Essä Att vi har segregerat boende får inte skymma det faktum att vi, samtidigt som boendesegregationen ökat de senaste 30 åren, har skapat ett skolsystem som förstärker den segregationen, skriver Per Kornhall, German Bender och John Östlund, som tycker det är dags att vi återvänder till den liberale skoldebattören Fridtjuv Bergs tankar om folkskolans uppdrag. 

Att följa ett skolsystems utveckling är en viktig och grannlaga uppgift. Skolan är en central demokratisk institution som tjänar både individer och samhälle. Att alla elever ska ha tillgång till en bra skolgång är en rättighetsfråga för den enskilda eleven. Detta utifrån svensk lagstiftning, barnkonventionen och andra internationella dokument och förbindelser samt utifrån sedan länge grundlagda demokratiska principer.

Det är därför viktigt för samhället att effekter av reformer i skolsystemet kartläggs och synliggörs på individnivå. Detta gäller också i allra högsta grad segregation. Enligt såväl internationell som svensk forskning används möjligheten att välja skola främst av väletablerade i samhället, vilket i Sverige oftast är svenskfödda personer och personer med högre utbildningsnivå. Segregation på grund av skolval orsakas alltså mest av att mer väletablerade familjer väljer bort skolor med andra kategorier av människor. Detta kallas ibland white flight i amerikansk forskningslitteratur.

En av de mest diskuterade effekterna av den svenska skolmarknaden är just den ökande segregationen. Elever verkar alltmer sorteras efter sin bakgrund, och detta som en effekt av hur skolor etableras och av de val som elever och vårdnadshavare gör. Det är etablerat idag att skolmarknaden har förstärkt segregationen i skolan. Ändå fokuserar vissa debattörer på att den viktigaste komponenten i skolans segregation är en underliggande boendesegregation. Det stämmer visserligen, men det får inte skymma det faktum att vi, samtidigt som boendesegregationen ökat de senaste 30 åren, har skapat ett skolsystem som förstärker den segregationen. I själva verket borde ju vårt skolsystem tvärtom vara utformat för att motverka boendesegregationen, i enlighet med skollagens skrivningar (1. kap. 4 § och 8 §) om att skolan ska kompensera för elevers skilda förutsättningar.

Fenomenet som vi vill belysa i den här texten är kopplat till inledningens individperspektiv på rätten till utbildning i ett demokratiskt samhälle. Vi menar att segregation ofta diskuteras utifrån ett missvisande statistiskt och samhällsövergripande perspektiv. Även om nationella studier kan vara korrekta beskrivningar av vad som händer i systemet när man slår ihop alla skolor, i alla kommuner över hela landet, finns risken att de inte synliggör den variation som finns. Systematiska skillnader mellan olika kommuner och skolformer kan göra det direkt felaktigt att summera data alltför brett. Till exempel väljer socio­ekonomiskt starka föräldrar ofta bort kommunala grundskolor för att sedan rekommendera sina barn att gå på de statustyngda gamla läroverksskolorna i gymnasiet. Slår man ihop grund- och gymnasieskolor försvinner alltså en signal om segregation om man använder skolvalet som en metod för att mäta denna.

Skillnader mellan kommuner påverkar också utfallet. I de många små kommunerna får boendesegregationen starkt genomslag helt enkelt eftersom det där inte finns något skolval. Elever går i den närmaste (kommunala) skolan som en följd av den närhetsprincip som gäller för kommunala skolors antagning. De riktigt stora kommunerna, Stockholm, Göteborg och Malmö, kommer också att uppvisa ett stort genomslag för boendesegregation. Där är olika områden, och förorter, så geografiskt stora att skillnaderna i socioekonomi och boendesegregation kommer att påverka statistiken över skolsegregation – även om det där finns många friskolor, potentiella valmöjligheter och också påvisbar skolsegregation naturligtvis.

Men vad sker i de mellanstora kommunerna runtom i Sverige? Där skolvalet teoretiskt skulle kunna innebära integration, det vill säga att elever blandas för att avstånden inte är så långa. Det ville vi ta reda på när vi skrev rapporten Ett söndrat land för Arena Idé (Kornhall & Bender, 2018). Vi valde ut 30 kommuner som hade mellan 50 000 till 100 000 invånare. Utifrån data om vårdnadshavares utbildnings- och nationalitetsbakgrund från Skolverket skapade vi ett segregationsindex och rangordnade skolorna utifrån detta. Resultatet var tydligt och skrämmande. Av 312 undersökta skolor i de 30 kommunerna kunde vi visa att 140 (dvs. fyra av tio) var tydligt och kraftfullt segregerade.

