I Sverige finns ett brett stöd för att begränsa vinstutdelningen från skola, vård och omsorg. LO kräver ordning och reda i välfärden, skriver Tobias Baudin, vice ordförande LO.
Välfärdens verksamheter sysselsätter över en miljon människor. Den möjliggör för mångdubbelt fler att jobba, utbilda sig, kombinera arbete med barn och känna trygghet inför ålderdomen. Kort sagt att färdas väl genom livet.
Välfärden möjliggör också för Sverige att vara ett modernt, förändringsbenäget, konkurrenskraftigt land med hög sysselsättningsgrad. Men det finns brister och stora utmaningar väntar. Det står helt klart att varenda skattekrona som går till välfärden behövs för att förbättra verksamheterna. Ändå läcker välfärden skattepengar i form av stora vinster i privata företag.
Den svenska välfärden är inte längre bara unik, den är extrem. Ingenstans i världen finns en i så hög grad skattefinansierad välfärd som samtidigt är så obefintligt reglerad.
I en ny undersökning som LO låtit Novus opinion göra, kan vi tydligt se att det finns en bred folklig uppslutning kring behovet av mer reglering av välfärdssektorn. 80 procent av de svarande vill se att vinsterna som genereras inom välfärdsföretagen ska återinvesteras i verksamheten. Bara 14 procent tycker att företagen själva ska få välja. En övervägande andel tror vidare att kvaliteten och personalens arbetssituation skulle förbättras om vi hittade metoder för att begränsa vinsterna.
Undersökningen visar också att det finns betydande politiska risker med att lyssna för mycket på näringslivets skrämselpropaganda i vinstfrågan, och att arbetarrörelsen inte behöver ha silkesvantarna på. 55 procent av svenska folket uppger att de skulle bli mer benägna att rösta på ett parti som är ”tydliga i sin vilja att skärpa kraven och begränsa vinstutdelningen från skola, vård och omsorg”. Bara åtta procent skulle bli mindre benägna att rösta på ett sådant parti. För 24 procent skulle det inte påverka alls och 13 procent svarar ”vet ej”.
Svenska folket nöjer sig inte med hur läget är i dag. Men regeringen tycker fortfarande inte att utvecklingen i de privata skol- och vårdkoncernerna ger anledning till mer radikala åtgärder än en utredning som ska vara klar 2014. Hur mycket skattepengar hinner läcka ut ur välfärden innan den utredningens eventuella förslag är genomförda?
Vi har redan sett avknoppningar och utförsäljningar som närmast liknat en rea på medborgarnas tillgångar: vårdcentraler, hyresrätter, skolor och apotek. Vi har fått lagar och regler som tvingar kommuner och landsting att låta företag inom primärvård, skola och snart äldreomsorg etablera sig, oavsett behov. Det leder till dyrbar överetablering och skev resursfördelning.
Segregation, kunskaps- och hälsoklyftor växer. Växer gör också de stora skol- och vårdkoncerner som konsekvent köper upp eller konkurrerar ut mindre utförare. Därmed hotas just den valfrihet för brukarna som motiverat de privata företagens inträde i välfärdssektorn.
Den generella välfärden är kärnan i den svenska modellen. Och vi är förvånansvärt överens i Sverige om hur vi vill ha det med välfärden i framtiden: Vi vill ha valfrihet. Vi vill ha kvalitet. Vi vill ha likvärdighet. Är det då inte regeringens ansvar att bryta en utveckling som går åt motsatt håll?
Utvecklingen inom skolan borde utgöra en varningsklocka för hela välfärdsområdet. Vi har en skattefinansierad skola med fri vinstutdelning. Här pågår en påtagligt negativ utveckling med försämrade resultat, betygsinflation, ökad segregation och krympande likvärdighet. Det beror på flera olika faktorer och kommer att kräva flera olika svar. En sak borde dock vara självklar: att behoven hos eleverna sätts främst – före skolföretagens intressen.
Att lösa ekvationen om hur vinster i välfärden ska kunna återinvesteras i verksamheten utan att valfriheten går förlorad borde vara regeringens högst prioriterade fråga. Det går att lösa ekvationen. Sverige måste inte ha världens mest oreglerade välfärdsmarknad.
