Bild: Pixabay

corona Det enda sättet att förhålla sig till covid-19 är att granska det vetenskapliga stödet till varje fråga, menar läkaren Sebastian Rushworth. Vi publicerar här ett utdrag ur hans kommande bok om viruset. 

År 2020 var dödligheten i Sverige bara 5,0 procent högre än snittet för de fem föregående åren justerad för folkmängd.

Ett annat sätt att beskriva vad som hände 2020 är att säga att 0,95 procent av Sveriges befolkning dog, det vill säga något färre än 1 på 100. Snittet för de föregående fem åren är 0,90 procent. Alltså har 0,05 procent – en tjugondels procent – fler dött i Sverige under pandemiåret 2020 än snittet för de fem föregående åren. Dödligheten ökade 5 procent i relativa tal, men bara 0,05 procent i absoluta tal.

I början av oktober bedömde WHO att 750 miljoner män­niskor dittills hade smittats av covid. Vid samma tidpunkt hade en miljon människor dött av sjukdomen. Det ger en dödlighet för covid på 0,14 procent. Några dagar senare släppte WHO en rapport skriven av John Ioannidis, profes­sor i epidemiologi vid Stanford University, som innehöll hans uppskattning av dödligheten hos covid. Hans analys byggde på serologisk data, det vill säga information kring andelen individer i olika populationer med antikroppar vid olika tidpunkter under pandemin. Denna information korrelerades med antalet dödsfall. John Ioannidis kom fram till att den totala dödligheten för covid ligger på runt 0,23 procent (det vill säga att 1 av 434 smittade personer dör). För personer under 70 års ålder beräknades dödligheten till 0,05 procent (1 av 2000).

Efter detta har John Ioannidis uppdaterat sina siffror i en artikel som publicerades i European Journal of Clinical Inves­tigation. Ändringarna syftar till att kompensera för det faktum att de tidigare uppskattningarna i huvudsak kom från de länder som drabbats hårdast. Efter korrigeringar är John Ioannidis nya uppskattning att covid totalt har en dödlighet på 0,15–0,20 procent, vilket innebär att cirka 1 på 600 smittade dör. Bland personer under 70 års ålder är hans beräkning att 0,03–0,04 procent dör, det vill säga 1 på 3000. Siffrorna gäller det globala snittet. Länder med många äldre eller överviktiga kommer i allmänhet att uppvisa högre dödlighet medan länder med få äldre och överviktiga kommer att uppvisa lägre dödlighet.

Som jämförelse uppskattas Spanska sjukan 1918 ha haft en dödlighet på 2,5 procent, det vill säga att 1 på 40 smittade dog. Influensan 1918 var alltså 14 gånger dödligare än covid om man utgår ifrån John Ioannidis beräkningar.

Denna uppskattning missar emellertid ett viktigt förhållande. Den genomsnittliga personen som dör av covid är över 80 år gammal och har flera bakomliggande kroniska sjukdomar. Han eller hon har med andra ord en ganska kort tid kvar att leva. Genomsnittspersonen som dog i pandemin 1918 däremot hade inte ens fyllt 30 år. Ett genomsnittligt dödsfall i Spanska sjukan innebar därför runt 50 fler förlorade livsår än ett genomsnittligt dödsfall i covid.

Men om vi istället tittar i andra änden av farlighetsspek­t­rat, på vanliga förkylningar? Hur står sig covid jämfört med dem?

Många människor tror att förkylningsvirus är ofarliga. Det stämmer inte. Bland äldre med multisjuklighet kan en vanlig förkylning ofta vara dödlig. En studie som utfördes 2017 och publicerades i International Journal of Molecular Sciences fann att rhinovirus (förkylningsvirus) bland sköra äldre faktiskt är dödligare än influensavirus. I studien var 30-dagarsmortaliteten bland sköra äldre som togs in på sjukhuset med rhinovirus 10 procent samtidigt som den var 7 procent bland dem med influensavirus.

Vad är min poäng? Att för äldre och sköra med bakomliggande kroniska sjukdomar kan även den mest harmlösa av infektioner, den så kallade ”förkylningen”, vara dödlig.

Slutligen finns ytterligare en aspekt som behöver beaktas. Överdödligheten i Sverige 2020 var som jag nämnt tidigare marginell. Hur kan detta förklaras när vi vet att tusentals har dött av covid?

Som jag ser det finns två möjliga förklaringar.

Den första är att många av dem som dött ”av” covid i själva verket dött ”med” covid. Det vill säga, de hade fått ett positivt covidtest och bedömdes därför som coviddödsfall fastän den egentliga dödsorsaken var en annan.

