S vill inte förbjuda vinst i välfärden. Däremot vill de göra det lättare för kommuner att välja bort företag som inte har kollektivavtal, eller skickar vinsten till skatteparadis.
Under en presskonferens på fredagen presenterade Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin ett förslag kring den omdebatterade frågan om vinst i välfärden. Socialdemokraterna har länge saknat en tydlig politik i frågan, något som bland annat gjort att partiet haft svårt att komma ut i debatten i spåren av Caremaskandalen.
Enligt Carin Jämtin vill Socialdemokraterna göra ändringar i lagen om offentlig upphandling och lagen om valfrihetssystem, så att det blir möjligt för kommuner att ställa andra krav än i dag.
– Poängen är att kommunalpolitiker ska kunna gynna alternativ, det vill säga stiftelser, kooperativ och aktiebolag som inte är vinstdrivande, sa Carin Jämtin.
Det socialdemokratiska svaret innebär alltså inte att förbjuda vinst i välfärden.
– Ägarformen är inte det viktigaste. Det vi vill är att kommuner ska kunna kräva vissa saker av utföraren.
I klartext innebär det att kommunpolitikerna ska få större spelrum kring vilka utförare de godkänner i offentliga upphandlingar. Ett uttryckligt syfte är att gynna kooperativ och stiftelser.
Ilmar Reepalu och Annelie Hulthén, socialdemokratiska kommunalråd i Malmö respektive Göteborg, deltog även de vid pressträffen.
– Vi har kunnat ställa krav i våra upphandlingar på exempelvis kollektivavtalsmässiga villkor, men ett problem är utförare som anlitar underleverantörer. På så sätt kan de kringgå de rimlighetskrav som vi ställer, när underleverantörerna inte har samma villkor, sa Ilmar Reepalu.
Annelie Hulthén menade att huvudproblemet ligger i att lagen om offentlig upphandling är luddigt formulerad.
– Lagen om offentlig upphandling är grundbulten. De ändringar man hittills har gjort är mer dekorationer i kanten. Problemet går även tillbaka till tidigare socialdemokratiska regeringar, sa Annelie Hulthén.
Carin Jämtin sa också att Socialdemokraterna kommer att återkomma med fler förslag kring hur skattemedel ska kunna användas ”mer effektivt”.
Att hitta ett system som kan förbättra sig själv, det är själva grunden för samhällets utveckling. I detta måste finnas incitament för människor att använda sin kreativitet och att kunna rösta med fötterna om det behövs. Finns inte detta stannar processen av. I nästan alla sammanhang handlar det om att få fram en marknadsekonomi i någon form. Det måste finnas ett utbudssida och en efterfrågesida. Om någon aktör lyckas bra och gör vinster så drar detta till sig fler aktörer som vill vara med och så småningom sållas vissa ut.
Att komma till ett fungerande marknadsmässigt system tar tid men kräver också att alla inblandade förstår hur det fungerar. Hä’r tycks finnas grundläggande brister hos både politiker och bland andra av samhällets företrädare.
Hur skattemedel ska kunna användas ”mer effektivt”, är en grundläggande fråga som måste tas på allvar. Allting kan förbättras, hela tiden. Det finns ingen gräns för hur bra det kan bli, bara vi inte slår oss till ro.
Vinster i välfärden (skola, sjukvård och äldreomsorg) handlar för om att utifrån en möjlig skattepeng göra ett arbete gagnar respektive målgrupp. Kvaliteten skall vara hög och ”likvärdig” för alla. Den andel som nyttjar denna välfärdsproduktion är förutbestämd i meningen att det sk kundunderlaget inte varierar pga reklam eller attraktivt utbud. Valet mellan sommarstuga eller utlandssemester blir aldrig en verklighet så att säga. Bästa möjliga och rätt till är en given utgångspunkt. Detta behov skall således täckas av skattemedel. Skattemedel som blir mindre om pengarna dessutom skall räcka till vinst för lokala aktieägare och riskkapitalister.
Marknaden blir för begränsad. Utbud och efterfrågan i en konkurrenssituation gör sig inte gällande.
På grund av att det är en ständig brist på platser inom äldrevård och demensvård så blir det inte i ordets rätta bemärkelse någon konkurrens mellan de olika aktörerna. Det är helt enkelt fullt med kunder i butiken hela tiden oavsett hur bra eller dålig man är som entreprenör. Och värre lär det bli med stigande åldersrelaterade sjukdomar och ökat antal äldre framledes.