Efter LO-kongressens beslut har debatten om vinsterna i välfärden fått en rejäl skjuts, vilket jag välkomnar. Det är dags för en saklig debatt om hur vi kan säkra att alla i vårt land får del av den välfärd de har rätt till utan att valfriheten minskar. Nu behövs pragmatism och samarbetsvilja. Välfärden är för viktig för att användas som en tummelplats för ideologiska eller ekonomiska experiment.
Vad LO vill se är ordning och reda i välfärden, och ett stopp för slöseriet med skattepengar. LO:s mål är en välfärd i världsklass. Om regeringen inte förmår ta det helhetsgrepp kring välfärden som ligger i befolkningens och LO-kollektivets intresse så ser vi oss nödgade att handla.
På LO-kongressens uppmaning jobbar nu LOs välfärdsutredning. Utredningen har ett brett anslag och tittar givetvis på andras förslag. Partierna har olika hållning även om allt fler bekräftar bristen på robusta regleringar.
Vi följer den internationella forskningen, till exempel den som rör svårigheterna att mäta kvalitet i människonära verksamhet. Vi lyssnar på företagen som verkar i välfärdssektorn, liksom de som jobbar i branschen.
Det är att göra det enkelt för sig att tro att det räcker med att titta enbart på vinstfrågan. Vi behöver samtidigt titta på flera saker: meddelarfrihet, insyn i bolagen, tillståndsgivning, inspektionsmöjligheter, kvalitetsjämförelser, anställningsvillkor, personaltäthet och den politiska styrningen av etableringsbesluten.
Vårt uppdrag är att ta fram realistiska och genomförbara förslag till åtgärder som gör det möjligt att kombinera hög kvalitet, valfrihet och likvärdighet i välfärden – och omöjligt att göra stora vinster på bekostnad av medborgarnas välfärd. Vi tänker inte vänta med att ge besked till 2014. Våra förslag kommer redan i december.
Välfärdssektorn är inte en marknad, vilken som helst. När det rör barnen, de äldre och sjuka, allas vår trygghet och utveckling, så krävs demokratiskt inflytande. Som sagts så många gånger förut: marknaden är en utmärkt tjänare, men en usel herre. Låt oss se till att välfärdssektorn styrs upp så att den kan fortsätta tjäna Sverige väl.
Tobias Baudin, förste vice ordförande LO
facebook: 457 twitter: 37 
Återigen ser vi prov på en ombudsman som enkätar sig fram och sysslar med frågor man inte har ett dugg med att göra. Förmodligen därför att man inte klarar av det man är satta att sköta.
Detta är ett till intet förpliktigande ställningstagande och därför helt värdelöst, meningslöst, innehållslöst och fullständigt talanglöst. LO borde läggas ner och kommer också att dö sotdöden förr eller senare.
___
Fackföreningen har två uppgifter:
1. Arbetstid
2. Lön
och har INGENTING med ägarfrågan att göra. Det är tvärtom så att man ska hålla käften i ägarfrågan och låta politiken sköta det. Fackföreningen ska enbart syssla med medlemmarnas villkor i förhållandet arbetsgivare/arbetstagare och jag fattar inte hur medlemmarna kan lägga en enda krona på ett ombudsmannagarnityr som sysslar med allt annat än det man ska.
___
Vad gäller non-profitföretag, så är det samma sak som verksamhet med stat, kommun och landsting som huvudman. Allt annat är fullständig bullshit och kostar bara medlemspengar.
Alf Carlsson: Tvätta truten! Din bild av fackföreningars roll i ett politiskt system stämmer inte alls med den roll de spelat historiskt och spelar idag – uppdraget är bredare. Det är till stor del genom fackföreningars kamp som ett välfärdssamhälle med rättviseambitioner kunnat realiseras. Har du några motargument att komma med så presentera dem sakligt.
.
____
Ombudsmän fick sägas upp för att klara vidlyftiga pensionåtaganden hos LO.
