Rösta nej till sänkt straffbarhetsålder

Riksdagsledamöterna bör ta uppmaningen på allvar.

Ett stort antal organisationer har i dagarna lämnat över ett brev till landets riksdagsledamöter med en uppmaning att inte rösta för regeringens proposition om att sätta 13- och 14-åringar i fängelse.

Bland undertecknarna finns flera fackförbund, som Vision, SSR och ST, liksom Föreningen Sveriges socialchefer, Rädda Barnen och Brottsofferjouren Sverige.

Riksdagen ska besluta i juni och de nya reglerna ska träda i kraft från 2 augusti.

Det är något märkligt med hela debatten om att sätta barn i fängelse.

Alla som kan något om frågan är emot förändringen, ändå genomförs den.

Lagrådet avstyrkte

Flera experter som utredde förslaget var kritiska och avrådde regeringen från att gå vidare. Det har även en lång rad remissinstanser gjort. Kriminalvården, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har sågat förslaget. I höstas skrev 26 av landets mest meriterade åklagare en debattartikel i ämnet och var djupt kritiska till hur frågan har hanterats. De skrev:

”I klartext ska vi alltså börja häkta, åtala och straffa barn utan att konsekvenserna är utredda. Vi har aldrig hört talas om något liknande. Det vore illa nog om det handlade om vuxna, nu pratar vi om barn som kan gå i mellanstadiet.”

De påpekade också det många andra kritiker lyft fram: börjar vi sätta 13-åringar i fängelse kommer gängen börja rekrytera 12-åringar, som har ännu sämre konsekvenstänk.

Även Lagrådet avstyrkte förslaget, med motiveringen att det inte uppfyllt grundlagens krav på beredning, den sänkta straffbarhetsåldern kommer troligen inte leda till minskad brottslighet och, återigen, att det kommer leda till att rekryteringen kryper ännu längre ned i åldrarna.

Inget av detta har spelat någon roll. Tidöregeringen vidhåller sitt förslag. Socialdemokraterna går inte riktigt så långt. De nöjer sig med att sätta 14-åringar i fängelse.

Justitieminister Gunnar Strömmer menar att läget är så akut att de måste driva igenom beslutet. Snabbt.

Kanske satsa på det som ger resultat?

Men om läget verkligen är akut vore det mest logiska väl ändå att satsa på de åtgärder som kan ge resultat?

Det finns ju faktiskt inget som tyder på att det förslag som nu ligger på riksdagens bord skulle ge någon önskad effekt.

Här säger dessa förespråkare av att sätta barn i fängelse att ingen mördare ska gå fri från straff.

Det ligger något i detta. Samhället ska förstås aldrig lämna grova brott utan påföljd.

Men här reser sig samma fråga som tidigare: Vad är syftet med just det här straffet? Det förslag som nu ligger på riksdagens bord?

Till skillnad från vad den populistiska högern hävdar handlar nämligen motståndet inte om att 13-åringar som begått mycket grova brott ska slippa undan med att prata med en snäll socialtant ett par gånger i månaden.

Det är en nidbild av hur samhället i dag behandlar barn som begår grova brott. Och det är en nidbild av vad sådana som jag förespråkar.

Istället handlar det om att ge bästa möjliga straff med målet att 13- eller 14-åringen inte ska begå brott igen.

Att brottslingen ska kunna rehabiliteras och leva ett annat sorts liv.

För att det känns bra

Något rimligt alternativ till den målsättningen kan egentligen inte finnas. För ytterst få skulle nog säga att den som begår ett allvarligt brott som barn ska sitta i fängelse hela livet.

Så de riksdagsledamöter som nu fått det där brevet från fackförbund och andra bör ställa sig själva några kontrollfrågor innan omröstningen i juni.

Skulle det minska brottsligheten?

Svaret är troligen nej.

Skulle det underlätta för de som begått brott att rehabiliteras?

Även där är svaret troligen nej.

Så vad är skälet till att en majoritet ändå kommer rösta ja?

Ren populism, understödd av en ganska liten med mycket högljudd grupp väljare som ser hårdare tag som en mirakelkur.

För att det känns bra.

Jag säger det igen: ren populism. Med barn som insats.

Jesper Bengtsson