När språkets gränser förskjuts inom de sociala normer ett samhälle har satt upp, förskjuts även normer för accepterade beteenden. Därför måste politiker under valåret ta ansvar för sin retorik.

»Ut med packet!«

»Hoppas ni blir våldtagna som djur!«

Dessa vidriga fraser skanderades öppet och ogenerat mot afghanska demonstranter vid Medborgarplatsen i Stockholm i slutet på augusti. De som ropade var inte de organiserade högerextremister som tidigare attackerat demonstrationen, utan det vi får kalla en grupp vanliga medborgare.

Den öppna rasismen var verbalt aggressiv på samma sätt som den varit det i motdemonstranternas kommentarsfält på sociala medier. Medborgarplatsen gjordes till ett slags omodererat kommentarsfält och exemplifierar hur miljön i sociala medier bidrar till en normativ förskjutning i samhället, säger Mattias Wahlström, docent i sociologi vid Göteborgs universitet.

Politiker som under valåret nu ska börja positionera sig har ett ansvar för de vägar deras retorik kan ta. I en avhandling från 2016 visar Karin Hagren Idevall hur rasism upprätthålls av språkliga strukturer.

»Språket har möjlighet att hålla liv i normer och maktstrukturer. Den sociala världen och relationerna i den byggs upp av språkhandlingar. En slutsats är att vår användning av språket, spelar en viktig roll för att upprätthålla rasistiska strukturer men kan också användas för att utmana och på sikt förändra dem«, säger hon.

Om våra politiker använder ett språk som talar om ett samhälle där det finns ett tydligt »vi« och ett tydligt »de« kommer de påverka hur var och en av oss ser på oss själva och varandra.

Det spelar roll vad vi pratar om och hur vi pratar om det. Språket vi använder mot varandra och om varandra mäter temperaturen på vårt samhälle. Hur demokratiskt sinnade är vi? Solidariska? Rasistiska? Rasismen fungerar just nu, inte minst i Donald Trumps USA, som en stark politisk kraft. I Konflikt i P1 ges en lika intressant som skrämmande bild av detta.

Medborgarplatsen gjordes till ett slags omodererat kommentarsfält.

I en amerikansk mätning från i augusti visar det sig att de senaste två åren har massmöten mellan högerextrema och vit makt-sympatisörer varit fler än under de senaste två decennierna. Nio procent av de tillfrågade tyckte att det är ok att ha nazistsympatier.

Donald Trumps inledande tystnad om de högerextremas ansvar för kravallerna i Charlottesville mottogs med applåder från nazister och högerextremister.

När språkets gränser förskjuts inom de sociala normer ett samhälle har satt upp, förskjuts även normer för accepterade beteenden. Att det tog många år innan till exempel Kent Ekeroth fick lämna Sverigedemokraterna säger något om vad som är ok att säga och göra som partisympatisör. Tystnad talar också och sänder signaler.

Det är därför vi ska oroa oss när högerextremister och nazister ges utrymme i Almedalen, ställer upp bokbord på Bokmässan och tillåts ha demonstrationer med antidemokratiskt syfte. Det är därför vi ska applådera när en myndighet som Kulturrådet protesterar mot nazistdemonstrationen i Göteborg den 30 september.

För i kölvattnet av dessa öppet högerextrema och nazistiska yttringar kommer inte bara nätet utan också gatorna, lunchrummen och middagsborden sakta börja normalisera rasistiska åsikter och handlingar.