____
SEKOs ordförande Curt Persson skrev bort den statliga pensionen vid 60 och gick själv vid 57, ”av rättviseskäl”. Han är idag ordförande för PRO för att företräda de pensionärer han själv skapat.
____
Vanja Lundby Wedin agiterade mot de bonussystem, som LO själv röstade igenom på bolagsstämmorna. Det nyliberala rastret ligger tungt över LO
____
SEKO drev på bolagiseringen av SJ hos dåvarande sossen Björn Rosengren, dåvarande näringsministet med parollen ”Bolagisera SJ, men rör inte våra avtal”.
Nu har verksamheten havererat, inklusive avtal, där pensionen automatiskt förloras genom LAS 6B och över gång till privat bolag. SEKO har förhandlat bort 3 miljoner per statsanställd bara på pensionen.
_____
Ylva Törn kördes effektivt över i kommunals ”vi tar fajten”, där hon missade bisatsen i Göran Perssons politiska budskap: ”Nu är det dags att satsa på vårdpersonal, om det finns utrymme i budgeten.” Man uttalar högt och tydligt huvusatsen och får sina sosseröster och t o m Ylva tror på den och tar strejken. , Vanja och Göran kallar till sig Ylva och där Göran förtydligar bisatsen och Vanja är budbärare åt den ”samordnade löneförhandlingen” och mördar kommunal. (Utom medlemmarna som stannar kvar är är lia goa och glaa för det.
_____
Den 58-årige städaren som jobbat på SJ i 40 år och förbereder pensionen blir uppsagd och erbjuden städjobb hos den nye entreprenören. Förlorad pension och lite större städyta. Arbetslivet förlänger SEKO med 5 år med SEKOs K-G Mattssons världsberönda ord: ”Det kan inte tusan ha folk att sluta jobba vi 60″.
_____
LO har passiva medlemmar i en ”vI” och ”dom däruppe”-organisation. A-kassan och juridisk hjälp är de kitt som håller samman vraket.
____
LO ”utreder” och ”enkätar” och mördar frågor i Arbetsdomstolen eller Europadomstolen, sen ”har man gjort vad man kunnat”.
____
LOs och medlemmarnas låga utbildningsnivå och låga intresse mönstrar ofta upp individer som är mer konservativa än de som leder företagen. Skulle en arbetsgivare tala om svikande lönsamhet, så är man inte sen med att inta positione ”man får vá glá man har idd jubb”.
____
Kålle fattar inte själv att 90 000:- i månaden är hans starkaste fackliga ställningstagnde. Redan där borde medlemmarna stiga av.
:____
En fackförening är en intresseförening för att skydda medlemmarnas intresse. Man har inte ett djävla dugg att göra med ägarformen. Däremot är det så förbannat mycket lättare att hantera problem som andra måste lösa.
____
Den fackliga medveten hos individer som dig kan beskrivas med byggarbetaren.
Han har en svartjobbare hemma för 50:- i timmen som bygger åt honom själv.
Han kräver att facket ska sätta det utländska bolaget i blockad som konkurrerar med hans arbete och vill själv ha 500:- i timmen
____
Jag stannar listan där. Vill du kan jag komma och förläsa för dig om rötan i fackföreningen mot ett arvode på 30 000:- om dagen.
____
Du efterfrågar ”motargument”. Det förutsätter att det finns argument.
Missnöjet med LO har övergått i apati.
____
(Sen känner jag igen ”tvätta truten”-argumentet. Det är det argument som den fackliga sossepöbeln brukar använda. Den pöbel som öppet sitter och gråter, trots ansenlig ålder, när tidningen Arbetet läggs ner, och där man aldrig skulle reflektera över att gå emot partiet, oavsett. Det är den sossepöbel som säger ”en gång socialdemokrat, alltid socialdemokrat”, trots att det bara finns ett varumärke kvar och den socialdemokratiska politiken finns hos Vänsterpartiet. Många har prövat ”tvätta truten”-argumentet på mig. Det finns ingen hittills som inte skurit av sig tungan efteråt.)
