”Man ska inte behöva dö för att folk ska förstå att situationen är hemsk.” Dagens Arena har intervjuat Anna Dahlqvist om hennes bok ”I det tysta – Resor på Europas abortmarknad”.
Karolina sväljer en skål med cancermedicin. Men aborten misslyckas. När hon på nytt ligger i gynstolen släpper bedövningen. Amanda och James lämnar den lilla kistan kvar i England. Budmannen som sedan anländer med deras Aofie har förstås ingen aning om vad han bär med sig. Ingrid sitter inne på flygplanstoaletten och ser blodklumparna som rinner ned i toalettstolen.
Alla bor de i EU-länder där abort inte är tillåtet. Av olika anledningar har de beslutat sig för att abort är utvägen på deras oönskade graviditeter. De utsätter sig för de medicinska risker, det stigma och den ensamhet det innebär att genomföra en abort om man kommer från Irland, Malta eller Polen.
Deras historier, parallellt med den backlash abortfrågan befinner sig i runt om i Europa, skriver författaren och journalisten Anna Dahlqvist om i boken ”I det tysta – resor på Europas abortmarknad.
Hur kom det sig att du ville skriva den här boken?
– Jag har skrivit om sexuella rättigheter i hela världen. Då har okunskapen om hur det ser ut i Europa varit slående. Man vet hur hemskt det är med illegala aborter på afrikanska bakgårdar. Men man har ingen aning om hur det ser ut i Polen, Malta och Irland.
– I Europa accepteras detta eftersom kvinnor inte dör, som om det vore okej så länge man överlever. Jag ville att de är kvinnornas historier skulle komma fram. Man ska inte behöva dö för att folk ska förstå att situationen är hemsk. Det är inte så jävla enkelt att sätta sig på flyget till London och göra en abort.
Vad innebär det för en kvinna i Polen, Malta eller Irland att behöva genomgå en abort?
– Om man tittar på Polen, Irland och Malta har det sett ut på det här sättet länge. Den argumentation abortmotståndarna utgår ifrån är skuldbeläggande, det är något oförlåtligt och syndfyllt att göra en abort. Hemlighållandet är väldigt tungt att behöva bära på. Att hela tiden behöva vara rädd för att bli avslöjad.
– Sedan får aborten praktiska konsekvenser. För många blir det en väldigt stor kostnad som kan leda till ytterligare problem. Dels att behöva låna pengar utan att berätta vad du egentligen ska göra med pengarna, och dels att graviditeten då kan pågå onödigt länge.
Samtidigt som abort är helt förbjudet i vissa europeiska länder, läggs förslag i andra länder som syftar till att begränsa aborträtten. I din bok kan vi läsa om obligatorisk väntetid i Slovakien och om den ungerska grundlagens formuleringar om rätten till liv från och med befruktningen. Vad är det som händer?
– I Europa kan man se en backlash på flera nivåer. Det kan dels handla om lagförslag och dels om rena inskränkningar av abortlagen. Ofta är det väldigt sofistikerade inskränkningar, sådant som ser litet ut på papperet men son får stora praktiska konsekvenser.
– Ta den obligatoriska väntetiden i Slovakien som exempel. Det kan vara ett stort problem att ens ta sig in till en kvinnoklinik och med väntetiden måste du åka fram och tillbaka flera gånger. Det ställer framför allt till problem för kvinnor med små resurser.
Vad kännetecknar den europeiska antiabortrörelsen?
– Den gemensamma förklaringsmodellen i Polen, Malta och Irland är den katolska kyrkan. Men sedan har det glidit över till att handla om nationell identitet och att positionera sig mot resten av Europa. Abortförbudet beskrivs som en del av att man är en familje- och barnvänlig nation – att man bryr sig om familjen och om barnen.
– I allt det här finns också önskan om att kontrollera kvinnors sexualitet och att kvinnans överordnande roll i lovet är att vara mor. Rätt till abort är ett hot mot den synen.
– De abortmotståndare jag har träffat är däremot väldigt lika i sin strategi. De är mjuka, varma och väldigt kvinnofokuserade. De pratar inte om foster, inte om mord. De pratar om kvinnornas ve och väl. Att ”jag är ju feminist för jag sätter kvinnan i centrum”.
Varifrån kan man spåra den strategin?
– Det är en svår fråga. Ibland kan man lätt börja tro att allt handlar om en sammansvärjning som bottnar i den amerikanska högern. Jag vet inte hur stor betydelse den amerikanska abortrörelsen har. Men det är klart, de riktigt smarta organisationerna har tydliga kopplingar till USA. De jobbar mycket ren juridiskt med internationell och EU-rätt.
I boken förs en dialog om abortfrågan hör hemma på EU-nivå eller inte. Vad anser du själv efter att ha skrivit den här boken?
– Jag tror, precis som flera av dem jag har intervjuat, att det vore riskabelt att göra abortfrågan till en lagfråga inom EU. Däremot kan man lyfta frågor även om inte lagstiftningsmakten finns. Det kan man särskilt göra under sina ordförandeskap. Sverige skulle kunna satsa på att profilera sig precis som Spanien gjorde det när man pratade om våld mot kvinnor.
– För Sverige är delaktigt, Sverige har ett ansvar, vi är liksom Polen, Malta och Irland en del av EU. Då har vi en skyldighet att göra något.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
