Vad ska krävas för att vi ska inse vad som är på väg att hända med vårt klimat?

Jag funderar. När kändes vädret senast normalt? Ni vet en typisk svensk sommar; en skopa sol, lagom mycket regn för att man ska kunna vara lite självgod om man lyckats pricka in semester de tre veckor när solen faktiskt skiner. Eller en vinter som faktiskt var en vinter.

Det var några år sedan. Kanske handlar det om naturliga variationer. Ibland blir det knasterheta somrar och bortregnade vintrar. Men forskningen talar också om något annat. Om klimatförändringar som ger oss ett allt varmare klimat och mer extrema väderhändelser.

Den gångna sommaren borde få alla varningsklockor att ringa. En skogsbrand rasar utom kontroll. Bara under ett dygn slog 48 000 blixtar ner i Sverige. De gånger regnet faktiskt faller känns det som en scen från en domedagsfilm.

I dag ställer Dagens Nyheters vetenskapsreporter Karin Bojs den retoriska frågan: ”Har vi verkligen lyssnat tillräckligt på forskarnas varningar”.

Nej, det tycks inte som det. FN:s klimatpanel IPCC har varnat för att de ökande utsläppen kräver omedelbara åtgärder. Det som världens länder enats om vid tidigare klimattoppmöten är långt ifrån tillräckligt. Åtminstone om vi ska klara oss ifrån två graders uppvärmning – då klimatförändringarna väntas ge mycket dramatiska effekter för vår jord.

Vi går mot en värld där stormar och skogsbränder blir vardag. En verklighet som världens fattiga redan lever i. I Filippinerna krävde stormen Haiyan tusentals liv och gjorde över 800 000 människor hemlösa. På Afrikas horn ledde den svåraste torkan på 60 år till att över tio miljoner människor saknade mat för dagen.

Dessa händelser har gått oss i Sverige nästan obemärkt förbi. Är en skogsbrand som täcker ett område på 22 000 fotbollsplaner tillräckligt omfattande för att vi ska förstå vad som är på väg att hända med vårt klimat?