Lisa Gemmel. Foto: Linus Hallgren

Med stora hål av sorg i hjärtat måste vi fortsätta kampen mot hatet och våldet. 

En vit lastbil körde i går kväll in folkmassan på en strandpromenad, Le Promenade des Anglais i Nice mitt under det franska nationaldagsfirandet. I skrivande stund är 84 personer döda, flera av dem barn. Många är även svårt skadade.

Händelsen rubriceras av media som ett terrordåd, och sannolikheten är att det är så. Men ännu vet vi faktiskt ingenting mer än att Frankrike ännu en gång utsatts för ett fruktansvärt massmord, det tredje på 18 månader.

Frågorna gällande dådet är många. Den mest brinnande är kanske ändå: Hur kunde det hända igen? Och i Frankrike som för närvarande dessutom befinner sig i en form av undantagstillstånd?

Svaret är tyvärr att det här kommer att fortsätta att hända. Det går inte att värja sig mot ensamma galningar, terrorister eller inte. Det ser i vi fallet Breivik, i mannen som mördade politikern Jo Cox, Anna Lindhs mördare, terrorattacken i Orlando och så vidare. Organiserade attacker, likt dem i Paris eller Bryssel tidigare i kan däremot i vissa fall förhindras genom polisarbete, men framför allt är det långsiktigt arbete för att till exempel förhindra radikalisering som krävs.

Men terrordåd kommer att drabba oss igen, i Europa, i Mellanöstern och på ställen som än så länge varit fredade.

Det som skiner igenom vid varje attentat är medmänskligheten. Hur människor som befinner sig i attentatens närhet sträcker ut sina händer gentemot främlingar för att hjälpa.

Medmänskligheten och kärleken är starkare än terrorn och hatet. Men varje terrordåd, om det så är i Orlando eller Bagdad, river ett stort hål i själen. Med stora hål av sorg i hjärtat måste vi fortsätta kampen mot hatet och våldet.