LO och dess förbund har i uppdrag att tillvarata medlemmarnas intresse på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Ett välfärdssamhälle ger alla människor bättre möjligheter till ett bra liv. Det är oerhört viktigt för arbetarklassen och därmed en fråga för fackförbunden och LO. Vinsterna dränerar möjligheterna till en bra välfärd till alla. Härligt ställningstagande av LO och bra skrivet Tobias. Det sätter en nödvändig press på Socialdemokraterna och på kongressen 2013 hoppas jag vi kan besluta om stopp för läckaget från välfärden.
Ytterligare tre saker borde föras in i denna debatt:
1. Flera tidigare gemensamma åtaganden som nu lagts ut på entreprenad var i gemensam regi ålagda att uppfylla samhälleliga nyttor, t ex att erbjuda industrin fungerande elförsörjning och transporter till internationellt konkurrenskraftiga priser. När dessa åtaganden lades ut på entreprenad försvann ofta kravet på samhällsnytta som barnet med badvattnet. Självklart borde den samhällsnytta man efterfrågar regleras och tillförsäkras.
2. Myndighetsutövning innebär att man kontrollerar, beviljar, avslår, belönar och bestraffar, alltså genomgående allt annat än vad som kännetecknar en kundrelation. Man måste föra en diskussion om huruvida det är lämpligt att blanda samman myndighetsutövning med kundrelationer. Det gäller exempelvis betygssättning och bilprovning.
3. Var blev frågan om nettokostnad av? Vi har alltid vetat att vi fått betydligt mer för våra sjukvårdspengar än vad man får i USA där många mellanhänder och försäkringsbolag driver upp kostnaderna. I näringslivet är det också självklart att dessa sektorer vinner ekonomiskt på stordrift, exempelvis kan man ju titta på hur utvecklingen inom skola och äldreomsorg går mot färre och större koncerner. Man kan även se hur apoteksföretagen har måst tillföras pengar för att gå runt. Offentlig regi ger stordriftsfördelar och går mot nettokostnad.
Bra tänkt, bra skrivet!
En punkt till kan läggas till din kloka lista:
4. i kristider kan offentligt driven verksamhet styras till att dämpa svängarna och de sociala effekterna av krisen. Riskkapitalet kan däremot snabbt lägga ner verksamheten och ta sitt (rättare sagt: vårt) pick och pack och dra vidare.
Kan övriga verksamheter föras över i kommunal eller statlig regi – så borde det gå lika bra med välfärdssektorn!
”Kommuner runt om i Europa tar över driften från privata entreprenörer för att spara pengar och höja kvalitén.
Flera av de städer som först inledde omfattande privatiseringar av offentlig service går nu också först i vad som ser ut att vara en ny trend i Europa. Återkommunalisering.
Det rör sig om bland annat London, Paris och München men pågår, enligt en rapport från EPSU (europeisk facklig samarbetsorganisation för offentligt anställda) som publicerades i maj i år. rna kan innebära merkostnader på 10 procent för kommunerna.
Rapporten visar att återkommunaliseringen pågår på bred front även i ett land som Storbritannien där regeringen snarare förespråkar nya privatiseringar. Detta eftersom det helt enkelt blir billigare för kommunerna. I Storbritannien har 80 av 140 kommuner tagit tillbaka ansvaret för bland annat fastighetsförvaltning, återvinning, gaturenhållning och sophämtning.
I Tysklands energisektor är trenden tydlig: Sedan 2007 har över 100 kontrakt som tidigare utförts av privata utövare återtagits i offentlig regi. Två tredjedelar av de tyska kommunerna överväger nu att köpa tillbaka såväl generatoranläggningar som distributionsavtal från de privata bolagen. Kommunerna har på nytt tagit över driften av kollektivtrafik och entreprenörer.avfallshantering på flera platser. Ett av huvudskälen i Tyskland är att kommunerna anser att de mer specifikt får vad de efterlyser när tjänsterna utförs i offentlig regi och att man får ”ett mer effektivt tillvaratagande av allmänintresset”.
