Sjuksköterskorna blir färre, managementfolket blir fler. Antalet administratörer har nu gått om läkare. På Karolinska har de lika många chefer som vårdplatser. I Region Kronoberg finns fler kommunikatörer än på stora företag. Vad är det som händer, undrar vår gästskribent Fanny Nilsson.
Det susar förbi en kort notis i flödet. Kommunikationsdirektören för Region Kronoberg får med omedelbar verkan lämna sin post. I femton månader ska hon dock fortsatt få lön: 75 000 kronor per månad. Historien berättar inte vad hon gjort för att bli sparkad, det är heller inte intressant. Däremot undrar man vad en kommunikationsdirektör gör dagligen för en så hög lön. I samma region tjänar en specialistläkare i snitt 62 000 kr i månaden. I veckan gick de två sjukhusen i Växjö och Ljungby upp i stabsläge på grund av vårdplatsbrist. Det saknas sjuksköterskor.
Region Kronoberg har ett rikligt uppdaterat twitterkonto, instagram och facebooksida, samt flera bloggar. På deras tjusiga hemsida kan man läsa att det arbetar 15 personer på kommunikationsavdelningen. De är en liten stab, tycker de själva, får jag veta när jag kontaktar dem.
Jag ringer runt till några svenska företag. På SAS Sverige arbetar nio kommunikatörer med liknande uppgifter. I landets största fastighetsbolag Vasakronan är man nio personer på kommunikationsavdelningen. På IKEA Sverige är man åtta anställda, men där gör även andra i koncernen liknande jobb. I Sverige finns 20 landsting/regioner. Det är oklart hur många kommunikatörer de totalt har på lönelistorna.
I Region Kronoberg är kommunikatörernas största uppgift att stötta chefer i hur de ska kommunicera i verksamheten, får jag veta. De håller utbildningar för cheferna i detta, hur man guidar sina anställda till rätt information, som intranät och nyhetsbrev. De jobbar inte med regionpolitikerna, för de har egna kommunikatörer. Man har en person avsatt för hantering av pressfrågor.
Jag får också veta att Folktandvården i Region Kronoberg köper extra tjänster då de behöver mer ”stöd”, eftersom de är mer konkurrensutsatta av privata aktörer. När jag frågar mer kring detta får jag vet att det är känsligt politiskt, och blir hänvisad till kommunikationschefen.
När man tittar på siffrorna väcks oron att där det borde anställts en sjuksköterska har man rekryterat en managementkonsult för det trippla priset.
För att snyggare paketera och förklara varför det inte finns sjuksköterskor.
I veckan kom även den chockerande uppgiften att Karolinska sjukhuset nu har ungefär lika många chefer som vårdplatser, genom Hanne Kjöllers text i DN. 865 chefer och 993 vårdplatser. En vårdplats är en säng på ett sjukhus med vårdpersonal. En chef är… ja, det kan man faktiskt fråga sig. Men hen behöver uppenbarligen kommunikatörer.
Vårdförbundets tidning Vårdfokus visade förra året med sin gedigna granskning ”Fler styr färre vårdar” att så kallad administrativ personal nu har gått om antalet läkare i svenska landstingsvården. Mellan 2010 och 2017 har det skett en kraftig ökning av chefer, handläggare och administratörer. Antal läkare har ökat med 16 procent, administratörer med mer än det dubbla – 36 procent. Siffrorna kan jämföras med att Sveriges befolkning ökat med sju procent under samma tid, en befolkning som också åldras och blir mer omsorgstung. De senaste åren har sjuksköterskorna haft motsatt trend – de har minskat i antal.
Men sjukhusens anställda skriker ju av tyngden från den administrativa bördan – är det inte bra att de får hjälp? Tyvärr visar Vårdfokus granskning att det inte är personal som faktiskt hjälper läkare och sjuksköterskor som har ökat. Vårdadministratörerna som de kallas har minskat med flera procent.
Trenden är likadan inom stor del av offentlig sektor, vilket professorn i statsvetenskap Patrik Hall visat med statistik från SCB. I stället för stödjande personal anställs fler av de som han kallar managementbyråkrater. Det har skett ett skifte från lägre utbildad stödpersonal till folk med fina organisationsutbildningar. Problemet är inte bara att dessa managementpersoner inte hjälper den faktiska verksamheten. De är också skitdyra.
Sannolikt är kommunikatörerna kompetenta för uppgiften att hjälpa stressade chefer hantera sin frustrerade personal. Stabsläge betyder nämligen ofta att anställda inte får gå hem förrän det svåra läget är bättrat. Men är det verkligen det som behövs? När man tittar på siffrorna väcks oron att där det borde anställts en sjuksköterska har man rekryterat en managementkonsult för det trippla priset. För att snyggare paketera och förklara varför det inte finns sjuksköterskor.
Till slut når jag den tillförordnade kommunikationsdirektören i Region Kronoberg, Kristina Jordevik. Efter att ha förklarat att hon ser det som att medborgarna är ”delägare” i region Kronoberg, säger hon: ”Det är viktigt att man känner att det här är en organisation som vill mig väl.”
Om organisationen ville befolkningen väl, hade man inte låtit managementfolket äta upp den inifrån. Det finns en tragisk ironi att de människor som vill styra välfärden mot ett effektivt näringslivstänk med medborgare som ”delägare”, är samma som dränerar budgeten med sina orimliga löner. De som sliter på golvet behöver inte fina powerpoints och slogans. De behöver mer riktig hjälp att ta hand om oss.
Fanny Nilsson är fristående skribent och arbetar som underläkare i akutvården.
Läs två psykologers replik angående Kry här: »Dra lärdom av privata aktörer, där det inte krävs 865 chefer«
… och Fanny Nilssons replik på densamma: »Inte ens patienterna står på er sida, Kry«
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
