Till flydda tider återgår mina tankar. Det var sommaren 1971 och arbetslösheten i Sverige steg över två procent. Och så fort ett socialdemokratiskt statsråd visade sig offentligt, skickades omedelbart en medarbetare ut från Rapport, som jag då jobbade på, för att sticka en mikrofon under näsan på ministern och fråga: "Vad tänker regeringen göra åt den växande arbetslösheten?" Ingen kom undan, alla avkrävdes svar.
Det var då det. Nu ska arbetslösheten bli tolv procent. De politiska reportrarna har den här veckan, lite försynt, börjat ställa samma fråga som 1971, men låter sig tills vidare nöja sig med att inga speciella åtgärder är planerade. De är naturligtvis mer väluppfostrade i dag och de redaktionella resurserna är mindre, men räcker det för att förklara skillnaden?
BE
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
