Detta kan vi förvänta oss av valrörelsen.

Med drygt åtta månader till de allmänna valen till kommun, region och riksdag börjar nu valrörelsen så smått att ticka igång. I Sveriges Radios senaste opinionsundersökning som gjorts av Indikator Opinion under december hamnade tre partier under riksdagsspärren. Med Liberalerna på 2,1 procent, Centerpartiet på 3,8 procent och Kristdemokraterna på 3,9 procent skulle Sveriges riksdag efter valet bestå av fem partier, något som inte skett sedan valet 1982.

Troligt att avståndet krymper

Trots de låga opinionssiffrorna är det inte många som tror att något annat parti än Liberalerna på allvar hotas av att åka ur riksdagen. Kristdemokraterna kan räkna med stödröster från moderater och sverigedemokrater, medan Centerpartiet kanske kan få röster av verkligt liberala sympatisörer.

Frågan är hur valrörelsen kommer te sig om nuvarande läge håller i sig?

Ju längre tiden går utan att opinionssiffrorna förändras, desto hårdare kommer retoriken och utspelen från regeringspartierna att bli. Men risken är stor att avståndet mellan regeringsalternativen krymper. Reallöneökningar och sänkt moms på livsmedel kan vända en del röster, även om regeringens handlande har varit senfärdigt och med ett felaktigt fördelningsfokus.

Senaste valet fick löften från den dåvarande oppositionen om ny kärnkraft och lägre bränslepris stor uppmärksamhet. Indexerade statsbidrag lär knappast ha samma effekt på väljarnas beteende. Men kanske kan ett barnbidrag på 1800 kr/månaden, lägre boendekostnader, arbetstidsförkortning eller högre pensioner bidra positivt till opinionen.

Arbeiderpartiet lyckades

Tidöpartiernas största styrka är att de lyckats hålla ihop, och det har skapat handlingskraft, även om de nu inte är överens om hur en regering ska se ut om de vinner.

Man kan fråga sig om oppositionspartierna borde gå samma väg gällande politiken. Borde en konstellation av antingen S+V+MP+C, S+V+MP eller S+MP+C gå ut gemensamt och säga att dessa förslag är vi överens om att vi vill genomföra efter valet? Eller är det bättre att bara bibehålla status quo och ta förhandlingarna efter valet?

Just nu tyder det mesta på att det senare alternativet är vägen som de flesta oppositionspartierna föredrar. Ofta pekar man på valnederlaget 2010 som främsta argument, då Socialdemokraterna gick till val tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Om opinionsläget håller i sig fram till början av sommaren ska det trots osäkerheten i oppositionens regeringskonstellation mycket till för att vända regeringens underläge, kanske en samhällskris à la covid-19 eller en skandal inom oppositionen. I Norge började Arbeiderpartiet sin upphämtning i valet i september med drygt åtta månader kvar till valet, från ett hopplöst underläge.

Det blir några spännande och nervösa månader fram till valnatten.

Vilgot Österlund