Det är sällan det brister för mig. Men när jag läser om klyftorna i våra storstäder slår frustrationen igenom. Tårarna svider till i ögonvrån. Inte för att det här är en artikel där vi möter människorna på botten. Utan för att den bistra verkligheten är för jävlig.

Vi har en huvudstad där de absolut rikaste har fått 36 700 kronor mer att leva på – i månaden – sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Den disponibla inkomsten ligger på 116 000 kronor i månaden i Höglandet. Inte långt därifrån, i Rinkeby, är den disponibla månadsinkomsten 17 100. Vi pratar om en inkomstskillnad på nära 100 000 kronor, varje månad året om.

Stadens rika har fått allt. Arbetslösheten är redan låg – jobbskatteavdraget ger mer. Förmögenhetsskatten är slopad. Det dyra husköpet får statlig hjälp genom ränteavdrag. Också rot- och rutavdrag blir som extra gåvor i en guldkantad tillvaro.

Samtidigt har regeringens politik slagit mot de som redan har det svårast. Arbetslösheten är utbredd i stadens fattigaste delar. Men de som har jobb sliter många gånger på arbeten som gör dem sjuka. Tunga jobb med dålig arbetsmiljö och förslitningsskador som följd.

Urholkad a-kassa och försämrad sjukförsäkring spelar en viktig roll i fattiggörandet. Men samhällets svek är större än så. Som Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, berättar:

”Jag har intervjuat ungdomar som berättar att de inte fått information om vilket program de ska välja på gymnasiet för att kunna gå vidare till universitet. Allt det där avspeglar en väldigt låg tilltro till de här barnen. Det påverkar skolresultaten och på sikt möjligheten att få ett bra jobb.”

Vi pratar om unga människor som helt tappar tilltron till samhället. Ett samhälle som inte står upp för att alla barn ska ha samma möjligheter. Där redan gynnade kan göra läxrutsavdrag. Medan barn i andra delar av staden lever i ständig utsatthet.

Det gör mig rasande. När valrörelsen nu går in mot slutspurten förväntar jag mig att alla politiker krävs svar på frågan: Vad ska ni göra åt att klyftorna ökar? Den politiker som inte har ett bra svar ska röstas bort.