Jonas Nordling ser ljus i tunneln för en hårt ansatt mediebransch. New York Times nyhetsredaktion 1942.

Dags för fredagsmys igen! Och för en gångs skull borde vi snacka mer om medier. För allt fler verkar gilla det vi journalister gör.

Så här på Pressfrihetens dag är det förstås läge att snacka lite om hur journalistiken mår. Att mediebranschen fallit samman och att journalisterna har det tufft på alla sätt, det är ju gamla nyheter. Och som före detta ordförande i Journalistförbundet kan jag förstås skriva boken om alla dessa bekymmer. Men den vill ingen läsa, så jag avstår.

Desto roligare är det då istället att bläddra lite i SOM-institutets senaste rapport om svenska trender. Speciellt när det gäller svenskarnas förtroende för olika yrkesgrupper. Andelen svenskar som säger sig ha ett stort förtroende för journalister är nu 39 procent. Det kan kanske tyckas lite, men det är faktiskt en fördubbling jämfört med 2011. Faktum är att siffran gått uppåt alltsedan dess. (Att denna utveckling sammanfaller med mitt eget ordförandeskap för landets journalister förbjuder min blygsamhet mig från att kommentera.)
Dagens siffra är till synes den högsta för journalister någonsin i mätningen. Och vi journalister har nu distanserat oss från rikspolitikerna som bara får 32 procent av folket att känna stort förtroende. Nu kanske vi istället borde sikta mot polisernas ställning i samhället, 57 procent av svenskarna känner stort förtroende för den yrkesgruppen. Sjukvårdspersonalens 86 procent känns dock ouppnåeligt. Och så ska det väl vara.

Undersökningen visar även att svenskens medieanvändande stabiliserats efter många års fritt fall. På lägre nivåer naturligtvis, men det är åtminstone glädjande om en ny normalnivå har uppstått. Att närmare 80 procent av svenskarna regelbundet konsumerar digital journalistik innebär att en kritisk massa trots allt finns att bygga en affärsmodell kring. För är det något tvåhundrafemtio år av yttrandefrihet har lärt oss så är det att en fri press behöver en fungerande ekonomisk struktur. Tiotusenkronorsfrågan är dock fortfarande hur det ska gå till. För även om allt fler gillar det vi gör, så är det alltjämt si och så med intäkterna.

För en nätsajt som Dagens Arena är detta förstås en mycket närvarande utmaning, inte minst eftersom vi är direkt beroende av donationer och inte har någon betalvägg eller prenumerationslösning. Vi vill ju vara gratis för de som behöver det och stöttade av de som kan, som vi brukar skriva. Det är för övrigt en slogan som vi lånat från engelska tidningen the Guardian, som i mångt har en liknande syn på journalistik som Dagens Arena. Och därför är det extra roligt att just the Guardians arbete med att locka betalande supportrar nu tycks ha gett bra utdelning, och fått stopp på tidningens krisande ekonomi.

Så: om du vill visa din uppskattning för journalister så här på Pressfrihetens dag, varför inte stötta ett riktigt oberoende mediehus?

Vi finns bara till för dig.

Ha en bra helg!

Jonas Nordling
Chefredaktör