Foodorafarsan

”Pratar du med mig?” Foodorabudet reagerar på att överhuvudtaget bli tilltalad av en person på gatan. ”Det är ingen som har pratat med mig på ett år.”

Händelsen utspelar sig när en DN-reporter gör videointervjuer på stan i Södertälje. Hen ställer den enkla frågan: Hur är ditt liv just nu?

När budets story luckras upp förstår man att tillvaron är slitig. Han försörjer sin familj med en knapp lön. Han får inte jobba med det yrke han är utbildad för, och han har absolut inte tid att tänka på lyxigheter som att gå på SFI eller validera sin sjuksköterskeutbildning. Siktet är inställt på överlevnad och på att ta hand om familjen.

Utöver det är det svårt att skaffa svenska vänner eller ens bli hejad på av de främlingar han möter.

Jag som under våren turnerat i Sverige med mitt ideella projekt Integrationsbyrån vet att den här farsan är en av tusentals personer i samma situation. Deppigt är bara förnamnet.

Fjärde viktigaste frågan

Invandrings- och integrationsfrågor är enligt Novus väljarnas fjärde viktigaste fråga. Länge har det tolkats som att man är intresserad av ämnet för att man är emot invandring. Så enkelt är det inte. DN:s korta videointervju visar så väl vad det är med integrationen som inte fungerar. Och om det är något en majoritet av svenska folket är intresserade av så är det just en fungerande integration.

I en annan Novusundersökning man kan läsa att det till och med bland Sverigedemokraternas sympatisörer, som generellt är mest kritiska till invandring, finns en majoritet som är positiv till att de som följer lagen och är självförsörjande ska få stanna i landet. Om partierna inte vore så skraja för SD-sympatisörerna skulle en annan integrationspolitik vara möjlig.

Det är lätt att känna med det intervjuade Foodorabudet, särskilt om man haft en egen farsa som stretat på, på ungefär samma vis. Tänk hur livet hade kunnat te sig om han fått lite respit, kunnat arbeta som sjuksköterska och inte behöva jobba dygnet runt för att få lönen att räcka till det nödvändigaste.

Men du behöver inte tänka som en välvilligt inställd medmänniska, du kan också låta egenintresset styra: hur dumt är det inte att personer jobbar som matbud när de har examen och arbetslivserfarenhet från ett högkvalificerat yrke, där det dessutom råder brist?

Rimligt för etnonationalisten

Jimmie Åkesson försöker låta kaxig när han säger att han vill lägga noll kronor på integration. Detta är rimligt för den hårdnackade etnonationalisten. Men för alla oss andra – inklusive de sverigedemokratiska sympatisörerna – som vill ha ett välfungerande samhälle, är det bara korkat. En så kallad lose-lose för alla inblandade.

Under alltför lång tid har Jimmie och hans åsiktsgelikar tillåtits hålla i integrationspolitikens taktpinne. Hur upplyftande vore det inte med ett parti som lade fram förslag för att ta vara på den kompetens som invandrat till Sverige, som förbättrade SFI-undervisningen så att man snabbt kunde lära sig riktigt bra svenska eller som satsade på att invandrade och svenskar skulle lära känna varandra bättre genom föreningslivet?

I den här valrörelsen har de högerextrema som strategi att svämma över medierna med sådant som egentligen bättre hör hemma i avloppet. Tricket är att inte gå i deras fälla, att inte ge dem sin uppmärksamhet. Jag har gett mig tusan på att det lilla bidrag jag gör till debatten i den här valrörelsen ska handla om framtidsfrågor som på riktigt är viktiga för många människor. En fungerande integration hör definitivt dit.

Silvia Kakembo