Det internationella samfundet lyssnade dåligt på Bernadottes uppmaning att ta ansvar för fredsbyggandet.
Den 17 september 2013 begav sig en liten grupp svenska diplomater och tjänstemän till Ha Palmach-gatan i stadsdelen Katamon i västra Jerusalem. Väl framme placerade de en stor bukett blommor vid ett anonymt elskåp på trottoaren, tog ett steg tillbaka och betraktade platsen under tystnad. Förbipasserande iakttog förvånat skådespelet.
Elskåpet markerar platsen för mordet på Folke Bernadotte 65 år tidigare, den 17 september 1948. Här finns inget minnesmärke, blommorna som även i år placerats där tas alltid bort efter att svenskarna gett sig av.
Bernadottes plan avvisades
Bernadotte, tidigare chef för Svenska scoutförbundet och ordförande i Svenska Röda Korsets styrelse, hade initierat räddningsoperationen för judiska koncentrationslägerfångar, som färdats till Sverige med de vita bussarna. Han hade utsetts till FN:s medlare i striderna mellan israeliska och arabiska styrkor sedan den israeliska staten utropats i maj 1948. Året före hade FN:s generalförsamling röstat för att dela det palestinska territorium den brittiska kolonialmakten höll på att lämna, mellan judar och palestinier. Judiska ledare accepterade delningsplanen men arabstaterna hade röstat emot; palestinierna – som utgjorde två tredjedelar av befolkningen – hade inte konsulterats. Före och under kriget fördrevs och flydde 750 000 palestinier till grannländerna.
Bernadottes reviderade delningsplan, som bland annat föreslog att det arabiska territoriet skulle slås samman med Jordanien, avvisades av båda sidor. Den ledde till hans död, sedan judiska extremister fann honom alltför välvilligt inställd till de arabiska motståndarna.
Minnet av honom, de vita bussarna och hans insats i Palestina bleknar, även om en framstående svensk institution – Folke Bernadotte-akademien – bär hans namn, med uppdrag att bidra till fred, säkerhet och utveckling genom internationella insatser. Akademiens generaldirektör ledde delegationen till mordplatsen vid högtidlighållandet 2013.
Inga hem att återvända till
Men i dag hälsar Bernadotte till oss genom decennierna. Hans klarsyn ifråga om de palestinska flyktingarnas belägenhet har aktualiserats genom kriget i Gaza och den svenska regeringens principlösa agerande. Och en svensk poet, Jesper Svenbro, erinrar sig de tillfällen när han som pojke och ung man stötte på Bernadottes gestalt.
I sin första, och enda, rapport till FN:s generalsekreterare Tryggve Lie, som publicerades dagen efter hans död, berättar Bernadotte om de starka intrycken av de palestinska flyktingar som flytt ”i panik skapad av strider i deras samhällen, av rykten om verkliga eller påstådda terrorhandlingar, eller fördrivning.” Många hade nu inget annat skydd än de träd de slagit läger under, hänvisade till vatten från öppna vattendrag med risk att drabbas av tyfus och andra sjukdomar.
”Det skulle vara ett brott mot principen om grundläggande rättvisa om dessa oskyldiga offer för konflikten nekades rätten att återvända till sina hem”, enligt Bernadotte. Men de flesta hade inte längre några hem att återvända till. Oavsett om deras återbosättning skedde i Israel eller i någon arabstat skulle det inte räcka att bistå med enkel nödhjälp, de måste hitta arbete och medel för sin försörjning.
Rätt att återvända
Dessa rakt och enkelt uttryckta principer kom att bli utgångspunkten för den särskilda organisation till stöd för flyktingarna som FN:s generalförsamling inrättade genom resolution 302 i december 1949 – United Nationals Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East – UNRWA. Den stadfäste principen att flyktingar som önskade återvända hem skulle tillåtas göra det så snart det var praktiskt möjligt. Resolutionen slog också fast att flyktingarna skulle få kompensation för förlorad och skadad egendom. Under sina första år bistod UNRWA både arabiska och judiska flyktingar, tills den israeliska regeringen avböjde stöd till judar.
Generalförsamlingen utgick från att ett fredsavtal skulle förhandlas fram inom överskådlig tid, UNRWA sågs som en tillfällig skapelse. När så inte blev fallet utökades UNRWA:s verksamhet till att också omfatta utbildning och hälsovård för flyktingarna.
