Gratis kollektivtrafik för barn och ungdomar skulle öka jämlikheten.
Att kunna röra sig fritt. Det är en frihet vi uppskattar så mycket att de strängaste straffen i straffskalan handlar om att beröva människor just det: möjligheten att förflytta sig.
I Sverige är rörelsefriheten mycket ojämlikt fördelad.
Det handlar inte bara om det extrema gapet mellan de superrika och alla andra. De som har råd att flyga mellan kontinenterna och kuska runt i Stilla havet i en lyxyacht som kostar 15 miljoner att tanka. De som kan ta privatjet till Göteborg, med bara lilla hunden som sällskap. ”Åker själv med mops” som en man skrev i den chat som privatjetflygarna som ockuperar Bromma flygplats har med varandra.
Tillsammans är resurssmart
Rörelseojämlikheten handlar också om gapet mellan dem som har bil och råd med pendlarkort, och dem som begränsas i sin vardag av att de inte har råd att ta sig någonstans.
Många av de föräldrar som skriver till välgörenhetsorganisationen Majblomman för att be om hjälp för sina barn skriver just och önskar stöd med att köpa ett busskort. Familjen har inte råd att låta barnen fortsätta med basket eller trumlektioner, för bussbiljetten är för dyr och ingen kan skjutsa. En tonåring som fått ett sommarjobb, men inte har råd med månadskortet.
Det bästa är så klart om barn och ungdomar kan gå eller cykla till sina fritidsaktiviteter. Otroligt inspirerande att läsa om klimathjältarna i Lerum och alla andra mellanstadieelever i Västsverige som sparat 34 ton koldioxidutsläpp på att gå eller cykla till skolan.
Men även om alla tar hojen till skolan och träningen kan barnen ändå behöva ta bussen till bortamatchen eller distriktsmästerskapet i grannkommunen. Att resa tillsammans är resurssmart, och det stärker gemenskapen. Den som åkt lokalbuss i Hudiksvall med fotbollstjejer som just vunnit den avgörande matchen i Hudik Cup vet vad jag menar, taket lyfter.
Staten kliva in
Om kollektivtrafiken var gratis skulle det vara lättare att göra det till norm att ta bussen, spårvagnen eller tunnelbanan till träningen eller körövningen. Det skulle göra det möjligt för alla idrottsföreningar att anpassa träningar, tävlingar, matcher och cuper till busstidtabellen och tågens ankomsttider: vi ses på stationen istället för på parkeringsplatsen, vi umgås på vägen dit. Det skulle spara tid åt alla sönderstressade vuxna, och ge barn och ungdomar större självständighet.
Under det långa sommarlovet märks rörelseojämlikheten extra tydligt. Bara hälften av arbetarna åker på semesterresa minst en vecka, jämfört med 70 procent av tjänstemännen. För den som måste stanna hemma hela sommaren gör det en enorm skillnad att bo i en kommun eller region som tagit beslut om ett sommarkort, men det är det bara en liten minoritet som gör. Att kunna ta sig till badplatsen eller utomhusbassängen, det borde vi kunna säkra för alla.
För enskilda regioner kan det framstå som dyrt att slopa biljettintäkterna från barns och ungdomars resor. Därför föreslår Majblomman att staten ska kliva in. Majblomman har låtit forskningsinstitutet RISE räkna på hur mycket det skulle kosta. Att låta alla 12 till 18-åringar åka gratis på kvällar, helger och skollov skulle enligt RISEs beräkningar kosta det offentliga 564 miljoner kronor per år. Det är ganska exakt en tiondel av vad det kostade Tidöregeringen att sänka bensinskatten 2024, den fossila subventionen kostade hisnande 5,64 miljarder.
Gratis kollektivtrafik för barn och unga, det är framtidshopp. Till priset av en bussbiljett.
Lisa Pelling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
