Krönika En kulturminster hade aldrig kommit undan med så mycket som Pourmokhtari.
Ännu en intervju med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har släppts som får en att vilja skjuta sig i huvudet.
Denna gång är det Viktor Barth-Kron som 19 december intervjuar henne i Expressens poddstudio.
Och ska man bara säga en sak om intervjun så är det att den visar att vare sig Barth-Kron eller Pourmokhtari gör sitt jobb.
Pourmokhtaris klimatpolitik har ökat Sveriges utsläpp med sju procent och gjort att Sverige har tappat åtta placeringar i globala klimatrankningar och beräknas missa både sina egna och EU:s klimatmål.
Barth-Kron säger inget
Naturvårdsverkets säger själva apropå sin slutgiltiga utsläppstatistik för 2024 såhär:
”De senaste 15 åren har trenden varit minskande utsläpp och vi har sett ut att ha goda möjligheter att nå både det nationella etappmålet och EU-åtagandet till 2030. Utsläppsökningen under 2024 har försvårat den möjligheten.”
Trots detta får klimat- och miljöministern i Expressens intervju lägga ut texten om att kritiken mot henne bara beror på alarmister och att ”rädsla säljer” utan att Barth-Kron säger något om det i hög grad är EU och klimatforskare som kritiserar hennes politik.
420 forskare skrev till exempel 2023 i Aftonbladet apropå Tidöpartiernas klimat- och miljöpolitik att ” Klimatpolitiken har länge varit otillräcklig, men nu är den katastrofal.”.
Och när Pourmokhtari i intervjun pratar om att Finland räknar med upptaget av koldioxid när de beräknar sitt lands utsläpp men att Sverige inte gör så säger Barth-Kron att om vi gjort likadant hade vi kunnat säga att ”nu är vi klara”.
Klimatforskningen säger emot
Han tycks alltså köpa den bild Pourmokhtari försöker måla upp av att Sverige gör väldigt bra ifrån sig i klimatfrågan.
Trots att vi just ökat våra utsläpp med sju procent och blivit stämda av EU och att de flesta svenskar hör till jordens rikaste 10 procent, som står för 52 procent av utsläppen i världen. Och att klimatforskningen länge varit tydlig med att rika länder som byggt sitt välstånd på den fossila ekonomin behöver gå före i klimatarbetetvilket kallas för rättviseprincipen och är en hörnsten i Parisavtalet.
Och att klimatforskare menar att Sverige skulle behöva minska sina utsläpp betydligt mer än vad vi gör nu för att planeten ska kunna hållas på en stabil temperatur.
För det är ju just det där. När Pourmokhtari och Barth-Kron sitter och mys-skrattar åt vad som skulle hända om hon och Stefan Sundström sprang på varandra någonstans är det lätt att glömma bort att klimatforskningen är tydlig med att vi överträtt sju av de nio planetära gränser som klimatforskarna menar att vi måste hålla oss inom för att hålla planeten på en temperatur som är kombinerbar med mänskligt liv.
Och att Pourmokhtari får 161 000 kronor i månaden för att försöka minska utsläppen men i stället ökar dem – och sedan sitter och gnäller för att media inte hyllat hennes insats mer.
Och anklagar oppositionens klimatpolitik för att vara innehållslös samtidigt som de i all fall minskade utsläppen i stället för att öka dem och Tidöregeringen aldrig hade kunnat ligga så bra till utsläppsmässigt om det inte varit för att den tidigare regeringen ”överpresterat” på klimatområdet.
På klimatområdet kommer man undan
Det är som att se en kulturminister slakta kulturbudgeten och sedan lyckas övertyga reportern om att hon i själva verket gjort kulturen en tjänst – eller att hennes förändringar i vart fall inte gjort så stor skada och i alla fall är bättre än den förra regeringens kulturpolitik även om den visserligen i mycket högre grad var stödd av forskningen.
Det är svårt att tänka sig att en kulturminister skulle komma undan med det då så många svenska journalister är insatta i kultur men på klimatområdet kommer man undan, för att journalister inte kan frågan och struntar i att konsultera forskningen och därför dribblas bort.
Och att se det hända känns också lite som att vara i en destruktiv relation. Man själv känner av att något är fel och att någon försöker manipulera en och är väldigt trött på det. Men personen man är i en relation med insisterar på att det är de som kritiserar henne som är galna och säger meningar som ”du är smart nog att förstå att regeringen gör massa saker för att minska utsläppen”.
Som en kompis som charmas av ens partner
Mellan varven av manipulation vaknar man till, ser att det personen sagt inte stämmer med den objektiva verkligheten och börjar ana att man nog borde röra sig ifrån den här personen. Men det är svårt att gå när man själv är osäker och den andra verkar så säker på sin sak.
Och det är ju då det kan vara så avgörande att ha en vän som ser vad som pågår och som påpekar att man är värd någon som talar sanning och tar ansvar.
Expressens intervju är dock snarare som en kompis som charmas av ens partners komplimanger och hellre pratar med henne om roliga saker än allvarliga. Och på kort sikt leder det visserligen till mindre dålig stämning.
Men som bekant bryr sig de bästa vännerna mer om vad du behöver höra än om vad du vill höra. Om bara fler journalister kunde tänka så.
Virve Ivarsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
