Andelen relativt fattiga i Sverige växer snabbt. Det innebär att allt fler lever på mindre än 10 000 kronor i månaden. Klyftorna ökar snabbare här än i något annat OECD- land de senaste 25 åren.

Under våren har återigen begreppet “relativ fattigdom” (vilket enligt OECD:s definition är 50 procent under medianlönen. 2011 var den 269 726 kr/år, enligt SCB) varit omdiskuterat. Det började med Janne Josefssons reportage i Uppdrag Granskning om barnfattigdom, där han kom fram till att organisationer som Rädda Barnen och Majblomman har överdrivit den ekonomiska och sociala utsattheten bland svenska barn. Programmet fick bland annat kritik för att Josefssons bild av fattigdom inte stämmer överens med verkligheten. För nej, inga svenska barn tvingas gå i Foppa-tofflor på vintern. Fattigdomens konsekvenser och stigma tar sig uttryck på andra sätt här.

I veckan aktualiserades debatten igen när Uppsalas kommunalråd Ebba Busch (KD) skrev en debattartikel i Aftonbladet om att “relativ fattigdom inte är ett problem”. Hon menade att svenskarna har fått det generellt bättre – mycket tack vare jobbskatteavdragen. “Är jag fattig? Nej, jag är mycket tacksam över att jag inte är det och jag arbetar hårt för det. Men jämfört med Ingvar Kamprad så är jag mycket fattig”, förklarade hon. Har man inte pengar får man i stället lära sig att uppskatta immateriella värden, uppmanade kristdemokraten.

Men i mitten av maj publicerade västvärldens ekonomiska samarbetsorganisation, OECD, en ny rapport om inkomstskillnader och relativ fattigdom i de 34 medlemsländerna. Som svensk var det en nedslående läsning. Skillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste växer i hela västvärlden, men ingenstans har de ökat så mycket som här i Sverige. På 15 år har vi halkat ned från en förstaplats över jämlika länder till en 14:e plats.  I dag är andelen fattiga mer än dubbelt så hög som  den var 1995.

Så jo, Ebba Busch – och Janne Josefsson för all del – relativ fattigdom är ett samhällsproblem. Ett växande sådant. Det handlar om att inte ha råd med en oförutsedd utgift, nya kläder eller skor, ett frisörbesök, en resa inom Sverige eller ens tre mål mat om dagen. Det är vardagen för drygt en miljon svenskar. Diskutera deras verklighet i stället för att dividera om eller huruvida relativ fattigdom ens existerar.

Veckans graf visar andelen personer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet understiger 50 procent av medianvärdet för samtliga i Sverige, år 1995-2011. Grafen har tagits fram i samarbete med bloggen “Vi har räknat på det här”.