Den svenska skolan Den sammanhållna skolan skulle gå att återuppbygga. Men så tänker inte Liberalerna.
Liberalerna har meddelat att de vill stryka alla skrivningar i skollagen och läroplaner om att elever ska ha inflytande över undervisningen. De vill dessutom att lärare ska få befogenheter att bestraffa elever som beter sig illa eller förstör.
”Det behövs en kulturförändring där vi avskaffar elevinflytandet för att skapa en skola som präglas av disciplin, säger partiledaren Simona Mohamsson.” [1]
En ny kultur ska således införas i skolan där nyckelorden är disciplin och straff.
Det demokratiska samhällets motståndskraft
Tanken på elevdemokrati kom in i skolan med 1946 års Skolkommission. Det var en parlamentarisk utredning som 1948 enhälligt presenterade ett principprogram om en nioårig obligatorisk enhetsskola, det som sedan blev grundskolan. Idén om en sammanhållen bottenskola för alla fördes fram under 1800-talet och sammanställdes till en helhet av liberalen Fridtjuv Berg som drev frågan tillsammans med Socialdemokraterna.
1946 års skolkommission diskuterade den utveckling som varit under 1920- och 1930-talen då framväxten av ultranationalistiska och rasistiska ideologier avskaffade demokratin och störtade världen i krig. Skolkommissionen såg att det fanns ett stort behov av att stärka det demokratiska samhällets motståndskraft mot totalitära politiska ideologier och i det arbetet kunde skolan spela en viktig roll. På 1940-talet var det den lilla minoriteten av eleverna som gick i real- och gymnasieskolan som fick en längre utbildning medan den stora majoriteten fick nöja sig med en sjuårig folkskola. I den tidens uppdelade skolsystem möttes inte samhällets olika grupper och de lärde inte känna varandra. I det segregerade samhället frodades fördomar och misstro. Därför slog 1946 års skolkommission fast skolans huvuduppgift:
”Skolans främsta uppgift blir att fostra demokratiska människor.” [2]
Alla elever ha samma rättighet
1946 års Skolkommission såg skolan som en institution vars syfte var att bygga upp och stärka såväl individer som samhälle och näringsliv. De såg att den tidens skolsystem inte klarade de nya krav på en bra utbildning av hela befolkningen som både samhälle och näringsliv krävde. De såg att det var många begåvade elever som aldrig fick chansen att utbilda sig i den tidens klassuppdelade skola.
Skolkommissionen menade att hela befolkningen behövde en längre grundläggande utbildning. De pekade också på de stora regionala skillnaderna där landsbygden inte hade tillgång till bra skolor på samma sätt som städerna. Med kommissionens förslag skulle alla elever i hela Sverige få tillgång till en nioårig skola. Det var inte bara en minoritet som skulle få en bra grundläggande utbildning utan alla elever skulle ha samma rättighet.
En stor fråga i Skolkommissionen var hur det skulle fungera när alla elever skulle undervisas tillsammans. Kritikerna målade upp en rad problem som skulle uppstå med oordning och bristande kunskaper. Anhängarna menade att det skulle fungera om man lämnade den gamla disciplineringspedagogiken och satsade på att utveckla nya arbetsformer där alla eleverna gavs möjligheter att delta. De betonade särskilt de estetiska och praktiska ämnenas viktiga roll för att få med alla elever.
Innebär inte att eleverna bestämmer
Förutom grundläggande kunskaper i läsning, skrivning, räkning, språk med mera skulle eleverna även få lära sig om vikten av demokrati. Skolkommissionens tankar har sedan utvecklats till den form av elevdemokrati och elevinflytande som vi har idag. Eleverna ska inte bara lära sig om demokrati, de ska själva få praktisera att arbeta i demokratiska arbetsformer och utöva demokrati.
Elevinflytande innebär inte att det är eleverna som bestämmer i skolan. Det är självklart läraren som ansvarar för vad som ska läsas och i vilka former det ska ske. I ett samspel med eleverna kan en lärare fånga upp förslag som sedan kan anpassas till den konkreta undervisningen. Med stigande ålder tränas eleverna i att delta i demokratiska arbetsformer och ta ansvar för gemensamma beslut i undervisningsgruppen och i skolan. Med elevdemokratin har eleverna fått en röst som skolan ska lyssna på. Detta förstår uppenbart inte Liberalerna, de tycks tro att det är elevinflytandet som orsakar den brist på ordning som de målar upp.
Efter att skolkommissionen lämnat sitt förslag genomfördes en tioårig försöksverksamhet i ett antal kommuner och när den hade utvärderats var det dags att besluta om att införa en nioårig grundskola i hela landet. Då ville de borgerliga partierna ha en mer uppdelad grundskola med särskilda linjer för dem som skulle studera vidare och andra linjer för dem som skulle gå direkt ut i arbetslivet. I det läget spelade Folkpartiet/Liberalerna en viktig roll när Gunnar Helén (som senare blev partiledare) föreslog en kompromiss som alla kunde acceptera.
Kritik mot nya skolan
Den gemensamma grundskolan, som startade 1962, innebar att stora grupper i samhället fick en rejält förbättrad grundutbildning, och dessutom möttes samhällets olika grupper. Men naturligtvis hade grundskolan också problem. Under 1950- och 1960-talen genomgick Sverige en snabb samhällsomvandling och de stora företagen ropade efter arbetskraft. Miljonprogrammet genomfördes och en stor mängd nya bostäder byggdes runt om i Sverige. Hundratusentals flyttade från glesbygden till de större städerna för att arbeta. Det var även en omfattande arbetskraftsinvandring. De nya förortsskolorna hade en mycket tuff uppgift och det var problem på många skolor.
