Anders Borg presenterar i dag 2010 års ekonomiska vårproposition. Väldigt lite är bra, men det är fint att Moderaterna verkar lämna partisekreterare Per Schlingmanns nyspråk bakom sig och i stället talar klarspråk om hur den förda politiken påverkar olika inkomstgrupper.

Under rubriken “Ekonomiska effekter av regeringens politik” på regeringens vårprop-webb kan man se, i fina staplar, att de tre svagaste ekonomiska grupperna gynnas minst. Borg vill dock få oss att tro att dessa grupper vinner på lång sikt, när “människor ändrar sitt beteende och får högre inkomst för att de börjar arbeta eller arbetar mer till följd av de ändrade reglerna”. Ja, det står precis så. Arbetslöshet är ju, som vi vet, ett beteendeproblem. (KBT kanske hjälper?)

Det är inget nytt att de fyra regeringspartierna är rätt kassa på att regera, men följande stycke, ordagrant saxat från samma webbsida, måste vara något slags rekord i låga ambitioner:

“Bedömningen av de långsiktiga effekterna av regeringens politik har inte ändrats på grund av krisen. Däremot kommer åtgärderna få fullt genomslag senare än vad som annars varit fallet. Flera indikatorer tyder på att politiken verkar i rätt riktning:

– sjukskrivningarna fortsätter att minska
– färre personer får sjuk- och aktivitetsersättning
– arbetslösa fortsätter att söka jobb och arbetskraftsdeltagandet är fortsatt högt trots lågkonjunkturen
– antalet nystartsjobb blir allt fler
– sysselsättningen faller mindre än vad den brukar göra givet BNP-fallet”