I vår studie framträdde också i de flesta kommuner en kraftig skillnad i elevsammansättningen mellan kommunala och privata skolor. Bland skolor som vi betecknade som starkt segregerade, i den mening att eleverna hade välutbildade och/eller svenskfödda föräldrar, var andelen privata skolor (s.k. friskolor) 48 procent medan det bara var 5 procent friskolor bland skolorna med stor andel lågutbildade och utlandsfödda föräldrar. Ett annat, mer brutalt sätt, att uttrycka det på är att det i flertalet av kommunerna försiggår en tydlig sortering där välutbildade och/eller svenskfödda föräldrar genom skolvalet samlar sina barn på privata skolor, medan de kommunala skolorna tar hand om de lågutbildades och/eller utlandsföddas barn. En typisk kommun såg ut som Östersund:

 

 

Det vi kan se är att två privata skolor (markerade med asterisk i tabellen) har den högsta andelen svenskfödda och/eller välutbildade föräldrar medan de skolor med fler barn från invandrade och/eller lågutbildades barn alla är kommunala (de utan asterisk i tabellen). Det vi ser är i praktiken ett kommunalt parallellskole­system (för närmare beskrivning av tabellen hänvisar vi till Kornhall & Bender, 2018).

Vår studie visar tydligt att det har vuxit fram ett parallellskolesystem, där de mer välutbildade och svenskbördiga i hög grad betjänas av andra skolor och lärare än lågutbildade och familjer med invandrarbakgrund och att det dessutom är mycket lite som lokala politiker kan göra åt detta. Det sistnämnda är en viktig poäng, eftersom skolan alltjämt är en kommunal angelägenhet och det politiska ansvarsutkrävandet i första hand ska ske på kommunal nivå. Men där är politikerna i stort sett maktlösa mot vårt skolsystems segregerande effekter.

I en uppföljande studie ville vi gå vidare för att se om man med en mer sofistikerad statistisk metod kunde testa hypotesen att det verkligen var skolvalet, och inte avståndet, till skolorna som ledde till resultatet. Vi frågade oss vad som skulle hända om man i de valda kommunerna bara jämför de skolor mellan vilka skolval verkligen är praktiskt möjligt. Det vill säga, vi ville pröva den tes som ofta framförs som stöd för skolval: att skolvalet kan motverka segregation genom att föräldrar kan flytta sina barn till ”bättre” eller annorlunda segregerade skolor. Vi testade detta genom att ta hänsyn till de geografiska avstånden och i analysen bara behålla skolor som låg tillräckligt nära varandra.

Den nya analysen visade att skolsegregationseffekten på grund av skolvalet var statistiskt säkerställd (dvs. hade mindre än 5 procents sannolikhet att vara orsakad av slumpen) i 86 procent av kommunerna. Analysen visade också att det var skolornas organisationsform[1]som uppvisade de största skolsegregationseffekterna i jämförelse med andra sätt att kategorisera skolorna[2].

 

 Inom 3 kilometers avstånd mellan högstadieskolor visar vår analys av skolval att: familjer med minst en förälder född i Sverige har en sannolikhet som är 2,6 gånger större att deras barn går i en skola ägd av ett aktiebolag, i jämförelse med familjer med föräldrar födda utomlands. Samma analys visar också att familjer med minst en högre utbildad förälder har en sannolikhet som är 1,98 gånger större att deras barn går i en skola ägd av ett aktiebolag i jämförelse med familjer utan någon förälder med högre utbildning. Stiftelser, ideella organisationer och ekonomiska föreningar visade i analysen en minimal skolsegregationseffekt. Våra resultat pekar alltså mot att den i debatten ofta framförda åsikten att friskolor organiserade som aktiebolag aktivt använder etableringsrätten och marknadsför sig mot familjer med svensk härkomst och eftergymnasial utbildning har starkt stöd i våra data.

Sammanfattningsvis tyder resultaten i våra två undersökningar av medelstora kommuner på att mer bemedlade familjer ”shoppar” sig ut ur samhällets demokratiska ambitioner. Orsaken till detta är att reglerna för etablering av friskolor (den s.k. fria etableringsrätten) och skolvalets organisation inte styr mot en heterogen elevsammansättning. Därmed undergrävs samhällets – i skollagen uttryckta – ambition om likvärdighet. Vårt marknadssystem sätter käppar i hjulet också för lokalpolitiker som vill motverka segregation och underlättar för segregerande aktörer vars själva affärsidé är att erbjuda skolor med mer homogen elevsammansättning. Våra resultat bekräftar vad regeringens likvärdighetsutredare Björn Åstrand skrev 2016, att vi har återetablerat ett parallellskolesystem i Sverige (Åstrand, 2016).

