En avgående och en tillträdande VD för Timbro.

Essä Dagens ungdomar är uppväxta i det samhälle Timbro i stor utsträckning varit med att forma. Och ingen verkar vara särskilt nöjd.

Timbro är ett fenomen i svensk politik. Sedan 1970-talet har den näringslivsfinansierade tankesmedjan fått en närmare mytologisk ställning bland såväl vänner som fiender. Som det är med myter är även denna överdriven. Sveriges politiska utveckling under de senaste 40 åren kan nog trots allt inte helt förklaras med den PM SAF:s dåvarande informationsdirektör Sture Eskilsson skrev 1971 där han pekade på behovet av en långsiktig opinionsbildning från näringslivshåll.

Men Timbro är en institution som inte minst i och med den nuvarande regeringen fått direkt politiskt inflytande. Planen för de attacker på folkbildning, oppositionens finansiering och fackets inflytande som nu rullas ut formulerades i en Timbro-rapport om de socialdemokratiska ”kommandohöjderna”, och det ideologiska motivet bakom attackerna går att spåra till föreställningen om den socialdemokratiska ”enpartistaten”, ett annat Timbro-myntat begrepp.

De dras i allt högre utsträckning till den marknadsliberala tankesmedjan Fores

Regeringskansliet är också fullt av folk, från ministrar till sakkunniga, med kopplingar till tankesmedjan. På deras onsdagsträffar samlas fortfarande företrädare för den politiska makten, inklusive Sverigedemokrater, med PR-konsulter och näringsliv för informella samtal. När det kommer till rena resurser spelar Timbro i en egen liga jämfört med andra tankesmedjor.

Men kanske börjar något hända. I Dagens ETC (den 21/11 2023) beskrivs ytterligare ett av de extravaganta möten som tankesmedjan samlat den politiska och ekonomiska eliten på, den här gången i München. Men några som lyste med sin frånvaro var de borgerliga ungdomsförbunden.

”När Dagens ETC ringer runt till gamla alliansens ungdomsförbund är det tydligt att näringslivets pengacirkus inte lockar lika mycket som förr i tiden. Timbros modell för opinionsbildning, och rejäla festande, under Benjamin Dousas ledarskap verkar ha nått sin ände. Åtminstone om målet är att fortsätta locka till sig unga borgerliga talanger.

Inom den unga högern dras man i allt högre utsträckning till den marknadsliberala tankesmedjan Fores som ses som ett seriösare alternativ”, skriver tidningen.

Kanske är detta tecken på något större. Bakom de rena resurserna som kunnat läggas ner på opinionsbildning, bokutgivning och rapportskrivande är Timbros stora styrka det nätverkande och den förmåga att odla fram talanger de under de senaste årtionden kunnat erbjuda. Börjar denna lyskraft gå förlorad? Och i sådana fall varför?

På ett sätt är Timbros kris hela den etablerade borgerlighetens kris. Vi har i dag ett moderat parti som trots att de innehar statsministerposten uppenbart spelar andrafiolen gentemot den verkliga motorn i svensk höger, Sverigedemokraterna. Alliansen är splittrad. Både Liberalerna och Kristdemokraterna är partier i djup existentiell och opinionsmässig kris.

Den nyliberala våg som Timbro var en del av under åttiotalet har ebbat ut. Reagan och Thatcher har ersatts av Trump och Orbán som den globala högerns fixstjärnor. Näringslivets lobbyverksamhet har ändrat tyngdpunkt till att kämpa för ekonomisk frihet till att tvätta pengar och försvara skattefinansierade företags rätt att göra vinst på välfärdsverksamheter

Inom den unga högern rör sig motkrafter. Vi kan se det i kritiken av det skolsystem som blivit perverst, i ett förnyat intresse för liberalismen som något annat än bara krass nyliberalism. I forum som Liberal Debatt förs en levande ideologisk diskussion som väcker intresse även utanför den snäva borgerligheten.

Timbros storhet har varit att de under lång tid lyckats rida på toppen av tidens våg. De har artikulerat tidsandan. Gått före. Men dagens ungdomar är uppväxta i det samhälle Timbro i stor utsträckning varit med att forma. Och ingen verkar vara särskilt nöjd. Att det finns en längtan efter något annat är därför inte särskilt konstigt. Och att unga sökande individualister känner sig obekväma i sällskap med reaktionära Sverigedemokrater säger närmast sig självt.

Hur ser framtidens höger ut? Det vet vi inte. Men att dagens höger inte mår särskilt bra tycks vara höjt bortom varje tvivel.