Foto: Skärmdump från Sydsvenskans intervju med Robert Gustafsson 2011.
Foto: Skärmdump från Sydsvenskans intervju med Robert Gustafsson 2011.

Genom att ta avstånd från Kringlan verkar folk tro att de köper sig fria från hela problemet med sexism i humorbranschen.

Få har missat #kringlangate. En komiker hävde ur sig fruktansvärda hot, framför allt mot Åsa Lindeborg, inför komikerkolleger i en podcast och på Twitter.

Våldtäkts”skämt” och stenåldersinställning till humorutövare som inte är män är inget nytt i humorsverige.

Maria Sveland berättade till exempel i en krönika för ETC om att en komiker har ett “skämt” om att “fistfucka Maria Sveland med kaustiksoda”.

Mårten Andersson konstaterade för något år sedan att “ju fler kvinnor på scen, desto färre i publiken”. Robert Gustafsson tyckte att vi helt enkelt får inse att kvinnor inte är lika roliga.

Men nu tävlar alla redaktioner, företag och kulturställen om att ta avstånd. Från sexismen?

Nej, från Kringlan.

Nej, kalsonger kan inte visas upp av personer som hållit i podden där det fruktansvärde hände, nej, Kringlan är inte välkommen på Sveriges radio, tyvärr, en hel föreställning kommer att ställas in eftersom delar av manus besudlats av denna ohygglige varelse.

Jag ifrågasätter inte redaktioner som väljer bort att arbeta med någon efter dennes kvinnohats-“psykbryt”. Men det är uppenbart att de gör det alldeles för lätt för sig.

Kringlan har blivit till ett monster som – praktiskt nog! – blir bärare av all sexism i humorbranschen. Genom att ta avstånd från honom verkar folk tro att de köper sig fria från hela problemet.

I stället för att ifrågasätta det stora problemet som samhället, och inte minst humorbranschen, har med sexism och mansdominans så tas det avstånd från en enskild person och företeelse.

Vad skulle hända om Public service i P1 tog in en manusskrivare som inte är man? Eller om revyn Kringlan blev kickad från gjorde samma sak? Eller om – håll i er nu – en humorpodd med några glada killar skulle ägna ett avsnitt till att prata om sexismen i branschen?

Flera komiker går nu ut och säger att de stöttar Kringlan som vän, men att de naturligtvis tar avstånd från det han gjort.

Det låter bra att som vän stötta en vän som uppenbarligen mår kasst – att se till sammanhanget i stället för den enskilda handlingen (för vilken han ju fått den skit han förtjänar och kanske lite till).

Precis så skulle det vara härligt om vi kunde göra med sexism-problemet i stort också. Detta är ett utmärkt tillfälle att lyfta blicken och mana till krafttag mot kvinnohat – inte minst i humorbranschen.

För det här handlar inte bara om Kringlans uttalande utan om något mycket större. Det finns en anledning till att det är kvinnohat som ligger närmast till hands i dessa “psykbryt”.