Utrikes Den etiopiska regeringen har stängt ner provinsen Tigray. Runt den regionala huvudstaden Mekele står stridsvagnar beredda att anfalla. Sverige och EU som är stora biståndsgivare till Etiopien bör ställa hårda krav för att stoppa den eskalerande militära konflikten, menar Mats Wingborg.
De uppblossande striderna i Etiopien kom inte som en blixt från en klar himmel. Spänningarna inom landet har djupa historiska rötter och motsättningarna har successivt eskalerat. Det som överraskade var att premiärminister Abiy Ahmed så snabbt inledde en militär offensiv för att kväsa oppositionen i provinsen Tigray.
För att förstå vad som sker just nu är det nödvändigt att gå tillbaka i historien. Efter andra världskrigets slut fick kejsare Haile Selassie tillbaka makten efter att den italienska ockupationsmakten kapitulerat. Ekonomisk stagnation och oförmågan att driva igenom politiska reformer fick så småningom oppositionen att växa. I början av 1970-talet utbröt flera uppror ledda av bönder, fackföreningar och en oppositionell studentrörelse. Protesterna var breda och klassdrivna, men runt hörnet väntade sekterismen och i nästa skede etniska konflikter.
1974 störtades Haile Selassie genom en kommunistisk militärkupp. Efter hårda inre strider tog överstelöjtnant Mengistu Haile Mariam över ledningen för den junta som gick under namnet Derg. Under åren 1976–78 dödades enligt Amnesty International en halv miljon människor under den röda terrorn. Svältkatastrofer underminerade Mengistus position, men han säkrade makten genom militärt och ekonomiskt stöd från Sovjetunionen. Även kubanska soldater deltog på Etiopiens sida i kriget mot Somalia under slutet av 1970-talet. Under 1989 genomfördes ett kuppförsök när Mengistu var på statsbesök i Östtyskland. Försöket att få bort honom misslyckades, men två år senare störtades han definitivt och flydde till Zimbabwe. I sin frånvaro dömdes han av etiopisk domstol som skyldig till folkmord.
Den breda koalition som störtade Mengistu gick under namnet EPRDF. Inom den var Tigray People Liberation Front (TPLF) den starkaste kraften. TPLF:s ledare Meles Zenawi blev också ny premiärminister och TPLF tog över kommandot för militären och säkerhetstjänsten. Samtidigt antogs en ny konstitution som gjorde Etiopien till en federation av regionala delstater baserat på etnicitet. Effekterna blev komplexa, vissa tidigare marginaliserade grupper, som somalier, fick ett ökat inflytande. Samtidigt stärkte TPLF sin makt genom att kontrollera regionala eliter eller genom att spela ut dem mot varandra.
Länge var utvecklingen någorlunda stabil. Meles Zenawi drog politisk fördel av en ekonomisk politik för att modernisera landet. Industrialisering och utländska investeringar skapade många nya jobb. Men styret var auktoritärt och offentlig kritik av regeringen accepterades inte. Meles Zenawi försvarade den egenmäktiga politiken med att ökad öppenhet skulle trappa upp rivaliteten mellan folkgrupperna oromo, amhara och tigreaner. Han hänvisade också till att spänningarna mellan den kristna ortodoxa eliten och den fattigare muslimska befolkningen måste hållas i schack.
Åren efter Meles Zenewis död 2012 utbröt upplopp i flera regioner, ofta ledda av individer som tillhörde folkgruppen oromo. Successivt försvagades TPLF:s inflytande och ett definitivt maktskifte inom koalitionen EPRDF skedde 2018 när Ahmed Abiy från oromoparti, då kallat OPDO, blev ny premiärminister. Han var den första oromon på posten och den första som vuxit upp i en blandad kristen och muslimsk familj.
Abiy ersatte den tidigare styrande fronten EPRDF, där TPLF haft ett avgörande inflytande, med det nybildade Prosperity Party. Abiy tilldelades Nobels fredspris 2019 för att ha slutit ett fredsavtal med Eritrea. Samtidigt centraliserades den politiska makten alltmer till kretsen kring Abiy. En konsekvens blev att många som tillhörde folkgruppen tigreaner knuffades ut från den politiska maktens innersta kärna.
Abiy försäkrade att han ville involvera TPLF i styret, men ledningen för TPLF ansåg att han talade med kluven tunga och misstron växte. TPLF som länge hade dominerat den etiopiska politiken förlorade allt mer av sin ställning. I förbittring drog sig ledarskapet tillbaka till provinsen Tigray i den norra delen av landet.
De eskalerande striderna i Etiopien hotar också stabiliteten på hela Afrikas horn.
Covid-19 fick spänningarna att explodera. Abiy bestämde att det på grund av pandemin var nödvändigt att på obestämd tid skjuta upp de politiska val som skulle ha hållits i landet under augusti 2020. I provinsen Tigray genomfördes emellertid valen i öppet trots mot Abiy. Resultatet har blivit att ledningen för TPLF idag hävdar att de är den enda politiska kraft i landet med demokratisk legitimitet, medan regeringen i huvudstaden Addis Abeba anser att TPLF hotar den nationella enigheten. Det har också fått regeringen att genomföra reformer av valutan som strypt TPLF:s ekonomiska tillgångar.
