LO-ekonomerna har i dag lagt fram sin ekonomiska prognos. Jämfört med prognosen från i våras ser det avsevärt sämre ut. Då förutsåg de en tillväxt för 2012 på 3 procent, nu menar de att tillväxten nästa år inte kommer upp i mer än 1,3 procent. Vidare tror LO-ekonomerna på en stagnerad arbetsmarknad och en arbetslöshet på 8 procent.

Att det är dåliga tider runt hörnet, och att det ser värre ut jämfört med i våras, är LO-ekonomerna långt ifrån först med att påpeka. För att möta det försämrade läget vill LO-ekonomerna se en aktiv finans- och penningpolitik. Bland förslagen finns en sänkning av Riksbankens reporänta, som enligt LO-ekonomerna bör vara låg under en längre period. Inflationen kommer ändå att vara fortsatt låg, klart under inflationsmålet på två procent, menar de.

LO-ekonomerna skriver att de inte tror att den europeiska skuldkrisen ”utvecklas till en finansiell krasch eller motsvarande”. Däremot tror de att många länder i Europa har flera svåra år framför sig – men att det inte kommer att påverka svensk export särskilt mycket.

Hur tänker de då? Flera av Europas ekonomier står ju inför ett totalt sammanbrott!?

Må så vara, men LO-ekonomerna menar att det inte är dit lejonparten av den svenska exporten går. Sammantaget har LO-ekonomerna räknat fram att även om ekonomin kommer att mattas av, kommer exporten att öka i värde.

LO-ekonomernas egna beräkningar visar att drygt 50 procent av exporten till 15 industriländer samt Kina (som tillsammans motsvarar 75 procent av den totala exporten), går till länder med balans i böckerna. Ungefär 35 procent av exporten till industriländer går till länder de klassar som ”dåliga”. Här hittar vi USA, Storbritannien, Japan, Frankrike och Belgien. I kategorin ”kris” finns Spanien och Italien, dit sju procent av Sveriges totala export går.

I länder i de två senare kategorierna är offentliga nedskärningar att vänta. Men eftersom det också finns länder med god ekonomi kommer exporten dit att öka. LO-ekonomerna förutser att effekterna tar ut varandra.

Med andra ord finns det utrymme för löneökningar inom industrin, där förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare strandat på lönefrågan. För små löneökningar, å sin sida, är inte bra – då mattas ekonomin av i för stor utsträckning, menar LO-ekonomerna.