Foto: Wikimedia/Pixabay

Skattepolitik Jobbskatteavdragen har lett till att betydande belopp inte använts inom offentlig sektor. Vi ser att ingen längre försvarar samhällets perspektiv.  Pengarna går till konsumtion. Samtidigt faller samhället isär.  Det skriver Ulf Carmesund. 

Under de senaste två decennierna har Sverige genomfört en omfattande omfördelning av pengar från offentlig sektor till löntagare, denna omfördelning går under namnet Jobbskatteavdrag och har beslutats av alla regeringar från 2007. Denna artikel föreslår att Jobbskatteavdragen gör skillnad. Alla regeringar sedan 2007 är ansvariga för att samhällsintresset försvagats. Det handlar om var ett samhälle investerar. Det handlar om medveten omprioritering från den offentliga sektorns trygghet och trivsel för många till konsumtion och kapital till dem som arbetar. Politik spelar roll. 

Riksrevisionen berättar att Jobbskatteavdraget infördes 2007 för att öka skillnaderna mellan arbetsinkomster och andra inkomster, till exempel bidrag, studielån och pensioner. De som har ett bra jobb har fått flera tusen mer kvar efter skatt. Varje månad. Samma belopp har inte nått fram till offentlig sektor. Riksrevisionen beskriver Jobbskatteavdraget på detta vis: “Syftet var att göra det mer lönsamt att arbeta och därigenom öka sysselsättningen. Sedan 2007 har jobbskatteavdraget höjts i flera steg men det har också införts en avtrappning vid högre inkomster. Under 2022 beräknas skattereduktionerna för jobbskatteavdraget uppgå till 142 miljarder kronor.” 

Riksrevisionens siffra – 142 miljarder kronor – innebär att detta belopp varje år inte når offentlig sektor men stannar hos oss löntagare. Om vi multiplicerar med antalet år får vi en ansenlig summa. Syftet är alltså, enligt Riksrevisionen att det ska vara ”mer lönsamt att arbeta”. När man ser sig omkring i samhället märks jobbskatteavdraget snabbt. De som har jobb får pengar och de bygger om sina villor, köper nya båtar och motorcyklar. Söder om Göteborg växer det upp byggvaruhus. Norr om Göteborg ökar kriminalitet och våld som drivs av droganvändningen i de rika delarna av stan. 

Bakom jobbskatteavdragen finns en tyst överenskommelse

I områden där människor inte har jobb har politiken inte råd att bygga skolor, anställa behöriga lärare, bygga fritidsgårdar, ordna sommarjobb eller sommarkollo och fotbollsplaner. Men samhället kan ha råd att anställa fler som håller ihop samhället, fler som deltar i att skapa de sociala nätverk som håller samman samhällsbygget. Vi måste välja. 

Det var Alliansen som 2007 införde Jobbskatteavdraget och de S-ledda regeringar som sedan hade makten har behållit dem. Bakom jobbskatteavdragen och den massiva omfördelningen av resurser finns en tyst blocköverskridande överenskommelse. Båda blocken slåss om väljare i medelklassen. Men ett tips om ni vill ha våra röster: se till att offentlig sektor fungerar bättre. Medelklassen är beroende av den. Medelklassens liv är beroende av att den fungerar. 

Jobbskatteavdragen har lett till att betydande belopp inte använts inom offentlig sektor.

 

Ekonomiska experter berättar att det är komplicerat att beskriva nettoeffekten av jobbskatteavdragen för svensk arbetsmarknad och för skatteuppbörd. Delar av de belopp som Jobbskatteavdraget ger till oss med arbete når senare offentlig sektor i form av skatt på de varor och tjänster som köps, till exempel RUT och ROT. Även om detaljerna är svåra att precisera så är utsikten från min villa tydlig. Jobbskatteavdragen har lett till att betydande belopp inte använts inom offentlig sektor. Vi ser att ingen längre försvarar samhällets perspektiv.  Pengarna går till konsumtion. Samtidigt faller samhället isär. 

Var används Sveriges pengar?

142 miljarder kronor varje år är mycket pengar. Om vi tänker oss att beloppet skulle delas mellan Sveriges 289 kommuner så skulle varje kommun få drygt 490 miljoner kronor. Den kommun där jag en mandatperiod satt i kommunstyrelsen hade en årsbudget på cirka 2 miljarder. Nästan 500 extra miljoner, eller ”bara” 100 miljoner varje år skulle skapa enorma möjligheter. Det kunde innebära höjd kvalitet i förskolan, grundskolan och i gymnasiet, bättre underhåll av vägnätet, nya busslinjer, mer personal i åldringsvården samt nya satsningar på att stärka social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Skolan skulle då kunna göra så att långt fler barn och unga kan läsa vidare på högskola eller söka arbete direkt efter gymnasiet. Långt fler med psykisk ohälsa eller trassliga hemförhållanden skulle få stöd, liksom även de med stabila och omtänksamma hemförhållanden. Långt fler skulle kunna åka på kollo och ha sommarjobb. På det viset skulle bilbränder och kriminalitet under slutet av sommaren minska. På så vis skulle färre lockas av kriminalitet. Långt fler skulle ha meningsfull verksamhet varje vecka och varje helg tillsammans med välutbildade fritidsledare och ungdomsledare inom olika grenar av civila samhället. Vi skulle leva i ett annat samhälle. I en annan ordning. Man kan lockas att säga. Vi skulle kunna ha underbara dagar framför oss. 

