Miljöpartiet: M har inte stöd för sin utrikespolitik

Utrikesdepartementet står under Carl Bildts ledning inte upp för internationella överenskommelser. Det skriver Bodil Ceballos, utrikespolitisk talesperson MP.

I dag hålls den årliga utrikespolitiska debatten om i riksdagen. Från utrikesminister Carl Bildt kommer vi att få höra mycket tal om mänskliga rättigheter och demokrati. Men vad gör egentligen Bildt och de andra moderata ministrarna på utrikesdepartementet (UD ) i praktiken under årets övriga dagar? Och vem företräder de: svenska folket, alliansregeringen eller enbart Moderaterna själva?

När alliansen vann valet år 2006 gav de mindre allianspartierna hela UD till moderaterna. Om det var bra eller dåligt får de avgöra själva. Uppenbart är att förankringen inte fungerar, när både de och vi får läsa vad regeringen gör i tidningen i stället för att frågorna tas upp i den folkvalda riksdagen. Sveriges agerande är alltså i händerna på tre ministrar och ett parti med stöd av 30 procent av väljarna. Det är inte demokratiskt.

I praktiken har Sverige, under Bildts ledning, stoppat åtgärder mot Assads diktatur i Syrien. Bildt har varit emot både sanktioner och rättsprocess mot de som begår krigsbrott i landet. Bildts linje brukar annars vara att svensk utrikespolitik är densamma som EU:s. När Sverige sedan uttrycker en avvikande åsikt, så visar det sig att vi står på fel sida.

Handel, ett av regeringen prioriterat område i våra internationella relationer, har under senare år solkat ned bilden av Sverige. Handelsminister Eva Björling (M) har rest till diktaturer i mellanöstern och lobbat för försäljning av svenska vapen och övervakningsutrustning, medan statligt ägda bolag har hamnat i korruptionsskandaler då deras handel med utlandet saknat styrning från ministrarna.

Svensk utrikespolitik har inte heller förmått visa ledarskap i vår tids ödesfråga, klimatet. I samtliga klimatavtal har Sverige lovat att kompensera klimatskadorna och bidra till utsläppsminskningar med pengar utöver biståndet. Gång på gång har löftet brutits. Den dubbla bokföring av svenskt bistånd är ett svek mot dem som nu lever i utsatthet i konsekvenserna av klimatförändringar. Medan regeringen saknar en plan för hur FN:s nya klimatfond, den gröna fonden, ska finansieras har finansieringsfrågan blivit en stötesten i de globala förhandlingarna.

I snart två år har Sverige och Carl Bildt dessutom varit ordförande i Arktiska rådet. Inför ordförandeskapet försökte Miljöpartiet förmå regeringen att samråda med riksdagen. När strategin väl presenterades fick miljön stå tillbaka för oljebolagens intressen. Den går ut på att exploatera den olja och gas som blir åtkomlig när isarna smälter. Utrikesministern får allt svårare att förklara sitt prat om ”hållbar exploatering”, när rapporter visar att vi redan har hittat mer olja och gas än vad klimatet tål.

Miljöpartiet vill att Sverige ska göra gott i världen. Sverige har alla förutsättningar att visa ledarskap i globala utvecklingsfrågor. Vi ska vara lyhörda i en föränderlig värld: det som tidigare var ett biståndsland är snart en viktig handelspartner och en allierad i klimatarbetet. Och det som tidigare var en diktatur är snart en demokrati. Ska vi då stå på folkens sida eller på dess förtryckare?

Det är ett underbetyg att Moderaterna på UD inte lever upp till de fina ord som Bildt årligen läser upp i riksdagen. Ett minsta krav är att Moderaterna samråder med sina allianskollegor innan beslut fattas. Ett lite högre ställt krav är att stå upp för värderingarna och de internationella överenskommelserna, så att Sverige gör gott i världen. Allt annat är dubbelmoral.

Bodil Ceballos, (MP) utrikespolitisk talesperson