I Göran Hägglunds framgångssaga om minskade vårdköer som resultat av kömiljarden är det inte mycket framgång kvar. När Dagens Arena i våras publicerade reportaget ”Fusket med kömiljarden” framhöll Hägglund i en intervju med oss att ”Äntligen har Sveriges patienter sett ett trendbrott när det gäller köerna i vården – ända sedan regeringen lanserade kömiljarden 2008 har köerna minskat”.

Det var visst inte helt sant – något som det nu finns tydliga siffror på. Men först en återblick till när kömiljarden infördes: Flera landsting insåg tidigt att det fanns en möjlighet att placera patienter i en kö för ”självvald väntan”. I denna kö skulle patienter stå som har accepterat att vänta längre än de tre månaderna som kömiljardens ersättning utgår från.

I Stockholm län placerades 60 procent av patienterna i kön för självvald väntan, hela 12 500 patienter gömdes. Ett av flera exempel från denna episod var Anne-Sofi Andersson från Stockholm, som fick beskedet att hon skulle få vänta i tolv månader på att få träffa en hörselspecialist. Om hon hade några synpunkter skulle hon vända sig till vårdgarantienheten:
– Jag tänkte mer att det gällde om jag hade klagomål, inte att det skulle påverka min väntetid, sade Anne-Sofi Andersson.

Landsting lät det helt enkelt vara upp till patienterna själva att kontakta vården om de ville ha del av vårdgarantin. Efter upptäckten om hur kön för självvald väntan utnyttjats av olika landsting skärpte Hägglund reglerna. Nu skulle alla patienter redovisas i en och samma kö. Men ända fram till april kunde landstingen fortsätta att placera patienter i den frivilliga kön.

Det är alltså först när Sveriges Kommuner och Landsting redovisar den avstämning av köerna som gjordes i september som det står helt klart:

Två av tre landsting når inte längre når upp till de kriterier som ställs i kömiljarden.

Hägglunds luftslott har gått upp i rök.