Asylsystemet ska vara lika inom EU, men verkligheten ser ut på ett annat sätt.
De sökte skydd som barn, men tvingades fly vidare. I tre år har min forskning följt ensamkommande in i vuxenlivet, från avslag i Sverige till att erkännas flyktingstatus i Frankrike, Spanien och Irland.
Detta är verkligheten i ett gemensamt europeiskt asylsystem.
Hösten 2023 såg jag plötsligt Reza i folkmassan på Köpenhamns flygplats. Vi känner varandra från de tre år jag har följt 31 unga vuxna som har sökt asyl i Frankrike efter avslag i Sverige och Norge. Vi ska båda hem till Paris efter att ha besökt familj. Reza skyndar sig att presentera sin svenska ”mamma” som har följt honom till incheckningen.
Reza är en av många unga afghaner som kom som ensamkommande 2015 och som inte fick asyl. Skyddade som barn och utvisningsbara som vuxna. Efter den så kallade flyktingkrisen fick fler avslag och blev hänvisade till internflykt. I stället för att återvända, flydde många vidare. Att Reza och jag båda skulle till Paris är ingen slump. Det är just där man ofta möter killarna Skandinavien inte vill ha.
Hellre hemlös i Paris än på flykt i Afghanistan
Dublinförordningen innebär att man bara kan söka asyl i ett EU/EES-land. I teorin skulle då alla som söker asyl i Frankrike skickas tillbaka till Sverige om de först har sökt asyl där. Av de personer jag följde befann sig 17 i Dublinprocess och var tvungna att registrera sig regelbundet hos polisen, men bara en blev tillbakaskickad. Han flydde igen. Sex vägrade gå på sina möten hos polisen och blev papperslösa i 18 månader innan de kunde söka asyl igen i Frankrike. Några få reste vidare till Spanien och Irland där de, liksom de resterande 14 forskningsdeltagarna, fick en normal asylprocess. Detta utesluter inte att man hamnar på gatan. Hemlöshet är ett stort problem och det finns fullt med tältläger runt om i Paris och övriga Île-de-France. 14 000 hemlösa ”evakuerades” inför OS 24.
På väg hem från flygplatsen berättar Reza att han i princip är hemlös trots uppehållstillstånd i Frankrike. Ett administrativt misstag ledde till att han förlorade sitt boende. Men hellre hemlös flykting i Paris än utvisad från Skandinavien och på flykt i Afghanistan.
Utvisningsbeslut i ett land, flyktingstatus i ett annat
Första gången jag åkte till Paris för att träffa de som har flytt från Skandinavien var våren 2019. Hittills har alla jag träffat fått uppehållstillstånd, många enligt FN:s flyktingkonvention. De unga männen i min forskning har bott i Skandinavien i mellan två och nio år. De berättar att behöva lämna sina nära och kära där kändes som en upprepning av att lämna familjen när de flydde till Europa. De har på nytt tvingats börja om och har arbetat hårt för att försörja sig själva, några få läser även en högre utbildning. De flesta kan visa upp mycket bra svenskkunskaper på sitt CV, vilket inte är helt irrelevant när man bor i Europas mest besökta turiststad. Jag var senast i Paris i december 2024. Fortfarande flyr många från Sverige, där preskription för papperslösa och möjligheten till spårbyte för asylsökande till arbete avskaffades den 1 april.
På väg till Paris tillsammans med Reza, en leende och världsvan ung man med likadan kabinväska som min, är det svårt att ana det tunga bagage som han också bär på och som ligger till grund för att vårt samtal sker på svenska. Men eftersom afghanska asylsökandes asylbehov bedöms väldigt olika, trots myten om ett gemensamt europeiskt asylsystem, får de som blir avvisade i ett land ofta skydd i ett annat.
Moa Nyamwathi Lønning
PhD, Postdoktor vid Aarhus universitet och Universitetet i Innlandet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
