Andelen väljare som kryssade en kandidat i årets val är fortfarande inte lika hög som premiäråret 1998, men trenden är ökande, berättades det under ett seminarium på pr-byrån Prime i förmiddags. I och med att personkryss blir viktigare kan de berätta en del för oss om väljarnas syn på partierna. Det är intressant inte minst för Socialdemokraterna.

En av de mest framgångsrika kryssarna i valet var socialdemokraten Sven-Erik Bucht, tidigare kommunalråd i Haparanda. Bucht fick tidigare i år nobben av Norrbottens partidistrikt, som placerade honom utanför valbar plats på riksdagslistan. 17674 personer, eller ungefär en femtedel av de som röstade på Socialdemokraterna i Norrbotten, gick till vallokalerna och kryssade honom. Bucht fick i och med det mer än dubbelt så många kryss som alla andra på listan tillsammans.

De som kryssas är politiker som tydligt visar för väljarna att de vill något och tycker till, även om ambitionerna inte alltid går i lås. Väljarna belönar den som framstår som handlingskraftig och målmedveten. Fallet Bucht är extremt, men det säger en del att de toppkandidater som producerades av Socialdemokraternas partiapparat inte var personer de socialdemokratiska hjärtana bultade för.

Motstånd mot personvalet är logiskt om man utgår från att väljarna ska rösta på parti och inte färgstarka frifräsare som Bucht, men när de kandidater som produceras uppenbart inte är de väljarna helst vill rösta på avslöjas ett problem – partierna låter sina interna maktkamper ta över, vilket just nu är pinsamt uppenbart vad gäller Socialdemokraterna. När Socialdemokraterna ska välja ny partiordförande hänvisar alla till en valberedning som ännu inte finns, i övrigt säger de ingenting. Bladet tas från munnen först när alla andra tackat nej en sista gång. Nästa partiledare får minsta möjliga exponering och väljarna har ingen aning om vad vederbörande vill eller vilka perspektiv som styr dennes politiska idéer.

Sven-Erik Bucht blev inte valets näst mest kryssade socialdemokrat (efter Mona Sahlin) för att han höll käft och rättade sig i ledet. Sveriges nästa statsminister ska inte vara rädd för rampljuset, tvärtom älska det. En öppnare process skulle ge den allsmäktiga valberedningen lite mer att gå på.