Varför diskuteras inte Husbykravallerna i valrörelsen? Varför är den största inrikespolitiska händelsen i Sverige under senaste mandatperioden inte en central utgångspunkt när jobben, skolan och välfärden debatteras? Kanske upplever politiker och samhällsdebattörer som bor i gentrifierade bostadsområden att allt är lugnt nu?

Men det är inte lugnt. Ta helgen som var till exempel. I den södra Stockholmsförorten Norsborg brann ett 20-tal bilar natten mellan fredag och lördag. Under helgen spred sig bränderna norrut till Tensta, Rinkeby och Vällingby. I Husby utsattes polis för stenkastning. I samma förort avfyrade en polis ett varningsskott för att mota en uppretad folkmassa, mest bestående av ungdomar, som samlats då polisen gripit en person.

Unga i exempelvis Husby har i media berättat om hur de blir trakasserade av polisen: stoppas, krävs på ID, visiteras, helt utan anledning. I den nyligen utkomna boken “Ofärdsland” av journalisten Kent Werne berättar Karim och Hadir från Husby om hur de under sin uppväxt otaliga gånger utsatts för polisens “fula metoder”. “De kommer hit, behandlar folk dåligt och drar.”, säger Karim i boken.

Händelserna i helgen var inte första gången som polisen sköt varningsskott i förorterna kring Södra Järva: den 25 maj avfyrade en polis i Husby sitt tjänstevapen i avskräckande syfte efter att ha blivit omringad av stenkastande ungdomar. Den 24 augusti sköt polis ett flertal varningsskott i Rinkeby efter att ha stoppat en bil och gripit föraren. Även de skottet brann av efter att patrullen blivit utsatt för stenkastning.

Det var en dödsskjutning som satte igång kravallerna i Husby i maj 2013 och polisen fortsätter att skjuta i miljonprogrammen. För media berättar närpoliser i Rinkeby att de bara har några minuter på sig att föra bort en gripen person innan ungdomar i området börjar protestera, ofta med stenkastning som följd. Fortsätter denna utveckling och vi får en ny dödsskjutning – då vet vi vad följderna blir.

Så varför denna tystnad i valrörelsen? Går man igenom partiledarnas Almedalstal och sommartal läggs ingen vikt vid kravallerna i Husby, Rosengård eller gängskjutningarna i Göteborg. Visst Miljöpartiets Åsa Romson höll sitt sommartal i Rinkeby, men gick inte rakt på händelserna som skakar förorter över hela Sverige.

I söndags var det partiledardebatt mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt i Agenda i SVT. Inte heller då, när SVT själva bestämde vilka ämnen som skulle debatteras, nämndes upploppen. Under gårdagens debatt i Sveriges Radio snuddade man vid kravallerna i Husby, men diskussionen stannade vid plattityder. Jan Björklund svamlade lite om Karl-Oskar och Kristina (från Vilhelm Mobergs bok Utvandrarna), och att Amerika minsann inte hade något omfattande omhändertagandeprogram på 1800-talet. Han landade i att det är för mycket omhändertagande i Sverige.

Under de senaste två mandatperioderna har flera skattelättnader riktats till de som redan har pengar. ROT, RUT, slopad förmögenhetsskatt, jobbskatteavdrag. Vill man kan man kalla det för bidrag. Samtidigt som förmögna invånare i Stockholms innerstad renoverat sina kök för skattepengar protesterade boende i Husby mot gigantiska hyreshöjningar som hotade när hyresvärden ville lyxrenovera deras bostäder. Vart finns Husbybornas ROT-avdrag?

Många av de unga män som greps under Husbykravallerna är kriminellt belastade. Men för att komma till bukt med kriminaliteten i svenska förorter måste vi först se orättvisorna. För vad är det som säger att kriminella inte kan känna en politiskt motiverad ilska?

Nu går valrörelsen in i sitt slutskede. Politikerna bör ta tillfället i akt och på riktigt diskutera varför det brinner i förorten.