”Ni är så tragiska på DA.”, ”Smutskastning, det är vad den här blaskan ägnar sig åt.”, ”DA är en kommunisttidning som är lika trovärdig som Pravda”.

Att granska och punkta ned uppenbara felaktigheter i den politiska debatten tycks vara en känslig historia. Kommentatorsfältets herrar på täppan har slagit huvudet i taket av ilska efter Dagens Arenas artikel om några av de felaktigheter som blev sagda under gårdagens Agenda.

Till viss del kan jag hålla med om att det är en lättköpt poäng att enbart granska regeringspartiernas felaktigheter under en debatt. Men det är också dessa partiers höstbudget som har en praktisk betydelse för de människor som lever i Sverige.

Att centerledaren ljuger om att S vill höja bolagsskatten är ett fult tjuvnyp. När folkpartiledaren inte vet att facket och a-kassan har separata avgifter är det riktigt illa. Och att statsministern och M-ledaren kopplar ensamkommande flyktingbarn till försämrade skolresultat är bortom all anständighet.

Men när jag läser Göran Greider och Martin Lindboms artikel ”Så ljuger regeringen med statistik om bolagsskatten!” är det svårt att känna annat än att vi borde granska ännu mer.

Årets Finansplan, sidan 43, har ett diagram som visar att genomsnittet för bolagsskatten inom EU27 under 2000-talet sjunkit från 33 till 23,5 procent. Diagrammet åberopas av regeringen som ett skäl att vi måste sänka vår bolagsskatt för att bli konkurrenskraftiga.

Det är ett intressant exempel på hur man ljuger med statistik.

Orsaken till att genomsnittssiffran sjunkit är att nya medlemmar som Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Bulgarien har låga bolagsskatter runt 15 procent.”

Varför har inga ekonomijournalister påpekat det uppenbara? Och varför har inte politiska journalister granskat detta elementära påstående i regeringens enskilt största budgetpost?

Här är Dagens Arena lika skyldiga ett svar. Det är lätt att hänfalla till de små resurserna. Att det inte finns tid, pengar. Men det får aldrig vara en ursäkt för att inte granska makten.

Bättring nu!