Även ett kommunalt drivet boende för äldre som inte har några vinstkrav på verksamheten har mycket svårt att få pengarna att räcka till. Detta drabbar speciellt den grupp sjuka pensionärer i livets slutskede som har tappat nästan all sin kognitiva förmåga. Denna grupp behöver betydligt mer stöd än vad som ges idag och för detta måste det skjutas till extra pengar.
Detta S-förslag blev ju inte riktigt som man väntat sig. Möjlighet för kommunerna att välja innebär bara att borgerliga kommuner och landsting fortsätter som hittills med privata lösningar. Det behövs istället en övergripande lagstiftning som reglerar hur vården ska skötas både när det gäller vårdkvalitet och ekonomi. Samma villkor ska gälla vare sig det är i offentlig eller privat regi. Det ska alltså inte gå att samla på sig vinster genom att snåla med personal och andra omkostnader, för då drabbas bara vårdtagarna. Eventuella överskott som inte används i verksamheten bör återlämnas till skattebetalarna. Vidare bör man inte få sälja vårdföretag utan att kommunen får ge tillstånd för den nye ägaren.
Socialdemokraterna måste undvika halvmesyrer som kan leda till framtida bakslag.
Löfven är en bra karl. Han tänker som en moderat. Inte så konstigt att väljarna vänder tillbaka från sina små ideologiska utflykter till MP och kommunisterna i V. S har framtiden för sig om de fortsätter driva en mittenpolitik inspirerad av Reinfeldt. Kan bara Löfven övertyga väljarna om att han inte tänker dra in kommunister i en regering kan jag tänka mig att lägga min röst på S. Vi måste ha kärnkraft, vi måste låta företagen blomstra så att jobben skapas och vi måste tillåta privata alternativ till kommunal vård. Konkurrens är av godo och det har Löfven insett. Ingen smygkommunism ihop med Sjöstedt bakom väljarnas rygg.
Äldreomsorg och annan vård och omsorg måste ransoneras, efterfrågan står kommunen och landstinget för, klientens betalningsförmåga får ej avgöra, tjänsternas kvalitet kan inte avgöras i efterhand utan att beakta produktionssättet. Kommunen måste kunna avsluta samarbetet närsomhelst, kunna förändra arbetssätt, byta ledning och personal och därmed måste man ha full insyn i den dagliga verksamheten.
Upphandlingen av externa tjänster för sjukvård, åldringsvård o.l. av Kommuner och Landsting är de senares ansvar. Liksom uppföljningen av att ingångna avtal uppfylls. Detta är INTE Regeringens ansvar! Nu är det äntligen tid för dessa kommuner och landsting att bevisa att de är vuxna sin roll. Såväl dessas politiker som tjänstemän!
Hmm, ja det här låter väl positivt.. men hur är det möjligt att FP är mer radikalt och föreslår förbud mot kortsiktiga initiativ (dvs riskkapitalister)? Ja, tänk om S kunde våga sig på ett konkret och förståerligt förslag som FP:s.
Inte för att jag inte uppskattar detta försök till ordning och reda. Och inte för att jag är emot friskolor. Jag är alltså inte bakåtsträvare som vissa inom S.
Jag inser att långsiktigt ägande har sina poänger och antar att det bör implementeras som kontrakt med kommunen då? Annars blir det ju ett ingrepp i ägandet och jag förstår inte hur det skulle gå till. Ska man hindra en riskkapitalist att starta en skola? Och sälja vid problem? Jag anser att problemet är den löpande kontrollen och hur man kan följa verksamheten och avbryta affären och att man inte kan få den insynen utan ägande av verksamheten. Möjligen kan man lägga ut management på entreprenad.
Vi har fullständigt gått vilse i vår tro på marknadsekonomin! Tillåter man vinstdrivande företag i vård och skola, innebär det en omfattande kontrollapparat för att mäta tjänsterna entreprenörerna levererar. Bara det gör att systemet blir för stort.
Är det så svårt för socialdemokraterna och säga, inga skattemedel ska användas till vinst i privata företag. Det påvisar idag den klyfta som finns mellan partitopp och traditionella socialdemokratiska väljare!