Den framtida moderata politiken kring ”det nya utanförskapet” är en svensk version av ”den amerikanska drömmen”. The American Dream – alla talar svenska.

Social rörlighet ska bli Moderaternas nästa grej. Det budskapet hade partiets ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson med sig till partiets ekonomiska seminarium i Almedalen.

Enligt den moderata berättelsen lyckades regeringen Reinfeldt komma tillrätta med problemet med ”utanförskapet”. Och den stora samhällsutmaningen i dag har fått namnet ”det nya utanförskapet”.

Kanske inte jättefyndigt.

Enligt Ulf Kristersson var det gamla utanförskapet ett brett utanförskap. Problemet var att allt för många ”gick på bidrag” och inte jobbade. Efter massiva utförsäkringsinsatser återstår nu ett smalt utanförskap: Det nya utanförskapet.

Om det gamla utanförskapet främst handlade om äldre personer med dålig hälsa, handlar det nya utanförskapet om unga personer med dåliga betyg.

För att komma tillrätta med problemen ringade Ulf Kristersson in tre fokusområden för den kommande moderata politikutvecklingen: Skolan, steget in på arbetsmarknaden, företagande. Mycket mer konkret än så blev han inte.

Men poängen Kristersson ville ha fram – och han var mycket tydlig på den punkten – var att social rörlighet är nyckeln till framgång och rättvisa. Absolut inte fördelningspolitik.
– Jag tror mer på rörlighet än på jämlikhet, slog han fast.

Den framtida moderata politiken kring ”det nya utanförskapet” är en svensk version av ”den amerikanska drömmen”. The American Dream – alla talar svenska.

Enligt Kristersson finns inget egenvärde i att hålla samman inkomstklyftorna i samhället. Tvärtom. Ökade skillnader är bra – om det kombineras med ökad social rörlighet. Det är viktigt att de på botten känner att det är möjligt att stiga uppåt.

Man bygger politik kring ett klassiskt svenskt narrativ: Klassresan – men i en amerikaniserad version. Och det kan ju låta vackert. Men problemet med den här typen av liberala drömmar är att de bygger på ojämlikhet – klassresor förutsätter klassamhällen.

Och att de oftast stannar vid just drömmar. Fråga den amerikanska underklassen.