Bild: Flickr/Johnny Söderbergs nya

”Hårdare tag” i migrationsfrågor leder till ökat väljarstöd för invandringsfientliga partier.

Sverigedemokraterna går framåt, och alla tycks veta varför.

Är det inte politisk utfrysning och martyrskap som ger SD ökat stöd i opinionen så är det vuvuzelornas sus vid partiets torgmöten.

En spännande teori lades fram under förra helgens partiledardebatt; det är alla dessa flyktingar som banar väg för framgångarna. Nej, det var inte en lycklig Jimmie Åkesson som nynnade sitt dagliga mantra. Det var Fredrik Reinfeldt som talade allvar om slakten i Syrien: ”Vi ska vara öppna med en sak, det är en väldig prövning för Sverige. Många av dem som kommer hit har ingen utbildningsbakgrund, eller väldigt kort egen utbildning.”

En flodvåg av obildade puckon! Hur ska vi klara detta? Hur många lågavlönade slitjobb kan vi skaffa fram egentligen? Eller för att tala med Agenda: ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Statsministern hade i alla fall svaret på den svåra frågan om vad som gynnar Sverigedemokraterna: ”Fortsätter vi i gammal omhändertagandefilosofi – då kommer vi få fördjupade konflikter och sprickor i Sverige, som Jimmie Åkesson kommer att utnyttja.”

Förutom att de människor som söker sig till Sverige är så sjukt många, ställer de tydligen till en hel del problem. Problem som vi måste våga prata om – om vi inte vill gynna Sverigedemokraterna.

När Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, förra sommaren var ”modig” och lyfte frågan om alla de där kriminella invandrarna, fanns valanalysen givetvis med: ”Väljarna ser dock inte ut att vilja vänta på att de ledande partierna löser upp knutarna. I allt högre grad röstar man på partier som sätter invandringsfrågorna främst”, konstaterade han.

Den senaste i raden av teckentydare är Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid Göteborgs universitet och Timbromedarbetare. Heinö skriver att den senaste tidens fokus på vardagsrasism kan gynna Sverigedemokraterna genom att få dem att framstå som mindre avvikande. Bland hans exempel finns Tintin, Stina Wirséns teckningar och ”Statoils diskriminering av romer” – om nu detta är jämförbara storheter.

Ingen hindrar dessa fria tankar från att studsa omkring som färgglada bollar på ett lekland. Men goda nyheter allihop – vi behöver inte gissa! Det finns nämligen forskning på det här. Två studier från Göteborgs universitet (se länkar nedan) visar på tydliga samband mellan etablerade partiers agerande och eventuell framgång för partier av SD:s kaliber. Att övriga partier ställer sig avvisande är ett effektivt sätt att minska stödet för de främlingsfientliga, medan ”hårdare tag” i migrationsfrågor kan kopplas till ökat väljarstöd för invandringsfientliga partier. Där har ni ett svar:

När etablerade partier legitimerar Sverigedemokraternas världsbild och politik så växer de.

Statsvetaren Drude Dahlerup har talat om det avgörande i att överskrida en ”anständighetens gräns” för främlingsfientlighet i offentligheten. Den gränsen bör vi just nu bevaka som om det gällde livet.

Kristina Lindquist är kulturskribent och en av Ottars chefredaktörer

Läs mer:

Carl Dahlström och Peter Esaiasson: ”The immigration issue and anti-immigrant party success in Sweden 1970-2006: A deviant case analysis” (2011) http://www.nordic-populism.aau.dk/digitalAssets/50/50807_party-politics_dahlstr–m_esaiasson_2011.pdf

Carl Dahlström och  Anders Sundell: ”A losing gamble. How mainstream parties facilitate anti-immigrant party success” (2012) http://www.nordic-populism.aau.dk/digitalAssets/50/50808_dahlstrom_sundell_electoral_studies.pdf