Principlösa krumbukter när SL gör allt för att undvika att ta sitt ansvar för en hetskampanj mot romer.

SL:s ursprungliga ursäkt till varför man valde att stoppa SD:s reklamkampanj borde möjligtvis få pris för årets mest avvägda pudel. Genom att hänvisa till säkerhetsskäl kunde man dra sig undan kritikerstormen och undvek att behöva ta ansvar för beslutet att alls ha tillåtit hetskampanjen.

Nu vill man återanvända pudeln. Den nya kampanjen som vid Östermalms tunnelbanestation skulle visa på ett mer medmänskligt Stockholm stoppas av samma skäl som SD:s hetskampanj: Att det skulle finnas säkerhetsskäl till varför den inte kan sitta uppe.

Ta för ett ögonblick resonemanget till sin spets. Vi har alltså hamnat vid en punkt där att ge uttryck för att alla människor är lika värda kan anses så stötande att de måste stoppas av ”säkerhetsskäl”. Det är en mardrömsliknande samhällsutveckling.

Det är inte så SL tycker att deras krumbukter ska tolkas. Men det är vad det innebär i praktiken. För om SL hade följt sina egna riktlinjer hade vi inte alls befunnit oss här.

I SL:s ”Riktlinjer för reklam och evenemang i SL-trafiken” står att läsa att reklam som kan uppfattas som stötande eller sårande mot folkgrupp inte får förekomma. Här torde SD:s kampanj ha varit ett solklart fall.

Trots det valde SL att ge klartecken till en kampanj som hetsar mot romer. Det var ett felbeslut och det är det man borde ha backat ifrån – gärna i kombination med löften om att man tänker se över värdegrunden.

Samma regelverk borde ha varit lika solklart vad gäller Stadsmissionen och GodEls kampanj. För vilken av SL:s riktlinjer är kampanjen ens i närheten av att bryta mot på ett sådant sätt att det skulle uppstå säkerhetsrisker? Av de fem punkterna i riktlinjerna kan vi direkt utesluta tobaksreklam och alkoholhaltiga drycker. Det är heller inte reklam riktad mot kollektivtrafiken och inget som rimligtvis kan anses strida mot god marknadsföringssed.

Återstår då samma punkt som SD:s kampanj borde ha prövats mot ovan. Men nej, att försöka väcka lite medmänsklighet i tiggeridebatten är ju inte stötande mot någon folkgrupp (om nu inte SL tycker att Sverigedemokrater borde uppfattas som folkgrupp, men det får vi förmoda att de inte tycker).

Vad det handlar om är en principlös ryggradslöshet. Ett ynkligt sätt att slippa ifrån ansvar för att man helt enkelt gjorde fel. Man kunde önska att SL:s ledning för ett ögonblick övervägde de mer långsiktiga konsekvenserna att sitt handlande.