Anna Tenje har gjort sin prioritering.

Nyligen sändes ett reportage i Sveriges Radio: kommunala äldreboenden tvingas skära ned på vissa råvaror för att klara av de högre livsmedelspriserna.

Reportaget var inte ett inslag från ransoneringstiden, utan inspelat i januari 2026 i välfärdslandet Sverige. Världens tolfte rikaste land, med fler dollarmiljardärer per capita än USA, har alltså kommuner som tvingas spara pengar på äldres mat för att klara ekonomin.

Vill inte öka statsbidraget

Ansvarig minister, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, är förstås inte oberörd. Hon tycker inte att kommunerna ska dra in på råvaror bara för att livsmedel blivit dyrare. Men att skjuta till statsbidrag – det enda sättet att öka kommunens intäkter förutom en kommunal skattehöjning – det är inte aktuellt. Istället tycker Anna Tenje att kommunerna borde prioritera annorlunda. Hon ställer välfärd mot välfärd och ignorerar det faktum att det är regeringen hon själv sitter i som tvingar kommunerna att göra prioriteringen.

För på nationell nivå har högerns politik för att försämra välfärden sett likadan ut i årtionden:

1) Få makten genom att locka väljare med löften om skattesänkningar som inte ska gå ut över välfärden.

2) Driv statsbudgeten med underskott och urholka långsamt välfärdens finansiering genom otillräckliga statsbidrag.

3) Hoppas att medborgarna inte ska märka av välfärdens försämring eller förstå kopplingen till regeringens politik.

Högre kommunalskatt

Men den kommunpolitiker som trots regeringens urholkningspolitik ändå vill upprätthålla nivån på välfärden kan förstås höja den kommunala skattesatsen, vilket de allra flesta kommuner också gjort. I 289 av Sveriges 290 kommuner är kommunalskatten högre i dag än år 2000. Samtidigt har skatterna på statlig nivå sänkts och sänkts och sänkts. Men istället för att prioritera kommunernas ekonomi framför skattesänkningar och därmed blidka människors önskan om en fungerande och väl finansierad välfärd, har regeringen tillsatt en utredning om en skattebroms. Syftet är att göra det svårare för kommuner att höja skatten. För att klara klarspråk: regeringen vill tvinga kommunerna till lägre välfärdsambitioner.

I juli 2024 presenterades en statlig utredning som visade att det kommunala utjämningssystemet inte fullt ut kompenserar för strukturella skillnader. Även om utjämningssystemet är svårt att förstå, är det uppenbart att det inte utjämnar strukturella skillnader tillräckligt. Det finns nämligen ett tydligt samband mellan befolkningstäthet och skattesatsen i Sveriges kommuner: ju glesare befolkning, desto högre skatt. Men trots det fortsätter högern att tala om kommuner som bidragsberoende slösare som med enkelhet bara kan effektivisera sin verksamhet.

Vi kan nog vara säkra på att så länge det finns minsta skymt kvar av den offentliga välfärden kommer Anna Tenje och resten av Sveriges högerpolitiker att kräva effektiviseringar och prioriteringar.

Om mamma eller pappa blir ledsna över att söndagssteken på äldreboendet försvinner, får du trösta dem med att du fått några hundralappar i skattesänkning.

Vilgot Österlund