TPLF:s chauvinistiska och etniskt grundade politik med drömmar om ett Stortigray har utan tvekan ytterligare drivit på motsättningarna. Ibland ingår även delar av eritreanskt territorium i planerna på att rita om kartan. När det gäller styrkeförhållande är samtidigt TPLF den svagare parten. Musklerna finns hos den etiopiska regeringen.
Den snabba polariseringen har lett till en militär brytning. TPLF har liksom många andra regioner haft sina egna miliser, men under hösten började dessa agera i direkt konflikt med landets nationella armé. Abiy anklagade också TPLF:s miliser för att ha angripit den nationella arméns baser i provinsen Tigray, däribland i staden Dansha. Med detta som förvändning släckte Abiy ner Tigray dagen efter det amerikanska valet. Mobilnätet skars av och internet stängdes. Att detta överhuvudtaget var möjligt beror på att det statliga företaget Ethio Telecom ensamt kontrollerar telefoni och internet i landet.
Efter den digitala nedstängningen inleddes den etiopiska arméns offensiv mot Tigray. Provinsens huvudstad Mekele har bombats. Många människor, även civila, har dödats. I tiotusental flyr nu människor över gränsen till Sudan. Exakt vad som händer i Tigray är samtidigt oklart. Provinsen är nedsläckt och ytterst få vittnesmål kommer ut. Dessutom finns många tecken på att både den etiopiska regeringen och TPLF bedriver en medveten krigspropaganda.
Den tilltagande militära konflikten kan få förödande och långsiktiga konsekvenser även utanför Tigray. Etiopien är med sina drygt 110 miljoner invånare Afrikas näst folkrikaste land. Risken är stor för att den nuvarande etniskt färgade konflikten kan förstärka separatistiska tendenser i andra delar av landet. En annan överhängande risk är att den nationella arméns offensiv mot Tigray legitimerar övergrepp och förföljelser av tigreaner.
De eskalerande striderna i Etiopien hotar också stabiliteten på hela Afrikas horn. Den etiopiska regeringen har numera ett nära samarbete med Eritrea, vilket fått TPLF:s militärer att skjuta missiler mot Eritreas huvudstad Asmara. Från eritreansk horisont utgör TPLF den historiska fienden sedan kriget mellan Etiopien och Eritrea 1998–2000. Regeringen där ser därför gärna att den etiopiska armén krossar TPLF.
Konflikten kan även spilla över i Sudan, Djibouti och Somalia. I det sistnämnda landet deltar etiopiska armén i den styrka ledd av Afrikanska unionen (AU) som ska hålla den islamistiska gruppen Al-Shabaab stången. Nu fruktar den somaliska regeringen att Etiopiens militära resurser ska slukas av konflikten i Tigray och att motståndet mot den väpnande islamismen ska försvagas.
EU:s relation med Etiopien har dessutom blivit relativt viktigare i takt med att USA spelat bort korten.
Det finns en svensk och europeisk dimension av konflikten i Etiopien. Sverige har en lång historia av bistånd till landet. När det offentliga svenska biståndet inleddes 1954 blev Etiopien och Pakistan de två första mottagarländerna. Därefter har det svenska biståndet fortsatt i stor skala. Under 2019 gick 729 miljoner kronor av det samlade svenska biståndet till Etiopien, vilket innebär att landet idag är det fjärde största mottagarlandet. Långt större är EU:s bistånd till Etiopien. EU:s relation med Etiopien har dessutom blivit relativt viktigare i takt med att USA spelat bort korten.
I konflikten kring det gigantiska etiopiska dammbygget GERD, som hotar att förändra Nilens vattenflöde, har USA under Trump ställt sig ensidigt på Egyptens sida. I ett videoinspelat telefonsamtal har han inför öppen ridå uppmanat Egypten att ”blow up the dam”. Det uttalandet har skapat kyla i relationen mellan Etiopien och USA, även om USA tagit tydlig ställning för Abiy mot TPLF. Möjligen kan Bidens makttillträde normalisera förbindelserna. Men det är lång väg tillbaka till de nära relationer som rått mellan USA och Etiopien under huvuddelen av perioden efter Mengistus fall, det vill säga även under perioden när TPLF hade ett dominerande inflytande.
Enligt utrikesminister Ann Linde för Sverige samtal med EU, FN och den Afrikanska unionen (AU) om läget i Etiopien. Dessvärre är läget låst och båda sidor i konflikten oförsonliga. Men ett första steg är att kräva att den etiopiska regeringen omedelbart öppnar Tigray för telefoni och internet. Ett annat basalt krav är att internationella övervakare av mänskliga rättigheter och oberoende journalister släpps in i Etiopien och i synnerhet i Tigray. Det är också en förutsättning för att katastrofhjälp ska kunna komma in i landet.
I nästa skede är det nödvändigt, även om det för tillfället verkar avlägset, att få den etiopiska regeringen och TPLF att försöka lösa konflikten vid förhandlingsbordet och inte genom väpnade strider. Hittills har Abiy avvisat det kravet och också tackat nej till internationell medling. Istället har delstaten Tigrays huvudstad Mekele omringats av etiopiska stridsvagnar. Civilbefolkningen uppmanas att hålla sig inomhus. Den etiopiska regeringen hoppas uppenbarligen att man ska vinna en snabb militär seger. I söndags deklarerade man att de tigreanska styrkorna får 72 timmar på sig att kapitulera. Sker inte det ska attacker inledas. Det är minst sagt oroväckande.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