I sin rapport riktade Bernadotte en hälsning till det internationella samfundet, till oss. Mötet med oförsonligheten i konflikten övertygade honom om att den inte kunde lösas av parterna själva. För att förhindra att ”flyktingarna överväldigades av ytterligare katastrofer”, och för att möjliggöra deras rehabilitering, måste det internationella samfundet axla sin del av ansvaret för att bringa fred och ge allt nödvändigt stöd till de åtgärder Bernadotte föreslagit.
Förbluffade sin svenske vän
I Sverige kom Bernadottes gärning och öde i Palestina att så småningom suddas ut, och överskuggas av hans insats med de vita bussarna. Men han uppenbarade sig oväntat för poeten Jesper Svenbro, född 1944. I slutet på 60-talet studerade Svenbro vid Yale-universitetet i USA, med Rashid Khalidi som en av sina studentkamrater. Khalidi, amerikan av palestinskt ursprung, blev så småningom känd som en av de främsta historikerna med inriktning på Palestina. Han lämnade under våren i år i protest sin professur vid Columbia-universitet i New York när dess ledning vek sig för Trumps diktat. Khalidi också introducerad för en svensk publik genom boken Hundraårskriget mot Palestina.
I sin dikt Scoutchefen, från samlingen Installation med miniatyrflagga (1999), berättar Jesper Svenbro om hur Khalidi lyckades förbluffa sin svenske vän och studentkamrat:
genom att tala sig varm för Folke Bernadottes insats i Palestina:
själv hade jag långt tidigare
sorterat ut scoutchefen ur mitt medvetande
tillsammans med andra representanter för kungahuset
och blev därför mållös
när han förklarade att min landsman
”modigt hade försvarat palestiniernas rätt
att bo kvar där de bott”.
Bernadotte – scoutchefen – var bortsorterad ur Svenbros medvetande tillsammans med andra medlemmar av kungahuset, men han mindes från fotografier
hans fårade ansikte under scouthatten, –
lägerliv, 8-manstält, kokkärl
i svenska skogar strax efter andra världskriget.
Nu tyckte sig Svenbro stå i en stadsdel med militärposteringar, taggtråd, stark sol, och bli vittne till mordet på passageraren i FN:s observatörsbil som just passerat Mandelbaum-porten mellan östra och västra Jerusalem:
Skolpojken inom mig
som några år senare lärde känna ett överlevande vittne
står ännu mållös.
Vem det överlevande vittnet var får sin förklaring i den nyskrivna dikten Första skoldagen, där pojken Jesper återvänder till sin skolstart i Landskrona 1951. På våren har han gått igenom ett skolmognadsprov, där en blivande småskolelärarinna har fått i uppgift att testa nybörjarna:
”Tag pennan, lägg ned pennan,
tag pennan, lägg ned pennan”
och vi förväntades lyda för att därmed ådagalägga vår skolmognad”
Den vackra sensommardagen har Jespers far följt honom till uppropet. Han hälsar på en bekant som visar sig vara generalmajor Age Lundström, vars son ska gå i Jespers klass.
Hemma hade vi en bok om Folke Bernadotte,
häftad kr 3:75 och numera i min ägo,
ur vilken far hade läst för mig:
jag visste därför att generalen
varit Bernadottes adjutant.
Det var som att stå vid en korsväg
i världshistorien! Han hade suttit i bilen
bredvid Folke Bernadotte.
Jag hade svårt att hämta mig
från min chock. Bernadottes adjutant!
Skolmognadsprovet, och mötet med generalmajoren som satt bredvid den döende Bernadotte i FN-bilens baksäte, blir i diktens slutstrof plötsligt betydelsebärande för oss:
Om Palestinakonfliktens fortsättning
finns det sen sju decennier så mycket att säga,
att jag bara kan göra ”Första skoldagen” rättvisa
om jag lägger ned pennan.
Där är vi nu, mållösa inför massakrerna, svälten och tvångsfördrivningarna. Katastrofen den 7 oktober, 2023, är ett av många tecken på att det internationella samfundet lyssnade dåligt på Folke Bernadottes uppmaning att ta sitt ansvar för fredsbyggandet. Den 7 oktober hade omvärlden sedan länge lagt ner pennan.
Johan Schaar
Diktraderna är publicerade med tillstånd av Jesper Svenbro,
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
