Bild: Pixabay

debatt Allt fler kvinnor söker stöd och skydd från våld, men allt färre får tillgång till det. Vart tar resten av dessa kvinnor vägen, och hur kan den här utvecklingen vara kompatibel med den politiska debatt som nu förs, undrar representanter för 13 kvinnojourer.

Vi är 13 kvinnojourer som dagligen möter kvinnor utsatta för våld i våra stödlinjer och skyddade boenden. I vårt arbete ser vi att det pågår två viktiga och motsägelsefulla trender nationellt just nu: fler söker stöd och skydd men allt färre får tillgång till det, något 34 socialarbetare också vittnade om nyligen. Vart tar resten av dessa kvinnor vägen, och hur kan den här utvecklingen vara kompatibel med den politiska debatt som nu förs?

I Stockholm stad ser vi till exempel att antalet våldsutsatta kvinnor som är kända av socialtjänsten stadigt har ökat de senaste åren. Förra året var det hela 65 procent fler än 2015. Trots den markanta ökningen beviljades bara 11 procent av dessa kvinnor, 293 personer, skyddat boende 2020, vilket är betydligt färre än 2015.

Att fler vågar söka stöd är positivt. Vi vill gärna tro att kvinnojourernas mångåriga och omfattande arbete för att öka kunskapen om våld, minska stigma och kontinuerligt stötta och uppmuntra våldsutsatta har varit avgörande. Men vad hjälper det att fler söker stöd om socialtjänstens skydd brister?

Att ge personer utsatta för våld möjligheten att lämna tidigt ökar chansen att förhindra att våldet eskalerar och kan rädda liv

I många kommuner har socialtjänsten ett ökat fokus på att minska “onödiga” kostnader vilket har lett till att vi ser en ökning av betydligt kortare placeringar, att fler personer placeras ensamma på vandrarhem eller hotell, eller hos oseriösa privata boenden vars stöd brister. Samtidigt vet vi att isolering samt kortsiktigt och bristande stöd leder till en ökad risk för att man återvänder till förövaren.

Vi har också tidigare uppmärksammat en ansvarsförskjutning som skett de senaste fem-tio åren där den som är utsatt för våld själv får hitta boende istället för att få hjälp av socialtjänsten. Och om våldet inte skett i direkt anslutning till när man söker skydd får utsatta ofta inte stöd i samma utsträckning som förut.
Vi upplever också att våldet behöver vara fysiskt (andra typer av våld räknas inte) och mycket grövre för att socialtjänsten ska bevilja skydd idag. Vi hör allt oftare om såna upplevelser i våra stödlinjer, ser konsekvenserna av bristerna och försöker täcka upp när de utsattas rättigheter inte tillgodoses.

Stockholm stad anser att hemmet ska vara en plats där man känner sig som tryggast. Men för många är det tvärtom. I Stockholm erbjöds 90 procent av våldsutsatta personer med akut behov av boende, och 68 procent av de som behövde en mer långsiktig bostad, en tillfredsställande lösning 2020. Staden anser att våldsutsatta vuxnas behov av bostad “tillgodoses relativt väl”. Vi håller inte med.

En trygg hemmiljö och ett liv fritt från våld är avhängigt varandra och är en rättighet. Oavsett om personer som söker skydd får bo i ett av kommunernas boenden, en egen lägenheten eller i en av kvinnojourernas skyddade boenden så måste skyddet finnas där.

Det finns många orsaker till varför det är svårt att lämna en våldsam relation. Socialtjänstens bemötande och minskade benägenhet att ge skydd bör inte vara en av dem.

Att ge personer utsatta för våld möjligheten att lämna tidigt genom goda och direkta insatser och ett tryggt boende ökar chansen att förhindra att våldet eskalerar och kan rädda liv, det har vi sett. Det bör därför prioriteras nationellt.

Lyckas vi med dessa insatser besparas fler våldsutsatta allvarliga trauman och kan börja leva sina liv fria från våld redan innan fotboja och hårdare straff blir nödvändigt. Vi hoppas därför att den politiska viljan och de ekonomiska prioriteringarna äntligen skiftar så att vi kan få se ett trendbrott i den här oroande utvecklingen.

 

Zenobia Rizvi, Verksamhetschef Somaya kvinno och tjejjour
Katarina Mattsson, Styrelseordförande Kvinnojouren Österåker
Ann Flynn, Verksamhetsansvarig Järfälla kvinnojour
Bernardita Núñez, Verksamhetsledare Terrafem
Anna-Maria Yasdani, Styrelseordförande Tyresö kvinno-och tjejjour
Emmy Öhman, Verksamhetsansvarig Mivida
Vuokko Erman, Verksamhetschef Sollentuna kvinnojour
Kim Loeld, Styrelseordförande Haninge Kvinnojour
Ann Isaksson, Verksamhetschef Alla Kvinnors Hus
Marianne Andersson, Verksamhetsansvarig Sthlm väst tjej- och kvinnojour i Hässelby-Vällingby stadsdel
Marie Unander-Scharin, Styrelseordförande Kvinnojouren Sigtuna
Vivianne Almstedt, Styrelseordförande Kvinnojouren Anna Upplands-Bro
Marita Stahl-Hjalmarsson, Styrelseordförande Kvinnojouren Snäckan, Norrtälje