Bara under det första året sparade Paris in 350 miljoner kronor genom att kommunen togs över vattenförsörjningen. Priserna kunde samtidigt sänkas med 8 procent. I takt med att ett antal upphandlingskontrakt löper ut väntas ytterligare 40 franska städer ta över vattenförsörjningen från de privata ägarna.
Även i Finland syns en liknande trend. EPSU-rapporten visar att entreprenörer i flera olika branscher blir av med sina kontrakt i var femte kommun – där driften nu i stället ska skötas av det offentliga, rapporterar Kommunalarbetaren. Orsaken är att man anser sig kunna både spara pengar och höja kvalitén.”
Den stora politiska frågan 2014 är återförstatligande och kommunalisering av förskingrad verksamhet. Även Sveriges mest glömda och samtidigt mest misslyckade privatisering måste hanteras genom att allt läggs under Folktandvårdens huvudmannaskap. Tandläkarockret kan inte accepteras längre. Även frågor som ögonoperationer som en medborgerlig rättighet måste upp för diskussion. Detta borde vara vardagsmedicin. Varför hålla igång en hel optikerindustri och varför inte förstatliga rätten till bra syn utan glasögon?
Det är dags att bryta upp brödraskapskartellen, som har Glödlampskartellen som förebild.
Kommuner som upphandlar verksamheter skall till att börja med vara kompetenta upphandlare, de skall även vara kompetenta kontrollanter. De skall beställa vad de vill ha och kontrollera att detta levereras. En sådan ordning lär behövas oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal, privat regi eller om den bedrivs av idéell organisation.
En bra och effektiv verksamhet i kommunal regi ger ett kostnadstak för vad som behöver betalas om verksamheten bedrivs av annan än en kommunal aktör.
Är detta då inte en möjlighet för kommuner att pressa ut vinsterna ur systemet genom att visa på hur verksamheterna bör bedrivas?
Om inte, så vad är problemet egentligen?
Problemet?
En offentligt driven verksamhet som inte fungerar går att utveckla inom ramen för en utvecklingsbudget.
En privat driven välfärd har vinsten som incitament. Denna kan bara plockas ut genom:
Sämre kvaité
Färre personal
Regelbrott
Minskade utgifter för patienterna (t ex torkade blöjor).
En privat driven välfärd av riskkapitalbolag, har hela staber som bara sysslar med vinstmaximering, inklusive avancerade skatteupplägg.
Myten om marknaden som människans bästa vän i livets alla skeden börjar äntligen att spricka. Efter årtionden av propaganda, utförsäljningar och privatiseringar ser allt fler människor att riskkapitalbolag t.ex. Triton storägare i Carema inte är att lita på. Men många har låtit sig vilseledas av marknadens locktoner. En minst sagt sjuk marknad har fått ta ansvar för våra mest sjuka och omsorgsbehövande äldre. Att carema” dvs tjäna så mycket som möjligt genom att minska på personal och annat och vanvårda våra äldre är inte bara skadligt och kränkande mot våra gamla. Skatteverket uppskattar att riskkapitalbolagen genom internlån minskat skatteintäkterna med ca 10 miljarder kronor årligen. Dessutom ger dessa företag mycket höga ersättningar och vinster till sina ägare och ledningar. Alla de miljarder som därmed försvinner i privata fickor behövs till fler händer och och mer tid till omsorg.
Riskkapitalbolagen, där ägarnas krav på vinstmaximering står i direkt konflikt med de behov av en bra och värdig vård och omsorg som våra äldre har, ska inte få bedriva vård eller äldreomsorg. Bolagen tar ingen risk- den tar vi och våra åldringar!
Det är därför glädjande att allt fler vill stoppa möjligheten ”att carema”. Heja LO!
Jag ser fram emot när LO och SAP drar in alla kommuners/landstings avtal med de icke-offentliga aktörerna! Försök att idag få en läkartid på de ”privata” vårdcentralerna i Sthlm, Malmö och Ggb. De är alla fullt belagda av landstingen och du måste gå via en av landstingens styrda/ägda vårdcentralernas läkarmottagningar. Vad händer när alla dessa vårdcentraler läggs ner!