Antalet ensamkommande flyktingbarn som anländer till Sverige fortsätter att öka – samtidigt är mottagandesystemet allt annat än stabilt. 

UNHCR beräknar i dag att hälften av alla världens flyktingar är barn. I Sverige ökar antalet asylsökande barn som kommer till landet utan vårdnadshavare. Under 2013 sökte 3 852 ensamkommande barn asyl i Sverige. Enligt SVT har Migrationsverket nu skrivit upp prognosen för hur många ensamkommande flyktingbarn som väntas anlända till Sverige under 2015 från 12 000 till 30 000.

Migrationsverket uppskattar att runt 87 procent av barnen får uppehållstillstånd. De flesta kommer från Afghanistan, Somalia, Syrien och Eritrea.

Källa: Akademikerförbundet SSR, Migrationsverket
Källa: Akademikerförbundet SSR, Migrationsverket

Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, menar att systemet måste förändras för att ensamkommande barn ska ha samma rättigheter som barn födda i Sverige

– Situationen är ett stresstålighetstest för den svenska migrationspolitiken. Vi måste ha system som fungerar mycket smidigare och som gör att de här barnen som är några av de mest skyddsvärda faktiskt får en lika bra situation som vilket annat barn som helst. Och det är ju absolut inte fallet i dag, säger hon.

Trots att alla kommuner kan bli ankomstkommuner, är det endast nio kommuner som i dag fungerar som sådana. Mottagandet är mycket ojämnt även mellan anvisningskommunerna.

– Vi måste ha ett jämnare ansvarstagande. Man måste kunna ta emot ensamkommande även i Vaxholm. Inte bara i Trelleborg, Mölndal och Malmö, säger Ursula Berge.

Akademikerförbundet SSR publicerade tidigare i veckan en rapport där ensamkommande barns situation kartlagts. Listan på förändringar som måste göras för att mottagandet av barnen ska förbättras har 37 punkter, bland annat gällande jämnare mottagande, bättre samarbete mellan myndigheter och för att skapa fler boendeformer. Situationen går alltså att lösa.

– De här barnen motsvarar ungefär en procent av alla barn som går i grund- eller gymnasieskolor i dag. Är det en ohanterlig situation? Nej, det borde inte vara det. Även två eller tre procent är hanterbart, det gäller bara att våga förändra i systemen, säger Ursula Berge.