debatt För att minska fattigdomen och klyftorna mellan fattiga och rika behövs en omfördelande politik. Det krävs också att politikerna lyssnar mer till folkviljan än till lobbyisterna, skriver Tommy Naumovski.
730 000 människor i Sverige lever i dag i materiell och social fattigdom enligt Statistiska centralbyrån. Det betyder att många saknar resurser för sådant som de flesta av oss betraktar som självklart: att betala en oväntad utgift, att hålla hemmet varmt eller att delta i sociala aktiviteter.
Sverige var en gång ett land som byggde bort fattigdomen. Genom arbete, starka trygghetssystem och en generell välfärd. I dag ser vi i stället hur klyftorna växer och hur allt fler människor pressas in i fattigdom.
Det är ingen naturlig utveckling. Det är resultatet av politiska beslut.
För den här regeringen gör oss vanliga människor fattigare samtidigt som den gör sig själv rikare. Storbankerna och storgrossisterna har gjort rekordvinster under de hårda ekonomiska åren under 2020-talet, samtidigt som SD-regeringen höjt sina arvoden och gett sig själva skattebonusar.
Tyvärr stannar det inte där.
Lobbyister viktigare än folkviljan för högern
Högern arbetar hellre emot folkviljan än att säga nej till lobbyisterna. För trots att omkring 74 procent av svenskarna vill förbjuda vinstdrivande företag från att driva skolor, väljer högern, från SD till ”skolpartiet” Liberalerna, att ha kvar detta system. Ett system som är världsunikt – inget annat land vill driva skolor med så ansvarslös skattehantering.
Inte ens det räcker.
Den borgerliga tankesmedjan Timbro och SD-kopplade tankesmedjan Oikos föreslår i sitt dokument ”Tidö 2.0” att man borde införa terminsavgifter på universitet och höja lånedelen i studiemedlet. Istället för att se till att alla ska ha en chans att få plugga oavsett social bakgrund vill man skrämma bort unga från mindre bemedlade familjer från att söka sig till en högre utbildning.
Att sedan höja lånedelen i studiemedlet, när många studenter redan idag börjar sina vuxenliv med tunga studieskulder, skapar ännu högre trösklar för den som växer upp utan stödkapital från sina föräldrar.
Det här är kärnan i högerns politik: att ge mer till de som redan har, på vanliga människors bekostnad.
Girigheten, där de rika bara vill ha mer, drar Sverige isär.
Folket måste göra motstånd
När klyftorna växer minskar också tilliten. Forskning visar gång på gång att jämlika samhällen är starkare samhällen, med bättre hälsa, lägre kriminalitet och högre ekonomisk tillväxt. Ändå väljer regeringen en väg som medvetet ökar skillnaderna.
Högern talar gärna om ansvar. Men de tar inte ansvar för helheten. De tar ansvar för sina egna plånböcker, inte för Sverige.
Vi skulle kunna göra annorlunda.
Vi skulle kunna investera i fler lärare och mindre klasser. Stärka trygghetssystemen så att människor faktiskt kan leva, inte bara överleva. Se till att den som arbetar kan ha tid och råd med mat, medicin och tandvård, men också med en familjeresa någon gång eller nya kläder när det behövs.
Men för att det ska bli verklighet krävs ett kraftfullt motstånd från folket. Vi måste visa att vi har fått nog.
Jag är övertygad om att det är vad som kommer hända i september. Sveriges medborgare kommer att visa att vi är ett solidariskt samhälle i grunden. Att vi är människor som står upp för varandra. Det är vad valet i höst handlar om.
Solidaritet eller girighet. Sammanhållning eller splittring. Jag vet vad jag väljer.
Vad väljer du?
Tommy Naumovski, universitetsstudent och nuvarande praktikant på Socialdemokrater för Tro och Solidaritet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
