Oj, det var en rolig debatt mellan vicepresident Joe Biden (D) och kongressledamoten Paul Ryan (R). Full av energi, i synnerhet från Bidens sida. Den var utmärkt modererad av Martha Raddatz och behandlade ett stort antal ämnen – inte minst utrikespolitik. Här kommer fem snabba reflektioner.
1. Det var en något bättre kväll för Joe Biden och Demokraterna än för Paul Ryan och Republikanerna anser jag, även om de snabba opinionsundersökningarna pekar lite åt olika håll. Anledningen är att Romney har haft ”momentum” den senaste veckan, och det stoppas nu upp något. Vad gäller faktainnehållet i debatten körde Biden tidvis över Ryan som ett Amtrack-tåg på väg till Delaware och hans insats var rött kött för alla demokratiska aktivister som hängde med huvudet efter Obamas debattinsats. Det är viktigt att basen är ”fired up” sista veckorna när dörrar ska knackas, samtal ringas, avlägsna släktingar övertygas, och de sista stålarna ska samlas in. På så vis är det ”mission achieved ” för Obamakampanjen.
2. Biden hade dock vunnit debatten överlägset om han inte hade varit så uppeldad. Nu handlar en hel del om eftersnacket om huruvida han log eller hånlog, om han avbröt Ryan för ofta. Debatten dominerades helt av Biden och blev därför även en folkomröstning om honom, vilket också syns i mätningarna som speglar en polariserad väljarkår (gillar du Biden anser du att vann, etc). Därför var det synd att Biden var övertänd – han visade under den sista kvarten att han även kan vara effektiv när han är seriös och nedtonad. Och vi ska inte glömma att Ryan gjorde en habil insats i sin första stora debatt (även om Ryan siffertrixar, för att snacka Löfvenska).
3. Bidens insats sätter dock förhoppningsvis en ny standard för vad som förväntas av en politiker i en debatt. Oavsett vilket ämne som diskuterades var Biden nämligen som en ”fact checker” i realtid. Vid flera tillfällen korrigerade han uppenbara felaktigheter i Ryans anföranden, mitt under debatten. Tänk om Stefan Löfven hade gjort detta i större omfattning gentemot Reinfeldt i söndags!
4. Debatten var lite av en nördarnas julafton: Väldigt många ämnen, snabba och hårda replikskiften, förkortningarna haglade, hyfsat stor förkunskap krävdes, debattörerna avbröt varandra (Biden var klart värst). Men det var fart, modereringen var utmärkt, utrikespolitik fick rejält med plats. CNN hade en ”tracking poll” längst ned i rutan som visade väljarnas reaktioner, ”split screen” så vi kunde se båda kandidaterna, kommenterar från tyckare i olika läger före och efter debatten, seriös ”fact check”, intervjuer, snabba opinionsmätningar. Kul att se, en snygg produktion för oss som gillar politik.
5. Frågan är därför om om redaktionen på SVT:s Agenda, till exempel, noterar hur CNN gör en sådan här produktion – från moderering till grafik via inkluderandet av utrikespolitik. I Agenda i söndags fick vi dessvärre bevittna passiv styrning av debatten, ingen utrikespolitik, ingen grafik – och en massa osanningar.
Och till sist: Malarkey var alltså kvällens ord som nu ingår i det politiska ordförrådet som beskriver kampanjen 2012.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
