Margo Akermark

De senaste tio åren har de stora ägarfamiljerna i dagspressen dragit in över tre miljarder kronor. Under samma period har omkring 1 000 journalister förlorat jobbet.

Sambandet mellan vinsterna och uppsägningarna är uppenbart.

Dagspressens ägare tjänar pengar på bekostnad av bra journalistik.

Det är allvarligt.

En välfungerande demokrati kräver att makthavarna granskas, såväl i politiken som i näringslivet. Med färre journalister blir den granskningen sämre. Det säger sig självt.

När landets tidningsredaktioner läggs ner och bemanningen vid de som är kvar minskar blir det svårare för de återstående journalisterna att hinna granska påståenden och följa upp tips om missförhållanden.

Det betyder också att utrymmet för lokala och regionala nyheter minskar. Det är ytterligare en stöt mot tanken om att hela landet ska leva.

Som Gunnar Bergdahl, tidigare kulturchef på Helsingborgs Dagblad, uttrycker det i tidskriften Resumé: ”Om journalistik vore brandkårsverksamhet är vi på väg mot en situation där vi bara har råd att släcka bränder i Stockholm.”

Frågan om hur en levande journalistik ska kunna säkras i hela landet måste nu högt upp på den politiska dagordningen.

För så här kan vi inte ha det.

Företagens vinster hotar ju faktiskt demokratin.