I dag börjar moderatpolitikern Filippa Reinfeldt sitt nya jobb för Aleris. Hårt kritiserat, eftersom hon nyss var sjukvårdslandstingsråd i Stockholm. Men det tydliggör vad Moderaterna är, menar Jesper Meijling.

Filippa Reinfeldt är ett flagrant exempel på hur gränserna suddas ut när politiker går direkt till näringslivet. Politikern Filippas arbetsuppgifter i Aleris koncernledning är att bearbeta sina politikerkolleger och att hitta fler intjäningsmöjligheter i den skattefinansierade vården. Jobbet har hon av allt att döma fått i god tid innan hennes offentliga uppdrag som landstingsråd var avslutat.

Korruption, säger man varje gång, och att nu får det vara nog. Fast jag har ändrat mig. Jag tycker att det är bra. Det gör någonting tydligt.

Och i dag med Filippa blir det riktigt, riktigt tydligt. Partiet med namnet Moderaterna är de privata välfärdsföretagens politiska gren. Varken mer eller mindre.

Vi försöker hela tiden tänka oss en annan verklighet. Men jag tror att det är bättre att vi alla ser det klart, än att bli uppbragda varje gång det självklara händer.

Om man är moderat, är man politisk företrädare för Aleris, Attendo, Partena, Academedia, Kunskapsskolan, Carema och en rad andra företag inom denna breda rörelse för omfördelning av skattemedel. Dessa välfärdsföretag är en del av samma rörelse som Moderaterna.

I en rapport från tankesmedjan Tiden kan man hitta en enkel genomgång av kopplingar inom denna rörelse. Det är sådana som Anders Hultin, Anders Borg, Peje Emilsson, Gustaf Douglas, Maria Abrahamsson, Kristina Axén Olin, för att nämna några av dem som kombinerar arbete i rörelsens företag och rörelsens politiska gren. Men den här nya dimensionen av svenskt samhällsliv skulle naturligtvis förtjäna ett antal större forskningsprojekt och avhandlingar.

Här finns gemensamma karriärvägar som håller ihop rörelsens intressen. Det är just det som Filippa är ett okomplicerat och tydligt exempel på. Det är bra om det är så öppet som möjligt.

Moderater har så länge någon kan minnas kritiserat Arbetarrörelsen för att den kopplar ihop en facklig gren med en politisk. Kanske kunde den kritiken sättas i perspektiv en smula. Så kan man diskutera ”särintressen” lite mer nyanserat.

Men i dag vill jag bara säga: Lycka till, Filippa!

Jesper Meijling

Jesper Meijling är arkitekt och ekonomiforskare. Författare till boken ”Marknad på villovägar”. Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, politik och ekonomi. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.

Jespers gästblogg ”Marknad och politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga system och institutioner.