I december 2022 presenterade professor Randi Hjalmarsson vid Göteborgs universitet rapporten: Social Policies as Crime Control som visar att bättre skola ger lägre kriminalitet. De som begått brott ska straffas. Men de som har meningsfull fritid får stöd att hantera kortare perioder av ohälsa och de som lyckas i skolan löper inte alls samma risk att hamna i kriminalitet.  Skola är förstås inte en del av samhällets brottsförebyggande eller förebyggande arbete, det är en investering i kompetens och en central del av samhällets egen förmåga att säkra samhällets egen fortlevnad. En bra skola lägger en bra grund i kunskapssamhället. Och motsatsen. En dålig skola gör att Handels i Stockholm måste göra egna antagningstester för att den svenska skolans betyg inte är pålitliga

Skattefinansierad utbildning av hög kvalitet gör att Sverige lyckas med saker som landets invånare annars aldrig skulle ha klarat.

 

Men den tysta blocköverskridande överenskommelsen Jobbskatteavdrag underminerar en väl fungerande offentlig sektor. Att ge alla en likvärdig start i livet ligger i samhällets intresse. I detta resonemang spelar etnicitet eller religion ingen roll. Alla behöver en bra skola, även de som nyligen kommit till Sverige. Vi talar om klassresor och de liknar varandra. Den eller de som aldrig har en chans att vara med på lika villkor löper långt större risk att dras in i kriminalitet. Det handlar om fritid och skola, hem och sport och om att lära sig spela ett instrument eller delta i politiken. Att vara med. 

Samhällets intresse eller de välbetaldas?

I krass mening är det bättre för samhället om de flesta invånare är friska, välutbildade och därmed kan ta arbete, starta företag, bli musiker och sälja sin konst än om de flesta invånarna är sjuka, outbildade och inte kan arbeta. Men de allra flesta familjer i Sverige skulle inte klara att finansiera barnens skola, utbildning samt sjukvård och tandvård om familjen skulle tvingats betala kostnaden helt själva. Mina föräldrar hade aldrig kunnat betala utbildningen för oss fyra syskon i Lund, Umeå, Örebro och i Uppsala. 

När välfärdens kapacitet krackelerar då sjunker samhällets kapacitet. Syftet med välfärd är inte att motverka brott, men att maximera individens och därmed samhällets kapacitet. Så när Leif Östling som då var ordförande för Svenskt näringsliv 2017, frågade “Vad fan han fick” för all skatt han betalade, då kunde han ha tänkt på att merparten av de välutbildade ingenjörer som han anställt vid Scania hade fått sin utbildning på svensk skola och på svenska universitet. Utan att Scania måste betala deras utbildning kunde de skapa mervärde till Scania. 

Skatt är en investering

Skatteuppbörden är inte en stöld från dem som har pengar, men en investering. Så får den stora majoriteten möjligheter att göra saker i livet som är långt över den nivå som deras familj skulle klarat att betala. Skattefinansierad utbildning av hög kvalitet gör att Sverige lyckas med saker som landets invånare annars aldrig skulle ha klarat.  Alla svenska företag, Nobel-kommittén och det svenska musikundret har blivit möjligt tack vare dessa omfattande investeringar i Kulturskolan, sånglektioner eller teatergruppen som ger killar och tjejer något att se fram emot varje vecka.  Eller tror någon att just de som råkat bli födda i Sverige har ett unikt framgångsrikt DNA som motiverar att Nobelpriset delas ut i just vårt land?  

Vi lever i en tid när de som redan tjänar mycket antas vilja jobba mer endast om de får högre lön, medan de som redan tjänar lite antas vilja jobba mer endast om de får lägre lön.

 

I början av 2000-talet hade Skottland stora problem med våld mellan kriminella gäng. Efter 83 mord i Glasgow år 2004 utnämnde WHO staden till “Europas mordhuvudstad”. 

För att stoppa våldet måste man diagnostisera och gå till roten av problemet snarare än arrestera fler personer, skriver enheten på sin hemsida. “Grundproblemet är fattigdom, inte våld eller missbruk. Så man måste ta tag i fattigdomen och ge människor hopp och framtidstro”, säger enhetens direktör Niven Rennie i SVT:s dokumentärserie Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna.  

Vi lever i en tid när de som redan tjänar mycket antas vilja jobba mer endast om de får högre lön, medan de som redan tjänar lite antas vilja jobba mer endast om de får lägre lön. Men detta är ingen naturlag. Pengar spelar roll, och även vem som har dem. Jobb spelar roll och det spelar roll vad som görs i dessa jobb.  Politik spelar roll, för den fördelar resurser. 

Politiken är en märklig verksamhet. En lågintensiv högspänning. Allt du gör spelar roll. Och om vi samarbetar och arbetar hårt kan vi få underbara dagar framför oss. Om vi inte alls försöker, då kommer ingen att hjälpa oss. Och vi kan inte skylla på någon. Så, det är bara att kasta sig in i politiken för att bryta upp den tysta blocköverskridande överenskommelsen om jobbskatteavdrag, och/eller att ge sig in i ett lokalt ungdomsarbete inom idrott, scouter eller någon annan folkrörelse.