I stället för att blicka tillbaka mot enkla jobb från forna tider måste också högern inse att det är utbildning som leder till fler i arbete. Det skriver folkpartisten Johan Enfeldt.
Vi har yrken där det är alldeles för liten skillnad mellan ingångslön och slutlön, där det lönar sig bättre att byta karriär än att skaffa sig erfarenhet. Inte minst gäller det inom vård och socialtjänst. Där är jag beredd att jobba hårt för att kompetens och erfarenhet ska löna sig.
Högerns nya vurm för lägre ingångslöner handlar dock inte om det. Nu gäller det ”de enkla jobben”, jobb som inte finns i dag.
Visst har vi problem på den svenska arbetsmarknaden, bland annat i form av inlåsningseffekter och trösklar som gör det svårt för en del grupper att ta sig in – svårt att få det där viktiga första jobbet. Men det är fel att av det dra slutsatsen att en låglönearbetsmarknad av amerikansk modell vore bättre. Erfarenheter från USA visar att låglönejobben i praktiken innebär en statlig sponsring av enskilda branscher.
Tittar man på det ur ett marknadsekonomiskt perspektiv framstår det amerikanska systemet som närmast vulgärt. Koncernen Yum! Brands, som omfattar Kentucky Fried Chicken, Taco Bell och Pizza Hut, gjorde 2012 en vinst på 1,6 miljarder dollar. Samtidigt fick skattebetalarna stötta personalen och deras familjer med närmare 650 miljoner i form av så kallade ”food stamps”, det vi kallar försörjningsstöd och försäkringar som normalt betalas av arbetsgivaren.
Lönerna är alltså i många fall så låga att det (med våra mått mätt ändå glesa) sociala skyddsnätet måste gå in. Laborcenter vid Berkeley-universitetet har visat att närmare tre fjärdedelar av de som måste ta skyddsnätet till hjälp har arbete. Problemet är att lönen är så låg och villkoren så dåliga att skattebetalarna måste stå för mellanskillnaden. Det är inte en fungerande marknadsekonomi.
När lönerna pressats så lågt att politiken går in och beslutar om löner i privat näringsliv ringer varningsklockorna hos mig som liberal. Trots det finns en diskussion om statligt beslutade minimilöner i borgerligheten i dag.
Folkpartiets Birgitta Ohlsson slog ett slag för det hon kallar enkla vardagsjobb med ”enklare lön” i Dagens Industri den 8/7. Hon skriver att om Sverige hade lika många sådana ”som genomsnittet i övriga Europa skulle uppemot 200 000 personer som i dag är arbetslösa ha riktiga jobb”.
Det är ett märkligt och utvecklingsfientligt resonemang. Att vi har en liten andel enkla jobb beror inte bara på skatter och regler, det beror också på utveckling av teknik, ekonomi och samhälle. Och såklart på att vi har många mer kvalificerade arbeten. Störst andel enkla jobb i EU har Cypern, Lettland, Spanien, Portugal och Italien. När blev spansk arbetsmarknad, med en arbetslöshet på 22 procent, en förebild för svensk höger? Jag brukar argumentera för att leta bättre förebilder.
Så vad gör vi i stället?
I stället för att backa till enkla jobb från forna tider kan vi satsa på utbildning. SCB:s prognos över bristyrken på 20 års sikt domineras av gymnasiekompetens. Vi kommer sakna 160 000 gymnasieutbildade inom vård och omsorg, 65 000 gymnasieingenjörer, lika många i industriyrken och 27 000 fordonsutbildade. Vi kan börja nu.
I stället för att konstruera nya arbetsmarknader kan vi börja med att titta på varför de jobb med låga krav på utbildning som faktiskt finns är så svåra att rekrytera till. Skogs och Lantbruksarbetsgivarförbundet vittnar om det absurda i att ”250 000–300 000 svenskar i arbetsför ålder i dag står långt från arbetsmarknaden, samtidigt som många av våra medlemmar, inom exempelvis trädgård och skog, har svårt att rekrytera”.
Vad gör vi åt det? Många av dessa jobb är säsongsjobb, men våra system är uppbyggda runt terminer vilket gör arbete under sommarhalvåret svårt att kombinera med studier eller fortbildning. Det kan vi ändra på.
I stället för olika riktade insatser på skatteområdet kan vi på allvar börja diskutera växling från skatt på arbete till skatt på kapital och miljöförstöring. Om vänstern reagerat med annat än kompakt tystnad på Katalys förslag om platt skatt häromåret hade vi kunnat ha en fruktbar diskussion över blockgränsen.
Det är inte försent än.
Johan Enfeldt, vänsterliberal landstingspolitiker (fp) i Uppsala län
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
