I skuggan av ledarkrisen har Socialdemokraterna i dag i riksdagen begärt en högst nödvändig debatt om den ökande arbetslösheten. Prognoserna inför de kommande åren ser inte så muntra ut, vilket jag tidigare skrivit om både här och här.

Inför debatten vill jag framför allt understryka en sak, vilket tål att upprepas: Efter fem år i regeringsmakt har den borgerliga regeringen misslyckats med det som var syftet med dess existens. Arbetslösheten, eller på nyspråk ”utanförskapet”, har inte minskat – utan ökat.

Låt oss ta några exempel:

Arbetslösheten har från augusti 2006 till november 2011 ökat från 6,4 procent till 6,7 procent. Antalet arbetslösa har ökat med 25 000 personer, från 309 000 till 334 000. Sysselsättningsgraden (alltså andelen sysselsatta av de som beräknas ingå i ”arbetskraften”) har minskat från 67,1 procent till 65,3 procent. Antalet unga arbetslösa har ökat med 11 000 personer, från 108 000 till 119 000 och antalet långtidsarbetslösa har ökat med 25 000 personer, från 83 000 till 108 000.

Samtidigt har a-kassan och sjukförsäkringen raserats, vilket vi alla känner till. Klyftorna mellan rika och fattiga, arbetande och arbetslösa, friska och sjuka, har accelererat. Den dominerande tankefiguren bakom denna politik är att piskan kommer öka sysselsättningen. Och med alliansens ord minska ”utanförskapet”.

Så har det inte blivit. Det enda som har hänt är att samhället har blivit mera oförlåtande, kallare, orättvisare och mer segregerat.

Det är ett misslyckande större än en hyresskandal.