Engagerade medborgare är den viktigaste kraften för fredligare samarbete.
Finland är känt för effektiv organisation och handfasta, praktiska besked. Förväntningarna besannades nu i månadsskiftet juli-augusti.
Som ordförandeland i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) ordnade Finland en bred konferens om samarbete i Europa, 50 år efter toppmötet i Helsingfors 1975. Det var där som efterkrigstidens gränser befästes och det gavs en öppning för mänskliga rättigheter. Säkerheten skulle innefatta såväl det militära som det civila.
OSSE med 57 deltagande stater, världens största regionala säkerhetsorganisation, har byggts upp på den grundvalen. Sovjetunionen såg sig länge som vinnare efter Helsingfors 1975 – men bestämmelserna om mer öppenhet och mänskliga rättigheter försvagade i stället det diktatoriska systemet.
Putins Ryssland ser däremot klart den risk som sovjetledaren Brezjnev inte insåg. Ryssland hindrar därför det mesta i OSSE även om landet fortsätter som medlem.
Omöjligt efter Rysslands angrepp
Finlands tidigare president Sauli Niinistö hade tänkt sig att 50-årsminnet skulle få formen av ett nytt toppmöte för att förstärka europeiskt samarbete. Tanken blev omöjlig efter Rysslands angrepp på Ukraina 2022.
I stället inriktade sig Finland på att satsa på civilsamhället, på att samverka med och bistå de många ickestatliga organisationerna i hela OSSE.
Som president Alexander Stubb sade i Helsingfors:
– Vi kommer att se medborgarna och företrädarna för civilsamhället som en väsentlig del av säkerheten i Europa.
Som ett led i den ambitionen och för att stärka medborgarrättsarbetet tillkännagav utrikesminister Elina Valtonen på årets Helsingforsmöte en nyskapad fond. Den ska stärka OSSE utan att blanda in Ryssland. 16 engagerade länder hade anslutit sig (och utlovat 16 miljoner euro). Däribland Europas största demokratiska länder (Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien) och flera mindre som Schweiz, Nederländerna och Norge.
Men Sverige saknades!
Hur kan detta komma sig? Frågan bereds i regeringskansliet, får man veta vid förfrågan. Men passiviteten är märklig.
Inte ett ord om OSSE
Sverige har genom åren stöttat OSSE, klart uttalat under de socialdemokratiska utrikesministrarna Margot Wallström och Ann Linde. Men sedan mer dämpat.
I vårens utrikesdeklaration i riksdagen hade den moderata utrikesministern Maria Malmer Stenergard inte ett ord att säga om OSSE:s roll. Trots det spända läget i Europa och trots 50-årsjubileet.
Regeringens moderata ledning tycks sakna intresse för OSSE:s breda säkerhet där samarbete har en plats, även i mörka tider. Nu är det upprustning, Nato och Ukraina som gäller. Förståeligt men inte tillräckligt.
Ointresset blev tydligt efter valsegern 2022. Moderaterna överlät då posten som ordförande i den svenska OSSE-delegationen till Björn Söder, en av de mest profilerade Sverigedemokraterna.
Därmed lade Ulf Kristersson i praktiken en död hand över ett aktivt arbete för OSSE i svensk politik.
Moderaterna hade kunnat slåss för ordförandeposten. De hade en given kandidat: riksdagsledamoten Margareta Cederfelt hade varit vice ordförande i OSSE-delegationen sedan 2014. Och därtill först vice ordförande, sedan ordförande i hela OSSE:s parlamentariska församling (2017–23).
Men anpassningen till Sverigedemokraterna gick före.
Inga konkreta förslag
Kapitulationen blir än märkligare eftersom Moderaterna tidigare spelat den ledande svenska rollen inom OSSE: Partiets utrikespolitiske talesperson då, Göran Lennmarker, var ledamot både i OSSE-delegationen hemma och i den parlamentariska församlingen i hela 15 år. Därtill ordförande i denna stora församling 2006 och 2007.
Socialdemokraterna har hållit fast vid sitt OSSE-engagemang, främst genom Kent Härstedt som varit vice ordförande i den parlamentariska församlingen. I en riksdagsmotion i våras ville partiet stärka OSSE som plattform ”för dialog, konfliktlösning och ansvarsutkrävande”. Klokt – men tyvärr utan en tillstymmelse till konkreta förslag.
I våras föreslog Civil Rights Defenders att Sverige skulle bjuda in till ett europeiskt toppmöte för att förstärka det civila samarbetet som Finland lyft fram under sitt ordförandeskap i OSSE (DN Debatt 10/3). Sverige borde ta ledarskap för att säkerställa demokratisk motståndskraft. Konkret genom att öka stödet till civilsamhället (inte minska som nu) och att öka akutstöd till trängda människorättsförsvarare runt om i världen.
Förslaget gav inget gensvar från regeringen.
Så står det och stampar i en fråga där Sverige borde kunna spela roll. Nu ska man inte främst kritisera utrikesministern Malmer Stenergard. I regeringens OSSE-skrivelse till riksdagen i våras markeras fortsatt stöd till civilsamhällets organ. CSP, Civic Society Platform, en sammanslutning av över hundra medborgarrättsgrupper inom OSSE, får bidrag – liksom det svenska OSSE-nätverket.
Martin Kragh missar
Civilsamhället stod alltså i centrum för det stora Helsingforsmötet. Över ett tusen deltagare från 68 olika länder deltog både i ett särskilt ungdomsforum och i själva konferensen. Inte minst från de klämda centralasiatiska länderna medverkade många delegater.
Flera medborgarrättsgrupper, bland annat Nordic Peace Allliance, överlämnade genomtänkta appeller och förslag till OSSE-staternas representanter.
Denna bredd och Finlands medvetna satsning på det civila samarbetet missar Rysslandskännaren Martin Kragh helt i en dyster artikel om OSSE:s framtid (SvD 12/8). Han ser organisationen som ”ett minnesmärke över en förgången era”.
Då tänker han på klyftan i synen på europeisk säkerhet. Inte ens den bedömningen är självklar.
Och han bortser, liksom vissa andra, från OSSE:s civila arbete: 14 fältmissioner, främst i Centralasien, valövervakningar i hela området och pådrivande arbete för mänskliga rättigheter, nationella minoriteter och fria medier.
Det är genom sådant arbete och särskilt från engagerade medborgare underifrån, som kraften för fredligare samarbete måste komma. Inte minst i dessa tider då stormakternas uppifrån-politik tar allt större utrymme. Alaskamötet är bara början.
Det är förresten ingen slump att Finlands president Alexander Stubb ingår i den västeuropeiska grupp av toppolitiker som agerar mot Trump-Putinsynen. Stubb har ju en roll som president i årets ordförandeland i OSSE (inte bara som golfspelare med Trump).
Den svenska regeringen har inte mycket att säga till om i denna jättarnas värld. Men det finns utrymme för initiativ.
Satsa på en uppföljning av Finlands civilsamhällesarbete.
Klubba snabbt igenom ett starkt stöd till den nya Helsingforsfonden.
Olof Kleberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
