tapiosalonen_D

En ny studie från Internationella valutafonden, IMF, visar att länder med små inkomstskillnader får mer hållbar tillväxt. ”Den 30-åriga nyliberala eran håller på och brytas upp”, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete.

I torsdags presenterades en studie om omfördelning, ojämlikhet och tillväxt av IMF. Författarna Jonathan David Ostry, Andrew Berg och Charalambos G. Tsangarides har jämfört den sociala och ekonomiska utvecklingen i valutafondens 188 medlemsländer och kommit fram till att det inte går att särskilja tillväxt och stabilitet från jämlikhet.

– Slutsatserna är ganska förväntade, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, till Dagens Arena och förklarar sin kommentar närmare:

– Rapporten visar att det finns en stark relation kring omfördelning och minskad ojämlikhet samt ekonomisk tillväxt – och inte tvärtom som man ofta har förutsatt tidigare, säger han.

IMF har traditionellt sett varit ett marknadsliberalt organ. Inte förrän på senare tid har dess franska ordförande, Christine Lagarde, börjat tala om hur de växande inkomstklyftorna i världen är ett hot mot både den ekonomiska tillväxten som mot den sociala sammanhållningen.

– Bland de stora aktörerna som Världsbanken, OECD och IMF märker man en tydlig synpunktsförskjutning. Tidigare har de diskuterat ekonomisk tillväxt på ett väldigt oreflekterat sätt, som inte har varit kopplat till fördelning och utfall och konsekvenser för olika befolkningsgrupper. Men de senaste fem-tio åren har diskussionen har debatten om social hållbarhet kommit mer i förgrunden, säger Tapio Salonen.

Rapportförfattarna konstaterar också att det inte finns några vetenskapliga belägg för att omfördelning av inkomster hämmar länders tillväxt.

–  Man visar att de mytologiserade föreställningarna, om att satsningar på utjämning och sociala insatser gröper ur den ekonomiska välfärden och samhällets tillväxt, inte stämmer. Det är snarare tvärtom, sådana satsningar är en förutsättning för att välstånd och ekonomisk utveckling ska kunna bli möjlig, säger Tapio Salonen.

Kan en sådan här rapport från IMF göra någon skillnad på hur den ekonomiska politiken bedrivs?

– Det påverkar när de stora elefanterna på den globala arenan rör sig i olika riktningar.

– Jag tycker att den här rapporten faller in i de senaste årens trend, där IMF har ett mer kritiskt perspektiv på hur vi ska förstå vad det är som driver tilläväxt. Det innebär att man inte ser de sociala insatserna som bara en nödvändig kostnad – utan också som en investering i hur man bygger samhället vidare.

Tidigare i veckan kommenterade du aktuella siffror från SCB som visar att de mest utsatta i Sverige har blivit fattigare. Varför har de blivit det?

–  Det är konsekvensen av nytolkningen av den svenska arbetslinjen. Den har framför allt premierat de som de facto har eller som har fått jobb, framför allt genom jobbskatteavdragen. Men för de som är sjuka, arbetslösa, förtidspensionerade eller inne i olika åtgärder har den ekonomiska tryggheten succesivt urholkats.

Hur kan man vända den utvecklingen? 

– Det är väldigt enkelt. Det är genom att se till att det finns en miniminivå i olika försäkringar och ersättningssystem så att man klarar livets nödvändigheter. Framför allt har arbetslöshetsförsäkringen urholkats på ett väldigt dramatiskt sätt. Det är en väldigt liten andel av de öppet arbetslösa som över huvud taget får någonting från arbetslöshetsförsäkringen numera, säger Tapio Salonen.