Ställd inför främlingsfientlighet och rasism drabbas det offentliga Sverige ofta av aningslöshet. Det kan leda till att rasismen normaliseras.

Det är uppenbart att ett antal myndighetspersoner i Sverige är i trängande behov av vidareutbildning i ämnet demokratiskt självförsvar. De borde ta till sig hur Alf Ross i boken ”Varför demokrati” summerade mellankrigstidens erfarenhet: ”När man obetingat höll fast vid liberalismens och pacifismens idéer i en värld av svek och våld, beredde demokratin sin egen undergång”.

Det är viktigt att fundera över den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels, som skrev att demokratins dumhet är att den ställer resurser till förfogande för sina dödsfiender, så att folkstyret kan utrotas.

Listan är lång på det offentliga Sveriges aningslöshet i synen på vad försvaret för demokratin kräver. Till exempel polisen i Jönköping som låter Svenskarnas Parti demonstrera på arbetarrörelsens  högtidsdag Första maj.

Det är hyckleri när polisen anger yttrandefrihet som ett skäl till sitt beslut.  Det finns 364 andra dagar på året då nazisterna kan demonstrera. Och kan polisen gömma sig bakom någon slags neutralitet, när man som Svenskarnas parti har en partiledare som flera gånger dömts för brott mot knivlagen?

Lagen medger att rasistdemonstrationer kan stoppas. Men genom att samhället sedan ett antal år tillbaka betraktar dessa som ordningsfrågor, inte som hatbrott, bidrar man till en normalisering av rasismen. Använd lagen!

Det är aningslöshet att vi har skolor som predikar om vikten av en värdegrund för sina elever, men som har lärare som ger sina elever i arbete att kartlägga rasismen genom att intervjua en fredlig demokrat och en nazist som kastar tomflaskor på de som inte tycker likadant. Som vore de lika goda kålsupare. Var finns värdegrunden?

Aningslöshet ser vi också när landstinget i Västerbotten och Säpo bråkar med en läkare i Umeå som protesterat mot Jimmie Åkessons studiebesök på sjukhuset. Läkaren utsätts senare för så allvarliga mordhot att han inte kan arbeta och inte bo kvar hemma längre.

Spontant tycker nog en del att sverigedemokratiska politiker i valrörelsen ska få besöka  sjukhus och skolor.  De sitter ju i riksdagen, är landstingsdirektörers och rektorers argument.

En komplikation är att detta parti inte står upp för människors lika värde, som är demokratins kärna.

Och när protesterna kommer från sjukvårdsanställda mot dessa arbetsplatsbesök betyder det att två sorters rätt till yttrandefrihet ställs mot varandra.  Om när de som inte vill se rasister på sina arbetsplatser dessutom mordhotas, är det inte självklart att samhället ska anse att Åkessons yttrandefrihet väger över.

Myndighetspersoner som ofta pratar om att förebygga våldsbejakande extremism kan i stället hamna i situationer där de uppmuntrar sådana företeelser. Inte minst om man brännmärker vanligt folks yttrandefrihet, men värnar Jimmie Åkessons rätt att under hot få framföra sin kostymrasism.