Varför ogillar regeringen föreningsidén inom boendet? Förslaget att en person ska kunna hyra ut två bostadsrätter ökar riskerna.

Tidöregeringen vill driva igenom ytterligare ändringar av reglerna för andrahandsuthyrning av bostadsrätter. Bostadsministern, kristdemokraten Andreas Karlsson vill förstås signalera handlingskraft. De bostadspolitiska utmaningarna är betydande. Men att fler andrahandshyresgäster i bostadsrättsföreningarna skulle avhjälpa några problem på bostadsmarknaden är milt sagt osannolikt.

Istället kan man ana strategiska och ideologiska motiv bakom de nya förslagen.

Parallellt system skapas

Redan tidigare har en borgerlig regering ökat möjligheterna att hyra ut i andra hand. Detta var när en annan kristdemokrat hade ministeransvaret för bostadsfrågorna, närmare bestämt Stefan Attefall, som ingick i Reinfeldts andra regering. Den lagstiftningen som då infördes gjorde det svårare för bostadsrättsföreningarna att säga nej till andrahandsuthyrning och man tog i praktiken bort begränsningar av vilken hyra som kunde tas ut. Därtill höjdes avdraget vid uthyrning av privatbostad så detta inslag på hyresmarknaden är numera kraftigt subventionerat genom skattebefrielse av hyresinkomst upp till 40.000 kronor per år.

På ren svenska det blev därmed mycket lönsamt hyra ut i andra hand. Särskilt i attraktiva lägen.

Nu vill Tidöregeringen gå vidare och göra hyressättningen ännu mera fri och en privatperson ska kunna hyra ut upp till två bostäder.

Varför? Tanken sägs vara att frigöra fler lägenheter på marknaden och därmed öka utbudet av bostäder. Här finns en ideologisk föreställning om att regleringar i princip är av ondo och hämmar den ekonomiska rationaliteten, där föreställningen är att marknadskrafterna gör alla rikare och lyckligare. Men det rör sig också om en ideologiskt grundad motvilja mot förhandlade hyror för hyresrätter och bostadsrätten som fenomen. Marknadshyror är ju ett mantra bland många (inte minst nationalekonomer) som tror att fria marknader är en lösning i princip på alla områden och utmaningar.

Men om antalet andrahandsuthyrningar av bostadsrätter växer skapas ett parallellsystem med fri hyressättning, begränsat besittningsskydd och osäkra villkor för den som hyr. Det är rimligt att utgå från att detta är ett bakomliggande politiskt motiv. Om den del av bostadsmarknaden växer där hyressättningen är fri sätter det press på förhandlade hyror för hyresrätten. Den är ju redan under press genom att hyrorna i nyproduktion är högre genom presumtionshyressättningen.

Bostadsrätterna viktig spärr

Förslaget om att en person ska kunna hyra ut två bostadsrätter ökar dessutom riskerna också i ett annat avseende.

I många citykärnor i europeiska storstäder har en stor andel bostäder omvandlats till tillfällighetsboenden och ren och skär hotellverksamhet. Med stora negativa konsekvenser, många av de boende har tvingats bort från centrala lägen. Det har blivit dyrare att bo i centrum. Vi har Airbnb även i Sverige, och andra liknande former och aktörer. Men bostadsrätterna utgör här en viktig spärr och ett skydd mot omfattande korttidsuthyrning av bostäder. Regeringens förslag försvagar därmed motståndskraften mot att lägenheter omvandlas till hotell. Inte undra på att bostadsrättsorganisationerna är djupt kritiska. En av dessa är Bostadsrätterna, vars samhällspolitiska chef Kenny Fredman menar att de nya förslagen bär vittnesbörd om en ny syn på bostaden som sådan: ”Att tillåta uthyrning av två bostäder öppnar för spekulation. Man riskerar att bostäder köps för att användas i ett annat syfte än att bo i dem.”

Bostadsrätt innebär att en medlem i en bostadsrättsförening äger en rätt att nyttja en viss lägenhet i föreningen. Föreningen utser en styrelse. Föreningen äger fastigheten och ansvarar gemensamt för förvaltningen av huset. Det är en rationell och effektiv balans mellan det individuella och det gemensamma som kommer av att man bor i samma hus och delar boendemiljö. Föreningarna äger själva rätten att fatta beslut inom lagens råmärken. Den nya förslagen innebär att maktbalansen förändras i föreningarna.

Politiken går alltså in och begränsar ägarnas (föreningarnas) beslutsmöjligheter. Men ökar de enskilda medlemmarnas makt, vilket kan vara till förfång för de andra medlemmarna. Här lurar med stor säkerhet också en ideologisk motvilja mot föreningsidén. Särskilt bland nyliberaler. Eller för att citera en gammal MUF-paroll: ”Jag älskar att äga”. Enskilt alltså. Utifrån den föreställningsvärlden är det kanske inte så svårt att inskränka föreningars ägande- och beslutsrätt.

Försvårar för de boende

Det har emellertid aldrig varit på tal från Tidöpartiernas sida att öka möjligheterna för innehavare av hyresrätt att hyra ut sin hyresrättslägenhet i andra hand. Självklart inte. Ägaren av ett hyreshus, i allmänhet ett bostadsbolag, ska naturligtvis kunna utöva sin äganderätt i förvaltningen av fastigheten.

Det var med intill visshet gränsande sannolikhet inte heller någon tillfällighet att Fredrik Reinfeldts andra regering också införde möjligheten att bygga så kallade ägarlägenheter. Det var för övrigt en tredje kristdemokrat som drev igenom det beslutet, en politiker vid namn Mats Odell. Det har inte blivit så många ägarlägenheter. Efter snart 20 år har det byggts 3 600 ägarlägenheter. Det finns 1 200 000 lägenheter i bostadsrätter; det är kort sagt en etablerad och mer effektiv och rationell form av samverkan.

Ägarlägenheter är den här marknadsidén driven till sin spets. Den som äger lägenheten får själv hyra ut den till vem som helst. Samtidigt måste man ju på något sätt förvalta det gemensamma i ett hus. För att det ska funka måste ägarna bilda en samfällighet som ansvarar för gemensamma utrymme och intressen. Men den här modellen försvårar att de boende kan värna en bra boendemiljö. I ett hus med ägarlägenheter kan ägaren hyra ut till vem som helst. Grannarna har ingen röst om en uthyrning är negativ för boendemiljön på ett eller annat sätt. En bostadsrätt har stadgar och en styrelse godkänner en överlåtelse. Bostadsrätten är inte någon perfekt institution, det vet alla som jobbat med renoveringar och städdagar. Men alternativet är sämre.

Det är hög tid att blottlägga det idégods som ligger bakom de här ”reformerna” av reglerna för andrahandsuthyrningar. Och när regeringar slåss mot väderkvarnar och låter ideologiska dogmer styra politiken.

Håkan A Bengtsson