Försäkringskassan

Vi långtidssjukskrivna uppmuntras att aktivera oss. Men om vi aktiverar oss med något som går utanför det som är bekvämt för Försäkringskassan ska det straffas.

Det här är till er på Försäkringskassan som vi vet är inne och kollar vår hemsida, Solrosuppropet. Vi trodde först kanske att ni var intresserade av att veta hur sjuka och arbetslösa ser på sin situation och de regelverk som ni måste förhålla er till och utföra. Förhoppningsvis beror de flesta visningar av vår sida hos er på det.

Vi hyser inget generellt agg gentemot er utan tycker mer synd om er som måste följa nuvarande regler. Att det även hos er finns personer som inte passar för sitt jobb är vi dock smärtsamt medvetna om. Tyvärr så misstänker vi att ni även har andra syften med att kolla igenom vår sida.

Vi som skriver här och driver föreningen som står bakom sidan, granskas just nu av er. Vi vet att ni har ögonen på oss. Och det är lugnt, vi har inget att dölja.

”För att öka dina chanser att få sjukersättning – håll käften!” Det är de signaler vi får av Försäkringskassan. Läs gärna Lisbeth Forsbergs inlägg. Vi i Solrosuppropet har valt att gå emot vår rädsla med uppenbar risk att nekas eller bli av med vår ersättning. Det finns också en risk att anonyma som läser oss kan tipsa Försäkringskassan.

Jag ska förklara hur vi ”jobbar”. Vi är sju i styrelsen och runt tio i medarbetargruppen (de som skriver inlägg), ibland har vi gästskribenter som vi i styrelsen postar. Sex av sju i styrelsen är sjuka sedan många år. Några har sjukersättning, någon arbetar, någon jobbar deltid, någon har sjukpenning och Lippe, som skrivit dagens inlägg, är utförsäkrad och lever på ett litet arv och på att sälja av sitt hem bit för bit. Hon har kämpat med horribla behandlingar och operationer och gjort allt för att kunna komma i arbete. Jag lovar – jag känner henne. Hon är lika envis med att jobba som jag var (är, fan kan inte riktigt släppa tanken på att kunna lönearbeta).

Försäkringskassan ifrågasätter nu om det Lippe gör i Solrosuppropet går att jämföra med arbetsförmåga. De vill påstå att hon har 25 procent arbetsförmåga. Jag kan meddela att 2 av 3 styrelsemöten har ställts in i år då vi inte ens fått ihop tre närvarande för att vara beslutsmässiga. Om ni ser en konferenslokal framför er då jag säger styrelsemöte så är det inte så vi gör.

Vi har möten över Skype, oftast liggandes i sängar eller uppbuffade i soffan för största komfort. Ändå så är vi oftast för sjuka för det. Har man svår värk hänger hjärnan inte med. Man tappar fokus, minns inget och blir grinig. Andra har psykiatriska diagnoser som de kämpar med. ÄNDÅ så gör vi detta. För att ingen annan gör det och för att vi inte är rädda.

Om bloggande eller facebookande ska jämföras med arbetsförmåga så vill jag gärna veta var jag kan söka ett jobb som stämmer in på våra förmågor. Vi kan tänka, vi kan skriva, det vill säga vissa dagar och under mycket specifika förhållanden. Och cirka 3-5 timmar per månad. Dock inte alla månader. Vsg att anställa – I´m all yours! ELLER. Är det så att Försäkringskassan jagar oss extra mycket eftersom vi skriver om just sjukförsäkringen? Hade vi knypplat, gått på meditation, kollat Hem till gården eller bloggat/Facebookat om pelargoner, schlagerfestivalen, våra egna liv är jag rätt säker på att vår arbetsförmåga bedömts på ett annat sätt. En skam och ett demokratiproblem är vad det är!

Vi långtidsjuka får ofta höra att vi låses in i utanförskap. Samtidigt uppmuntras vi till att aktivera oss för att inte dra på oss fler problem som övervikt, missbruk och depressioner. Men om vi aktiverar oss med något som går utanför det som är bekvämt för Försäkringskassan ska det straffas. Är det så vi ska tolka er?

Carina Wellton, inlägget är tidigare publicerat på Solrosuppropets blogg