Den nya grundskolan kritiserades hårt under 1970- och 1980-talen för dålig ordning och att eleverna hade bristfälliga kunskaper. Kritikerna fick emellertid svar på tal i de jämförande internationella undersökningar som gjordes från 1960-talet och framåt. I de flesta av dessa rapporter uppvisade de svenska eleverna mycket bra resultat och särskilt bra var den svenska skolan på likvärdighet.
Det var inte bara de duktigaste eleverna som hade bra resultat utan även de svagaste lyckades bra jämfört med de flesta andra länder. [3]
Vinnar- och förlorarskolor
Men den framgångsrika sammanhållna grundskolan blev inte långvarig. I början av 1990-talet marknadsutsattes skolan av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Besluten om marknadsskolan gav de föräldrar som inte ville att deras barn skulle gå i en sammanhållen kommunal skola möjligheten att välja en fristående skola med ett positivt segregerat elevurval. I alla kommuner som har flera fristående skolor har marknadskrafter, ett liberalt regelverk och generösa bidrag till de fristående skolorna effektivt sållat fram ett uppdelat skolsystem. En bra skola för barn med välutbildade föräldrar som har god ekonomi och en betydligt sämre för de andra. Vi har fått vinnar- och förlorarskolor.
I de utsatta förorterna är föräldrarna ofta utrikes födda och de har mestadels en kort utbildning. Det för skolframgången så viktiga föräldrastödet är för många elever minimalt. I dessa områden möter eleverna dessutom ofta oerfarna lärare och de utsätts för ett betygssystem med så höga krav att många inte har en chans att klara dem.
En stor del av dessa elever klarar inte grundskolan och kommer därmed inte in på ett nationellt program i gymnasieskolan. Varje år är det cirka 15 procent av en årskull som inte klarar kraven, och senaste läsåret var det 19 700 elever som inte blev behöriga att söka ett yrkesprogram. Eftersom en genomgången gymnasieskola i praktiken är ett krav för att komma in på arbetsmarknaden hänvisas dessa ungdomar alltför ofta till ett liv i utanförskap.
Skolpolitiken förstärker segregationen i samhället, och många av de elever som har de största behoven av en bra skola slås ut. För varje PISA-rapport som kommit har den svagaste elevgruppen blivit större och de har allt sämre resultat. Fallande resultat och allt fler elever som riskerar utslagning blev effekten när de borgerliga lämnade linjen om en sammanhållen grundskola där alla kunde mötas.
Går att återuppbygga
I dag har vi, precis som på 1930-talet, ett läge där ultranationalistiska, populistiska och odemokratiska partier växer fram. I flera länder, inklusive Sverige, har dessa rörelser vuxit mycket kraftigt och de är med och styr regeringspolitiken. Vi har således en situation som påminner en hel del om de problem som 1946 års skolkommission arbetade med. Den tidens skolpolitiker såg allvaret i de problem som segregation och ultranationalism hade skapat. Därför satsade de på en skola där alla elever, från alla samhällsgrupper, från stad till landsbygd, fick en bra skola.
Samma sak skulle kunna ske i dag. Vi kan återigen bygga upp ett demokratiskt skolsystem där alla, inklusive eleverna i våra utsatta förorter, får tillgång till en bra skola. Avveckla marknadsskolan, satsa resurser på förortsskolorna, stötta föräldrarna och avskaffa betyget F. Visa eleverna i de utsatta förorterna att de är välkomna in i samhället genom att ge dem en ärlig chans att lyckas i skolan. Låt skolans främsta uppgift återigen bli att fostra demokratiska människor.
Men så tänker inte Liberalerna, de återlanserar i stället den gamla disciplineringspedagogiken med hot och bestraffningar. En modell som aldrig har fungerat. Inte ens i den gamla realskolan med dess positivt segregerade elevurval fungerade den modellen. När de borgerliga partierna, inklusive liberalerna, har segregerat sönder den sammanhållna skolan, ska eleverna på förlorarskolorna, de som är utsatta för denna skolpolitik och som samhället hittills har struntat i, disciplineras och bestraffas.
Liberalerna spelade tillsammans med Socialdemokraterna en avgörande roll i införandet av den gemensamma grundskolan för alla. Men Folkpartiet/Liberalerna lämnade den skolpolitiken när de var med och fattade besluten om marknadsskolan. Då slog de in på en väg som återinförde ett uppdelat skolsystem. Med förslaget om att satsa på disciplin, avskaffa elevinflytandet och att eleverna ska bestraffas, tar de ytterligare steg bort från en demokratisk skola för alla. Liberalerna har också tappat bort den klarsyn de hade tidigare om faran med ultranationalistiska ideologier. I dag samarbetar de med ett parti med nazistisk bakgrund och som konsekvent pekar ut människor med utländsk bakgrund som roten till samhällets alla problem.
Sten Svensson
[1] https://www.dn.se/sverige/ministern-vill-att-larare-ska-fa-bestraffa-elever/
[2] 1946 års Skolkommission.
[3] Internationella studier under 40 år. Skolverket 2004.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
