Det var en märkbart rörd statsminister som i natt mötte sina mest trogna partivänner på de danska Socialdemokraternas valvaka i Folketingets säte Christiansborg i Köpenhamn. 

Helle Thorning-Schmidt hade just fört Socialdemokraterna till den första valframgången i ett Folketingsval på sjutton år. Ändå kom hon till valvakan bara för att berätta att partiet måste ge upp regeringsmakten och hon själv posten som partiordförande.

I andra änden av Folketingsborgen var situationen den omvända. Där firade Lars Løkke Rasmussen, ledare för det borgerliga partiet Venstre, att han blir Danmarks nya statsminister – trots att Venstre förlorade var fjärde väljare och gjorde sitt sämsta val på 25 år.

Lars Løkke förs till makten av valets enda egentliga vinnare, nyfascisterna i Dansk Folkeparti (DF). Den bruna stormen i väljarkåren svepte fram partiet till 21,1 procent av rösterna. Dansk Folkeparti är nu Danmarks näst största parti.

”Men de är just bara näst störst. För störst, det är vi igen”, dundrade Thorning-Schmidt på S-valvakan och jublet steg. Minst lika mycket för markeringen mot DF som för konstaterandet i sig.

Tvärtemot vad vi kanske tror i Sverige är nämligen Socialdemokraterna i Danmark inte bästis med Dansk Folkeparti. Inte minst de mer vänsterinriktade och de unga socialdemokraterna hyser starka antipatier mot den reaktionära politiken, vulgärpopulismen och DF:s häpnadsväckande förmåga att undandra sig allt ansvar.

Ta a-kassan till exempel. Tillsammans med de borgerliga försämrade Dansk Folkeparti år 2010 a-kassan så att 40 000 arbetslösa förlorade sin ersättning. Likväl har DF med framgång förföljt Socialdemokraterna för att de inte lyckats få sin koalitionspartner, socialliberalerna, att gå med på en förbättring av reglerna.

Många socialdemokrater menar nu att DF måste ingå i den nya högerregeringen. De hoppas att Dansk Folkeparti på så vis inte längre ska kunna både äta kakan och ha den kvar.

Men är det något gårdagens val visar är det att Socialdemokraterna måste vinna på egna meriter. Kritiken mot att S inte tillräckligt hårt har drivit välfärdsfrågor är befogad. Det var inte bara tidigare Venstre-väljare som gick över till Dansk Folkeparti – många socialdemokrater gjorde detsamma och sannolikt inte bara på grund av migrationsfrågorna. Hade de stannat kvar, hade regeringen kunnat fortsätta styra Danmark.

Socialdemokraterna måste lära sig att de vinner eller förlorar val under mandatperiodens gång, inte i valrörelsen. De förlorar om tillräckligt många känner sig besvikna och bestämmer sig för att rösta på partier som Dansk Folkeparti eller Sverigedemokraterna.

Mitt i folkhopen på S-valvakan i Köpenhamn stod Mette Frederiksen, Danmarks stridbara och populära justitieminister, och lyssnade på den avgående partiledarens tal. Vad hon tänkte visste ingen, men alla vet att det blir hon som kommer att ta över Socialdemokraterna om hon vill. Hon är partiets oomstridda kronprinsessa.

Det finns anledning att känna hopp om att hon har det som kanske krävs för att hejda den bruna stormen. Mette Frederiksen är fast förankrad bland kärnväljarna och hon har ett tydligt patos för välfärd och stark samhällsgemenskap.

Det ska bli spännande att följa fortsättningen.