Den andra förklaringen är att de flesta av dem som dog av covid var så gamla och sköra, och hade så många bakomliggande kroniska sjukdomar, att även utan covid hade de varit döda innan året var över.

Det finns inga andra rimliga förklaringar.

Jag påstår inte att covid inte är något att bry sig om, och jag påstår inte heller att sjukdomen inte existerar, men jag påstår att covid är en sjukdom som har en marginell påverkan på människors kvarvarande livslängd.

När det gäller dödlighet är antalet dödsfall inte den enda parametern som spelar roll. Medelåldern hos dem som dör är också viktig. När ett litet barn dör, oavsett orsak, innebär det i allmänhet att 80 livsår gått förlorade. När en 90-åring dör, oavsett orsak, är det bara några enstaka livsår som går förlorade. De flesta tycker nog därför, vilket är rimligt, att det är mycket mer tragiskt när ett litet barn dör än när en riktigt gammal människa dör. Rimligtvis är det 20 gånger värre om covid resulterar i 20 förlorade år, än om covid resulterar i ett förlorat år. Därför är det viktigt att veta hur många år som förloras, i snitt, när någon dör av covid.

Hur många år har då gått förlorade i snitt?

En artikel som publicerades i Proceedings of the National Academy of Science (PNAS) i juli försökte besvara frågan. Författarna använde sig av livstabeller (den typ av tabeller baserade på ålder som försäkrings­företag tar fram för att förutsäga hur många år någon har kvar i livet), och utifrån dessa räknade de ut att genomsnittspersonen som dör av covid förlorar tolv år.

Detta låter enligt mig osannolikt högt eftersom det inte stämmer med vad vi ser i statistiken i Sverige. Hälften av alla coviddödsfall hos oss har skett på äldreboenden, där den genomsnittliga förväntade kvarvarande livstiden är mindre än ett år. Om hälften av dem som dött av covid i Sverige haft mindre än ett år kvar i livet måste det, för att snittet ska kunna bli 12 år, innebära att den andra hälften haft en bra bit över 20 år kvar i livet.

Med tanke på att medelåldern hos dem som dött av covid i Sverige är 84 år, samtidigt som medellivslängden generellt är 82 år, så verkar detta ytterst osannolikt. Om vi istället utgår från de data vi har om vad som faktiskt hänt i Sverige verkar det mer sannolikt att den genomsnittliga kvarvarande livstid som förloras är väldigt låg, som högst något fåtal år.

Jag skulle till och med vilja påstå, baserat på vad siffrorna från verkligheten faktiskt visar, att covid omöjligtvis kan ha resulterat i tolv förlorade år per person som dör. Hur kan våra artikelförfattare ha så fel?

Tja, de borde ha gjort en sak som de inte gjorde. De korri­gerade inte sina uträkningar utifrån bakomliggande kroniska tillstånd. En 82-åring med typ 2-diabetes, hjärtsvikt, KOL och högt blodtryck har mycket kortare förväntad livslängd än en 82-åring utan bakomliggande sjukdomar.

Vi vet idag att de flesta av dem som dött av covid har flera bakomliggande kroniska tillstånd. Enligt officiella data från det amerikanska CDC (Centers for Disease Control) hade 94 pro­­cent av dem som dött av covid minst en bakomliggande sjukdom (genomsnittspersonen hade tre bakomliggande sjukdomar). Man skulle kunna tro att författarna till artikeln i PNAS skulle ha tagit hänsyn till detta, med tanke på hur stor inverkan det har på förväntad livslängd, men det gjorde de alltså inte.

En annan studie, publicerad i Wellcome Open Research i april 2020, försökte faktiskt göra just detta, det vill säga korrigera för bakomliggande tillstånd. Trots detta lyckades de ändå också på något sätt landa i att genomsnittspersonen som dör av covid förlorar tolv år. En korrigering för bakomliggande sjukdomar skulle alltså inte ha någon effekt på hur många år av förväntat liv som gick förlorade. Mycket märkligt.

Om resultaten från de två studier jag refererat stämmer skulle det innebära att genomsnittspersonen som dör av covid i Sverige (84 år) skulle ha blivit 96 år om han eller hon inte drabbats av covid. Detta trots att denna person har flera bakomliggande kroniska sjuk­domar, och trots att en genomsnittlig 84-åring i Sverige bara kan förvänta sig att leva i yt­terligare 7 år och i snitt kommer att dö vid 91 års ålder.