Det är dags att återvända till vad den liberale skolreformatorn Fridtjuv Berg skrev redan 1883, om den framtida folkskolan:

 

… de uppoffringar, som härför är av nöden, ska aldrig göras, såvida hon ej med brinnande intresse omfattas av hela folket, således även av de inflytelserikare samhällsklasserna, och detta blir aldrig fallet, så länge staten fortsätter att upprätthålla rikare utrustade parallellskolor, som tävla med folkskolan samt undanrycka henne dessa samhällsklassers barn och därmed tillika så gott som hela deras intresse för folkskolans höjande.
(Berg, 1883, s. 51)

 

Det ska sägas att våra två studier utgör en liten del av den omfattande litteratur som vuxit fram om det svenska skolsystemets segregerande effekter och minskande likvärdighet. Det har gång på gång slagits fast av en lång rad forskningsstudier, statliga utredningar, tankesmedjerapporter, internationella granskningar och myndighetsanalyser. Ändå framhärdar en mindre grupp lobbyister i att vårt skolsystems segregerande inslag (fr.a. skolvalet, den fria etableringsrätten, skolpengen och rätten att ta ut vinster från aktiebolagsskolor) inte får reformeras. Hur kan det komma sig?

Det enkla svaret är att det finns ett politiskt intresse av att presentera en sådan bild. De som har som jobb att tjäna pengar på skolverksamhet vill självklart påverka debatten. Detta ska man inte förvånas över. Skolkoncernen Academedia skriver till exempel under rubriken ”Externa risker” på sin hemsida att: ”Förslag som begränsar bolagets möjlighet att dela ut vinst till aktieägare kan få stora negativa effekter på Academedias aktie- och marknadsvärde” (Academedia, 2021). Det finns ett naturligt intresse för dessa grupper och deras investerare att debatten inte ska handla om friskolornas effekt på segregationen. Kan problemen skyllas på något annat är det bra för dem.

Låt oss därför göra ett tankeexperiment: vi föreställer oss att diskussionen inte hade handlat om skolsegregation, utan om cigarrettrökningens negativa effekter. Då hade sannolikt många blivit upprörda om ledande dagstidningar upplät sina debattsidor åt tobaksbolag och/eller deras representanter, eller om politiker lät sig påverkas av deras argument. Tyvärr tycks samma måttstock inte gälla för debatten om skolmarknaden. Här görs sällan denna grundläggande analys av avsändarens intentioner och motiv eller hur dessa påverkar vilka data som presenteras och hur. Lärdomen vi måste dra är att skoldebatten inte bara drivs av dem som är intresserade av skola och barns lärande, utan också av dem vars arbete är att tjäna pengar på elever. Detta måste både beaktas och granskas.

Om skolan ska vara hela befolkningens intresse måste det vara hela befolkningens skola och gemensamma angelägenhet. Ska detta bli en verklighet (igen) måste aktiebolagens framfart i systemet stoppas.

Referenser

Academedia (2021). Externa risker. https://corporate.academedia.se/finansiell-information/risk-och-riskhantering-2/verksamhetsrelaterade-risker/ (hämtat 22-01-11).

Angelov, N. & Edmark, K. (2016). När skolan själv får välja – en ESO-rapport om friskolornas etableringsmönster. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2016:3. Stockholm: Finansdepartementet.

Berg, F. (1883). Folkskolan som bottenskola: ett inlägg i en viktig samhällsfråga. Stockholm: L. Hökerbergs förlag (i faksimilutg. av Lärarstiftelsen, 2016).

Brandén, M. & Bygren, M. (2018). School choice and school segregation: Lessons from Sweden’s school voucher system. The IAS working paper series 2018(1). Linköping: Linköpings universitet.

Kornhall, P. & Bender, G. (2018). Ett söndrat land – Skolval och segregation i Sverige. Stockholm: Arena Idé.

Lankford, H. & Wyckoff, J. (2006). The effect of school choice and residential location on the racial segregation of students. Improving school accountability. Advances in Applied Microeconomics, 14, 185–239.

Musset, P. (2012). School choice and equity: Current policies in OECD countries and a literature review. OECD Education Working Papers (66). Paris: OECD.

Trumberg, A. (2011). Den delade skolan. Segregationsprocesser i det svenska skolsystemet. Doktorsavhandling. Örebro: Örebro universitet.

Åstrand, B. (2016). From citizens to consumers. The transformation of democratic ideals into school markets in Sweden. I: F. Adamson, B. Åstrand & L. Darling Hammond (red.), Global education reform: How privatization and public investment influence education outcomes
(s. 73–109). New York: Routledge.

[1]. Kommunala skolor i jämförelse med skolor ägda av aktiebolag, stiftelser, ideella organisationer och ekonomiska föreningar.

 

[2]. Organisationsform och skolprofil: kommunala skolor med generell profil i jämförelse med kommunala engelska skolor, kommunala skolor med särskild inriktad pedagogik, friskolor med generell profil, engelska friskolor, friskolor med särskild inriktad pedagogik och kristna friskolor samt kommunala skolor i jämförelse med friskolor.