Om författarna till artikeln har rätt skulle det alltså innebära att den genomsnittsperson som dör av covid är friskare än den allmänna genomsnittspersonen, eftersom den genomsnittliga 84-åringen som dör av covid har 12 år kvar i livet medan den genomsnittliga 84-åringen mer allmänt bara har 7 år kvar i livet. Men vi vet ju att detta är helt fel. De som dör av covid har generellt betydligt sämre grundhälsa än de som inte gör det. I och för sig är det så att de data som använts i Wellcome-studien kommer från Italien och Storbritannien medan jag extrapolerar till Sverige. Jag har dock svårt att tro att skillnaden mellan länderna skulle kunna vara ens i när­heten av att vara så stor som den framstår här.

Något är skumt med denna studie. Vad?

Flera saker, faktiskt.

För det första har författarna bara inkluderat 11 bakom­liggande sjukdomar i sin analys, vilket innebär att alla and­ra bakomliggande sjukdomar som skulle kunna på­ver­ka antalet år som går förlorade är exkluderade. Exempelvis finns inte cystisk fibros med i analysen. Medellivslängden för nå­gon med cystisk fibros är 44 år. Om en 40-åring med cystisk fibros får covid och dör kommer han eller hon att betraktas som helt frisk enligt analysen i denna studie. Denna person kommer då att tillföra cirka 45 år av förlorad livstid till statistiken, när den verkligt förlorade livstiden i själva verket är flera decennier kortare.

Inte heller grav övervikt, som allmänt är erkänt som den viktigaste riskfaktorn när det gäller att bli riktigt sjuk av covid, inkluderades bland bakomliggande sjukdomar i analysen (förmodligen för att författarna inte betraktat tillståndet som en ”sjukdom”). Detta innebär att personer med grav övervikt i denna analys tillskrivs samma förväntade livslängd som personer som inte är överviktiga. Att på detta sätt ignorera riskfaktorer skapar en bild av att de som dör av covid är friskare än de egentligen är, vilket leder till en överskattning av hur många år av liv de har kvar att leva.

Den andra saken som är skum med vår studie är att allvarlighetsgraden hos bakomliggande sjukdomstillstånd inte har tagits med i beräkningarna. Någon med KOL grad 4 har självklart väsentligt kortare livslängd än någon med KOL grad 1 och har förmodligen mycket högre risk att dö om veder­börande smittas av covid. Men detta har ignorerats i analysen.

Trots att Wellcome-studien gjorde ett försök att ta med ba­komliggande sjukdomar gjorde den det på ett halvdant sätt, vilket precis som i den tidigare studien jag tog upp resulterat i en stor överskattning av antalet år som går förlorade när någon dör av covid.

I subgruppsanalysen, där författarna försöker dela upp dödligheten med hänsyn till ålder och antal bakomliggande sjukdomar, hävdas att en person över 80 år med tre bakomliggande diagnoser förlorar i snitt 6–7 år av liv när han eller hon dör av covid. Med tanke på att genomsnittspersonen som dör av covid faktiskt är över 80 år och har tre bakomliggande dia­gnoser känns detta som en mer rimlig siffra än de 12 år som angivits tidigare. För min del låter även 6–7 år högt när man jämför med vad vi har sett i verkligheten under pandemin, åtminstone här i Sverige.

Låt oss ändå säga att siffran stämmer och att genomsnitts­personen som dör av covid förlorar 6–7 livsår. Med tanke på att cirka två miljoner personer nu har dött av covid i världen innebär det att cirka 13 miljoner år av liv hittills har förlorats på grund av sjukdomen.

För att få perspektiv på denna siffra kan vi jämföra med mässling. Mässling är en sjukdom som framförallt dödar barn under fem års ålder. Det genomsnittliga antalet förlo­rade år när någon dör av mässling är runt 80. Som ett resul­tat av världens besatthet av covid under 2020 har vaccina­tionsprogram för mässling pausats i 26 länder, enligt en artikel som publicerades i Guardian den 13 november. Det innebär att 94 miljoner barn riskerar att inte få sina mässlingvaccin.

Det krävs bara att 160000 av dessa ovaccinerade barn ska dö av mässling för att det totala antalet förlorade år ska kom­ma upp i samma nivå som de som hittills förlorats på grund av covid. Med tanke på att mässling i allmänhet dö­dar cirka en till två procent av dem som smittas är det inte osannolikt att så kommer att ske. I det tysta har vi alltså skapat en ny viruspandemi – för vilken vi redan har ett fungerande vaccin – som sannolikt kommer att förgöra lika många livsår som covid.

Och mässling är bara en sjukdom. Det finns också polio, stelkramp och gula febern, för att bara nämna några. Alla dessa sjukdomar skadar och dödar barn och alla kan enkelt förebyggas med vaccin.

 

Denna artikel är ett utdrag ur boken Varför det mesta du vet om covid-19 är fel som utkommer på Karneval förlag i februari.

 

***

Följ Dagens Arena på Facebook